Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet hade att besvara de två frågor som ställts i kyrkomötet, båda av ledamöter från Frimodig kyrka. Utan oss hade det inte blivit någon frågestund. Det hade nog utskottets talesman uppskattat. Nu blev nämligen somligt klart, som nämnden egentligen ville ha oklart.
I anledning av Bertil Murrays fråga sporde jag försiktigt om nämndens företrädare var dogse att ge besked på vilket sätt kyrkoherdetjänsten i en vanlig församling och i en utlandsförsamling skiljer sig åt. Det klara svaret var att en kyrkoherde utomlands har regionchefen som chef. Kyrkoherden är alltså underställd om han/hon jobbar utomlands men är självständig i Sverige - sin egen chef, alltså. En sådan som jag får inte vara kyrkoherde - men kyrkomötet tillåter att jag får ha underhuggartjänster. Alltså skulle jag egentligen ha varit behörig, när jag av Visby domkapitel med instämmande från Överklagandenämnden förklarades obehörig till kyrkoherdetjänsten i Rom. Den saken får väl rättschefen ägna lite tankemöda. Det skulle stimulera henne att få lite funderande kring vad som nu bör göras.
Min egen fråga om den arbetsplatskonflikt i Nice som gjorde att gudstjänstlivet låg för fäfot under sommaren, gillade inte nämnden. Det kan jag förstå. Men tjänstemannen som författat svaret hoppade mellan kategorierna.. Att man i somliga församlingar inte hade någon verksamhet på sommaren togs som argument när man inte fick ha gudstjänster i Nice (fast man ville!) Upprördheten att jag alls nämnt vad som stod i dokumentationen - att saken gälde en arbetsplatskonflikt som beskrivs som en personkonflikt, var inte inter att ta miste på, och sådant hörde inte hemma i kyrkomötet, fick jag veta. Skulle varje liten konflikt hamna i kyrkomötet, skulle mötet få vara samlat 365 dagar, hette det. Den sortens överdrifter berättar väldigt mycket - och borde göda en rejäl misstro mot nämnden och dess företrädare liksom dess tjänstemän. Nu gällde saken faktiskt en konflikt där en nämnd, vars verksamhet sorterar under Kyrkomötet, agerat.
Jag undrade över arbetsplatskonflikten i ljuset av grundläggande teologi om församlingen. Detta bemöttes med Ferlincitatet om teologer som halkar på sin egen tungas halhet. Det är sålunda en vid svenskt universitet och med allmänna medel finansierad teolog som uttrycker sig så. En läkare som föraktar det medicinska hantverket skulle aldrig tala så om den medicinska vetenskapen. Nu gjorde en kontraktsprost och kyrkoherde i Stockholm det. Intresseklubben noterar.
Den som ger kollekt till nämndens verksamhet, måste nog betraktas som slarvig med sina pengar, tänker jag.
Stiftsmiddag var det på kvällen. De tidigare biskoparna i Växjö stift - Wejryd och Thidevall - är tågentusiaster, men fick denna afton se sig slagna av biskop Johansson, som bokat bord på perrongen i Uppsala. Stationshuset har blivit brasserie. Utanför rullade tågsätten på vanligt sätt. Man kunde räkna vagnar och fundera över vart tågen skulle. Underhållande. Wejryd och Thidevall hade nog ha glömt att äta i denna miljö. Biskop Johansson satt med ryggen mot tågen men hade med sitt mer måttliga tågintresse nog hanterat situationen också om han varit omvänd.
Thure Peterssons bok från 1931 var ett fynd inte bara för att boken kostade 10:- utan för att författaren skriver om präst och församling på ett sätt som påminner om Martin Thornton och PO Sjögren på 1950- och 60-talen. Då är Thure Petersson tidigt ute - och bortglömd.
De ungas kyrkomöte bestod av 25 ungdomliga, har jag fått veta. Vilket mandat de hade, vet jag fortfarande inte. Deras synpunkter tas på allvar av Kyrkolivsutskottet. Förbundsstyrelsens representanter sitter vid ett bord i foajén, beredda att ge råd och stöd till kyrkomötets ledamöter. Hur många medlemmar har Svenska kyrkans unga egentligen? Och hur kommer det sig att ett stift beslutat hålla inne anslag till föreningen eftersom stiftsstyrelsen inte riktigt övertygats av det arbete som utförts? Det finns kanske viktigare saker för förbundstsyrelsen göra än att under fyra dagar sitta som experter vid ett bord utanför kyrkomötets plenisal?
Här är webbtv, du kommer direkt in till Dags fråga här:
SvaraRaderahttp://www.svenskakyrkan.tv/svkplay/kyrkomotet/2011/20111025_01/?start=00:25:23
Mandatet de 25 unga hade var givet av deras distrikt i Svenska kyrkans unga-organisationen (distrikt = motsvarande stift i gammelkyrkan).
SvaraRaderaMedlemsantalet ligger kring 14 000 fördelat på ca 450 lokalavdelningar.
Jag uppskattar mycket av det du skriver, men att du håller dig med en sådan arrogant ton gentemot ungas engagemang är oroväckande.
Och att du inte förmår googla fram medlemsantalet och andra uppgifter är likaledes oroande. Retoriken blir ihålig.
All verksamhet SKU bedriver är långt ifrån bra och behjärtansvärd. Jag ska snart avveckla mitt aktiva deltagande i organisationen (sitter i en distriktsstyrelse), mycket på grund av att verksamheten inte är tillräckligt relevant i förhållande till tidsåtgången.
Märk väl att här har både du och jag ett ansvar, som medlemmar av samma kyrka, att dess unga medlemmars potential och engagemang tas tillvara. Framför allt undvika att se till att det nedsläcks via syrliga blogginlägg som förminskar ett försök till seriös remissbehandling av fnösktorra kyrkomötesdokument...
Räfst!
I pastoratet jag bor i tvångsanslöt en tidigare präst alla konfirmander till Svenska Kyrkans Unga när de började konfirmationsläsningen. Det som på pappret tycktes vara en ungdomlig väckelse ebbade dock snart ut när nästan inga konfirmander trots lock och pock ville förnya sitt medlemskap. När sedan föreningen ville ombilda sig och stå utanför SKU som en församlingens egen ungdomsgrupp visade sig detta var betydligt besvärligare än att gå in i SKU. Frågan är i vilken utsträckning detta är ett undantag eller om det säger något om hur SKU fungerar.
SvaraRaderaJag skulle vilja påstå att du talar om ett undantag Markus. Att en präst tvångsansluter alla sina konfirmander till Svenska Kyrkans Unga är inte något som vi proklamerar som något positivt. Att gå med i Svenska Kyrkans Unga innebär att ställa sig bakom vår syftesparagraf som lyder:
SvaraRadera"Svenska Kyrkans Unga är en demokratisk rörelse av barn och ungdomar i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar."
Detta innebär ett personligt ställningstagande.
Jag tycker dock att det är tråkigt att Dag som nämner oss i sina blogginlägg inte kommer hit till oss i foajén och pratar. Det enda vi fått höra är "svenska kyrkans unga är en rörelse av 25-åriga wannabes och nördar" Du får gärna komma hit och förklara vad du menar med wannabes och nördar, Dag. Så kan vi få förklara att vi inte är en samling 25-åringar.
Johan Boj Garde