Minska ÖKA

ÖKA:s Bo Hanson gick till angrepp mot Håkan Sunnliden, Frimodig kyrka. Debattstilen innefattade markeringar att somliga lyssnar man inte på - ett osakligt utdömande av person och inte debatt i sak. Hanson väckte inte mersmak på insatser från ÖKA:s sida, tänkte jag. Men det måste väl bli så. Det ständiga och tröttande talet om kärlek - det tröttar lika mycket de som uslungar de tomma fraserna om kärlek som de som tvingas höra de tomma orden - måste någonstans balanseras. Det sker enklast mot de i kyrkomötet som är kyrkopolitisk minoritet. Då, kan man förmoda, uppmärksammar ingen att orden nu plötsligt inte alls handlar om kärlek. Just det kärlekslösa blir uttryck för kärlek.

Bo Hanson nämnde Sture Hallbjörner vid namn och visste att berätta om Hallbjörners bevekelsegrunder att avsäga sig vigselrätten. Om detta vet väl Hanson intet. Det verkar liksom osannolikt att Hanson och Hallbjörner umgås och utbyter förtroenden. Anklagelsen var i korthet att de som skickar tillbaka sina förordnanden provocerar - och det var omoget handlat, menade Hanson. Tanken att pörovokationen är ett sätt vatt locka fram den andres röst, som ordet betyder, föresvävade inte Hanson. Han bannade. Gehäuse-mentaliteten kom väl till uttryck.

Han var arg, Hanson. Han darrade när han förgått sig i talarstolen och gått från den. Vill man ha mer av Hansons stil i det kyrkliga samtalet, röstar man på ÖKA. Vill man ha något annat, minskar man ÖKA och röstar på Frimodig kyrka - en samling polemiska men ack så vältaliga och vänliga ledamötrer av kyrkomötet. Dessa ledamöter polemiserar med gott humör.

Jag medger att Frimodig kyrka inte har någon friherre bland sina ledamöter - men friheten - och det är en bra början. Finns det någon friherre som vill ansluta sig? Och någon bonde och ytterligare någon borgare, kanske? Hinc robur et securitas.