onsdag 4 april 2018

Kvällsandakt

Andakt kommer av tyskans "andenken" och när överste Olofsson ringde för avstämning om aftonen fanns det anledning att tänka efter och mycket att tänka på "Du har aldrig varit på ett så underligt styrelsesammanträde", trumpetade Olofsson utan återhållen munterhet.

"Kvällen slöt med att kyrkostyrelsen konstaterade att det sannolikt inte fanns några hinder och så släppte man frågan till generalsekreteraren. När härvan alltså fortsätter är det hon som offras!"

Jag visste inte vad jag skulle säga. Kyrkostyrelsen tar ställning genom att inte ta ställning och springer ifrån eget ansvar! Sanslöst. I tingsrätten står stackars generalsekreteraren, inte Antje.  Olofsson var på bettet. "Vi hör hur S och C håller ihop och klyftan går egentligen mellan de partipolitiska och de icke-partipolitiska."

Jag förstod att själva grundproblemet med goda skäl förbisågs. Härvan började ju med att Svenska kyrkan hävdade upphovsrätt. "Hur var det med den saken", frågade jag. Olofsson skrattade. Juristerna som städslats från Stockholm menade att eftersom materialet fanns i en SOU när 1986 års handbok kom till, kunde upphovsrätt icke hävdas. Den saken kan i högsta grad diskuteras. Staten kan egentligen inte ta över upphovsrätten. Den hör till författare och tonsättare. Att dessa idealistiskt inte hävdat sin rätt utan uppfattat att de gjort tjänst för Guds rike genom sina kunskaper och sin begåvning är en sak. Den blir ett problem först när någon hävdar att deras upphovsrätt egentligen är någon annans, statens eller Svenska kyrkans.

"Hur blir det med ett missale på annat förlag, det som varit ordningen i decennier?" Olofsson skrattade. "Kyrkostyrelsen följer biskoparna. Det ska vara texterna i sin helhet utan inskott."

Jag ska inte säga att jag häpnade. Men jag påpekade med allt saktmod för översten att gudstjänstförnyelsen har dessa andra missalen att tacka för att gudstjänstförnyelse alls kunnat ske. "Vi är alltså tillbaka i läget före Vaticanum II" och situationen när biskop Lindström konfiskerade ett missale." Översten skrattade. "Den kyrkliga förnyelsens bästa tid är nu!" utbrast han. Så är det naturligtvis. 50 år efter 1968 är det en lust att leva. Systembevararna i S och C kan besluta vad de vill. "Dunka i bordet, domare! Vi har bara våra bojor att förlora. Herdeansvar kräver ibland mod att stå sektmentaliteterna emot. Nu står striden mot MTD-religionen som en liturgisk strid. Bättre kan det inte bli." Sa jag. Detta mitt ståndpunktstagande ska inte enbart skyllas på min lingondricka från Frankrike. Det kan vara så att den som hört om uppståndelsen inte rädes uppståndelse.

Kom som vanligt ihåg var ni först fick denna information!
Bloggardag sköter ett demokratiskt uppdrag, det att värna transparensen. Det är ju oss gudstjänstfirare saken angår.

11 kommentarer:

  1. Glöm inte bort att biskopsbrevet nämnde att handboken ska vara en sammanhållen enhet, så inga utdrag i lösblad i kyrkbänkarna kan tillåtas.
    Hur receptionsprocessen ska gå till utan att varje gudstjänstbesökare får ett eget exemplar har inte förtydligas.
    Kanske ska kyrkfolket sitta still i bänkarna för att lyssna och lära?
    Då blir det definitivt en omvandling från gudstjänstdeltagare till gudstjänstbesökare.
    Inte undra på att kyrkligt förtroendevalda i Lunds stift väljer TV-gudstjänst då.

    SvaraRadera
  2. Sannolikt?! Sannolikt inga hinder. Är de blinda?

    En sak jag undrar över är om kyrkokansliet saknar juridisk kompetens eller om det är så att man inte lyssnar på juristerna. Båda alternativen är möjliga men det senare allvarligare. Det är svårt att klandra en inkompetent som gör så gott han kan men att inte lyssna på kompetensen är oursäktligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om det numera är vare sig särskilt erfarna eller ens tingsmeriterade jurister kyrkan kan få tag på.

      /Reinhold

      Radera
    2. Svenska kyrkan har väl aldrig varit förstahandsval för jurister men hur det är just nu vet jag inte. Från början av min egen karriär minns jag att ingen ville bli kommunjurist, domkapitelsjurist eller jurist vid inkassoföretag.

      Men - det kan ju vara så att någon kompetent jurist brinner för Svenska kyrkans intressen och låtit sig städslas där men helt enkelt blir överkörd. Den möjligheten finns.

      Radera
  3. Har Olofsson och Salander inga andra uppgifter att serieringa bloggaren?

    Den på bloggen upphetsade stämningen över problemen kring kyrkohandboken lägger sig inte. Såväl erfarna teologer som jurister tycks, som katten slicker sig om nosen när grädden konsumeras, med frenesi tugga handboksfrågan. Trots att vi alltså inte sett slutet än. Jag har i min ensamhet funderat över vad som får dem att formligen gå i spinn och utdela anklagelser och domar på löpande band - under så att säga processens gång.

    Vilka drivkrafter hos dem går i gång och når toppvarv över en i perspektivet tämligen liten sak, låt vara att den naturligtvis måste lösas - och säkerligen också kommer att lösas?
    Är det positiva, omtänksamma, milda drivkrafter, eller visar sig här några andra motiv, som avslöjar något annat. Och har de båda uniformerade herrarna inga andra uppgifter att sköta än att ringa ned Dag Sandahl? Då bör de vända sig till Arbetsförmedlingen, som säkert kan hjälpa dem med jobb.

    Tänk om klagolåtarnas avsändare i lugn och reflexion satte sig ned, rannsakade sig själva och funderade över vilken typ av just drivkrafter, som styr deras verbala och semantiska handlande!

    -Ja, ibland är det faktiskt synd om människorna!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  4. Det torde för de fletsa gå att ana vilka arbetsuppgifter överstarna med medarbetare just nu har. Området Russia 1 måste följas. Men det betyder att det mellan varven blir gott om spilltid. Att överstarna då söker sig till intellektuell stimulans och inte till andra stimulantia ska Dike vara tacksam för. Han bor ju vid det vatten där krigiska övningar bedrivs.

    SvaraRadera
  5. Att en ny kyrkohandbok ses som en liten sak av BOD är ganska märkligt. Den kommer att för årtionden framöver påverka vilken slags teologi människor möter inte bara i söndagens gudstjänster utan också vid dop, vigslar och begravningar. Det är inte minst dop- och vigselritualet som bekymrar mig. När det gäller högmässan kommer de flesta nog att välja de ordningar som liknar dagens. Kyrkohandboken säger mer om vilken slags kyrka vi är än kyrkoordningens regler för de kyrkliga valen som tycks vara det som BOD går i spinn på. / Markus

    SvaraRadera
  6. Två texter. Är de en stor sak, Markus?

    -Debatten, som blivit minst sagt inflammerad på denna blogg, gäller två texter i handboken. Är de, enskilt och sammantaget, en stor sak?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Texter och musik. Och så monopolanspråket när det handlar om missale. Allt ska med. Också det heretiska. Jojo. Ingen stor sak? Djävulen bor i detaljerna, Dike!

      Radera
    2. Missat den onde?

      -Har då den stora majoriteten inte upptäckt djävulen, eller är det denna bloggs kritiker som ständigt ser den onde mellan varje textrad?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Nu gäller det inte två texter. Förutom Christer Palmblads och Anders Ekenbergs nattvardsböner - för övrigt något av det allra mest centrala momentet i högmässan - gäller det också samtliga verk av Harald Göransson. Vilka och hur många de är törs jag dock inte säga. (Någon läsare kanske kan upplysa mig och BOD!) Därtill kommer att Svenska kyrkans agerande med att som organisation hävda upphovsrätt kritiseras bland annat eftersom det omöjliggör missalen med kompletterande material (t.ex. Artos), men också utdrag ur kyrkohandboken (såsom t.ex. Verbums tidigare separata utdrag för begravning om nog återfinns i de flesta gravkapell). Att Svenska kyrkan inte frågat om upphovsrätt, att det från (hittills) tre håll kommit in önskemål om att man inte vill upplåta sina verk till kyrkohandboken, att Svenska kyrkan som organisation försöker hävda upphovsrätt för att bl.a. undvika fortsatt liturgiskt förnyelsearbete, att ingen på Kyrkans Hus tycks ha koll på rättsläget eller kollat upp detta i förväg - det är faktiskt utan tvekan sammantaget en stor sak. / Markus

    SvaraRadera