Strukturutredningen

Strukturutredningen! Nedmonteringen i Svenska kyrkan fortgår strukturutredningen förutan. Utredningen försöker bara skapa ordning i det kaos som redan är och gör detta utan att lägga en teologisk bas. Det hela blir organiserande. Mitt dilemma är att jag inte övertygas men inte heller i dagsläget ser några alternativ.

En viktig förutsättning för nya strukturer är att vi litar på varandra och håller ihop mångfalden. Men erfarenheterna i mitt liv är entydiga. Man kan inte lita på maktsystemet, som idogt sett till att fösa dem som står för det katolska arvet i Svenska kyrkan (högkyrklig, sa man förr när det begreppet fortfarande var ett skällsord) ut i marginalen i syfte att eliminera rörelsen. Vem i hela kyrkan kan man lita på, för att travestera Wiehe.

Jag skriver inte om illasinnade personer. Jsg skriver om tankestrukturer och system som skapar nödvändigheter. Det nya är gjort för dem som vill Svenska kyrkans bästa, heter det. Det blir liksom självdefinierande. För den kan knappast vilja Svenska kyrkans bästa som tänker, tror och handlar på ett sätt som en majoritet av medlemmarna ogillar - när det är denna majoritet som betalar!

Den teologiska basen la aldrig utredningen. Teologin finns invävd i framställningen, heter det. Tja. Eller ideologin, kanske? Annars är läget detta att i en mångfald som på engelska skulle kallas hugger-mugger (på vanlig svenska röra) kan man inte enas om en kyrko- och församlingsteologi. Det andra grundproblemet - detta att Svenska kyrkan aldrig i tid varsnade läget - har vi inte talat om.

Det gör vi inte nu heller. Mikael Mogren, som jag uppskattar, har beslutat att inte medverka i radions religionsutövning; Vid dagens början och Vid dagens slut. Han fick snubbor för att han nämnde "Kristus" för detta omnämnande var "för mycket" för radion. I en nation där detta är möjligt och där mångkulturen är upprepat mantra, får den kristna kulturen ingen plats. Vad gör då kyrkomötet? Begär en utredning om skolavslutningarna i kyrkan!!!! Det finns en oförmåga att förstå, en stabil oförmåga. Det är denna oförmåga som gör Svenska kyrkan värnlös i sin tid och som tvingar fram nya strukturer. I sak handlar det om en kyrklig reträtt - på gränsen till flykt.

Jag ska som vanligt inte lamentera. Det är dock ofattbart att det nu talas om problemet att kyrkomedlemmarna inte har grundläggande kunskap om kristen tro - och så säger kyrkomötet nej till att göra folkkampanj genom Stora julboken i 3 miljoner exemplar och uppställning kring julen. 2009 skulle det ha skett, föreslog motionärerna i kyrkomötet. 2011 kommer en bok. Upplagan är ansenliga 100 000 ex -men det är ett förlag och en församling som står som avsändare - inte Svenska kyrkan, som dock är den storhet folk enligt alla undersökningar relaterar till. Inte församlingarna, alltså. Jag hade tänkt en stor och fin bok - med 3 miljoner ex kan man producera billigt också det som är storslaget! - som skulle göra tron trolig. Vi är inte riktigt där. Vi hade kunnat vara.

Denna första vintertidsmorgon fattar jag att en annan ordning dock är möjlig. Samtiden är onödig, glöm inte det! Alltså blir det kurs för ungdomarna om Lukas och om mission.