Dopet

 trapphuset - eller kanske ska man om universitetshusets andra våning säga något annat som "trapphall", jag vet inte - fanns en nationell utställning om dopet. Den skulle bygga upp kyrkomötets ledamöter och ska, förmodar jag, i sin ansenliga utställningslåda, kunna sändas land och rike runt. Vad fick jag lära mig?

Först detta att vuxna döptes men på 400-talet började man döpa barn också. Ibland får man bara lust att svimma ommman nu inte skyndar sig att plocka fram Joachim Jeremias lilla skrift om dopet. Vi har väl allt bättre pejl på hur dopet är ett dop i familj och inte ett dugg överraskande för ett sammanhang, där pojkar initierades in i sin relgiösa gemenskap med dess fördelar och förpliktelser när de var åtta dagar gamla. I kyrkan är gemenskapen öppen också för flickor, som det markeras i en berömd passage i Galaterbrevet: "icke jude eller grek, inte man och kvinna" - ingen räknas bort. Någon idoit har fötrstås på betald tjänstetid stolt fört den felaktiga uppgiften vidare. Hålls man med smygbaptister i Kyrkans Hus? Betänk att våra bekännelseskrifter FÖRDÖMER vederdöparna.

Vi fortsätter läsa: "Alla människor är älskade av Gud. Genom dopet blir denna kärlek påtaglig." Här ätr dopet fotat inte i Herrens befallning utan i försynstron, tron att Gud förser oss alla med livets nödtorft. Det som här sägs, lär icke Svenska kyrkan. Och dopet reduceras till ett tecken, inte till något som händer med soss. Varför fira dopdagen med en teologi som denna? Fullständigt och komplett meningslöst. Men kom inte dragande med något annat än insikten att vi inte står eniga i läran i Svenska kyrkan. Det kommer mera!

"Dopet bekräftar att vi ingår i en större gemenskap med Gud och andra människor, med kyrkan och församlingen." Intresseklubben noterar att det inte sägs något om världen. Gemenskapen med Gud implicerar väl för klassisk kristen tro att vi är med i en gemenskap med mänskan, djuren och all naturen? Och vad då bekräftar? Den bekräftar inte att något nytt hänt i dopet utan ett lätt insett faktum. Fnoskigheten är beftriad all tankereda. Det skulle inet förvåna om det är ett prästviugt prästbarn som skrivit texten!

"I dopgudstjänsten ber vi att Gud ska vara med och inspirera den döpta." Det kristna dopet är ett dop i vatten och Ande. Nog får vi Anden i dopet? Inte bara en liten fromsint bön?

Det vi är oense om i Svenska kyrkan visar sig alltmer inte handla om några petitisser utan om fundamentala frågor - dop, nattvard, ämbete, synen på uppenbarelsen, själva grundhållningen. Det är ungefär vad de förkättrade sagt i mer än 50 år.