Neue Kleinigkeiten

I torsdagsdepressionen låter Helle Klein meddela att kårandan är ett problem i Svenska kyrkan. Kollegor prövar kollegor. Men domkapitlen är inte en kårdomstol. Pastor Klein vill rekrytera andra "med etisk trovärdighet" för att pricka eller avkraga en präst. Finns det några uppgifter som tyder på att domkapitlen skulle ha svårt att göra det? Är inte problemet ett annat - att vi hålls med en systemimmanent kyrkojustis? Vad betyder det? Att de kyrkopolitiker som fattar beslut i rättsordningen, ser till att de genomförs genom att uttolka besluten lika kyrkopolitiskt som de fattades och detta också med tveksamma medel. Det är rättsosäkert i Svenska kyrkan.

I DN fanns i måndags en artikel om åsiktsindustrins pratkvarnar som går på högvarv. Jag läste den med intresse.

Pastor Klein igen: "Vi har ju fått en lite konstig ämbetsteologi i kyrkan också - det är egentligen hela församlingen som bär ämbetet och läroämbetet och prästerna har särskkilda uppgifter och diakonerna andra. Men det finns en risk att man förstärker ämbetskyrkan genom domkapitlen, att man gör den till en kår." Så tänkte inte Luther. Påven tänker inte så heller. Svenska kyrkan lär inte så i sina dokument om ämbetet. De ekumeniska dokumenten säger mer om ämbetet utan att göra prästerna till en kår. Det är bara att ta sig till ett prästmöte. Då kan man med egna ögon se att den brokiga samling som träder upp alls inte tycks uppfatta sig som en kår. Lyssnar man på vad de säger, inser man att här återfinns en uppsjö uppfattningar och teologier. Det finns t ex somliga som tror att församlingen bär läroämbetet och att prästen är en funktionär åt denna storhet. Protestantism i Kleins tappning har vi sett tidigare - men rolig är den inte. Fungerar gör den inte heller. Och överens är vi alls inte. Mend etat är inte ett problem i förhåpllande till pastor Kleins uttalade visheter. När jag ser och hör somliga präster, uppfattar jag att de håller högstadieklass. Inte mer, alltså. Somliga tycker detta högstadiemässiga är piggt och käckt. Inte jag. Men jag fattar varför det går Svenska kyrkan illa. Prästeriet har blivit ett personligt projekt.

Varför kom frågan om kårandan och domkapitlen alls upp? Därför att det motionerats om rättshjälp till dem som ska svara inför domkapitlet. Det är i vart fall ett försök att hantera det som borde kunna uppfattas vara ett problem.