Jag återvände till fädernes- och fosterlandet efter att ha varit i London med barnbarnet Hugo, 9 år. Jag har kanske nämnt saken - men i 9-årspresent får barnbarnen, ett efter ett, åka med morfar till London några dagar. Codex Sinaiticus på British Library är ett måste, det har jag bestämt. Det övriga programmet bestämmer respektive barn. Klara, som jag reste med för ett par åpr sedan, hade genomarbetat sina önskemål. Hugo hade mest spetsat in sig på London Eye och Imperial War Museum. Det är inte så krigshetsande som ni tror Primark, som var stort för Klara, stönade sig Hugo igenom. Så är Primark i hög grad kvinnodominerat. Men buss 24 som vi kunde ta liksom London Underground med olika långa rulltrappor (Holborn har en lång) samt taxi hör också till behållningen. I söndags tog vi oss till All Saints Notting Hill, där Hugo konstaterade att deras kyrkkaffe var bättre än i Två Systrar, där det bara var en kaka. Här var det korv, godis, sandwich och tårta. Trevlig församling därtill. Allt detta sammantaget hade jag alltså bättre dagar än Håkan Juholt.
Tillbaka på Kastrup, där Kvällsposten ligger att plocka upp gratis, insåg jag vad jag avhållit mig från. Den fråga som mest sysselsätter mig är förstås frågan vad jag sagt om jag inte gillat Håkan Juholt. Strategin att avstå från debatt, var felaktig. Jag kan förstå den politiska motviljan mot att medierna inreder den arena som politiker får agera från - men likväl. Hans hyra? Min enkla fråga är denna: Om Håkan haft egen lägenhet, hade han då inte haft hela hyran betald också om någon mer bott där? Och hade det inte kostat skattebetalarna lika mycket? Violken är för övrigt effekten av dessa drev - att politiken förlorar i anseende och politiker betraktas som skumma skurkar? Då är det fara å färde. För så märkliga arvoden och villkor handlar det likväl inte om. Allra minst som riksdagsuppdraget är heltid - och då menar jag heltid. Om jag inte gillat Håkan, kanske jag varit mer beslutsam. Jag ska rannsaka min generositet under dagen. Är den äkta eller bara tillämpad?
Du räknar fel på en punkt. Om Håkan Juholt bott ensam hade han med största sannolikhet nöjt sig med en etta eller 2:a, väsentligt billigare än en 4:a i Västertorp.
SvaraRaderaIdén med intygande till riksdagen är ju att man skall berätta om det bor någon mer än en själv i lägenheten.
Vilken fin tradition du har med barnbarnen. Här sitter jag och undrar, varför kom jag inte på en sån genial idé? Känner mig aningen fantasilös!
SvaraRaderaVem som först bodde i lägenheten har ingen betydelse. Hade lägenheten varit Juholts, så hade han fått halvera bidraget.
En intressant detalj, som jag uppmärksammade någonstans, är att Åkesson, som har en kostnadsfri bostad anvisad av riksdagen. Han betalar tydligen 1000 kr/mån, helt enligt regelverket, för att hans flickvän bor där ofta. Åkesson klarade tydligen av att läsa och förstå ett mycket enkelt regelverk.
Håller fullständigt med, trots att jag inte har något förhållande till Juholt! Dessutom finns det väl inget som säger att man måste dela kostnader 50-50. I verkliga livet har folk olika intäkter, och det normala även för en socialdemokrat är väl att den som har störst inkomst betalar mest, eller ibland allt...
SvaraRaderaPolitiker bör hellre stå till svars i pressen för konsekvenser av beslut som de varit med om att fatta...
OROANDE
SvaraRaderaär, att man kan stiga så högt som Juholt, utan att bli försiktig i framträdandet och grundligt ha städat sin portfölj. En S-bas är ju nästan statsminister? Mona Sahlin var en liknande katastrof. Jämför om liknande kvartsfigurer blivit ärkebiskopar i SvK? Kanske kunde ÄB Wäjrud ge S ett lyft som ny partiledare?? Till gagn för både SvK, S och Sverige?
Per S
Men nu var det ju så att Juholt flyttade in i sambons lägenhet, inte tvärtom. Hon flyttade väl inte ut då?
SvaraRaderaJag visste inte att folk är så ordentliga. Ingen verkar någonsin gjort fel själv. Tack, Dag, att Du försvarar Juholt. Det värmer mitt hjärta i höstrusket.
SvaraRaderaRauha