fredag 9 mars 2012

Ahlberg åthutad

Jag ser på Seglora smedjas hemsida hur pastor Klein hutar åt Anders Ahlberg. Nu får han känna vad en fredagsdepression är, den vi andra får som torsdagsdepression. Välmotiverad depression i hans fall. Han har gett pastor Klein utrymme och ersättning men vad tack får han för det?

Anklagelsen upprepas. En kvinnlig präst skrev något olämpligt och skulle på grund av detta olämpliga inte publiceras. "Hela debattens problemformulering sattes av en präst med stark förankring i ett svenskt främlingsfientligt parti och av en annan präst som under våren hade rasat mot Sofia församlings beslut att stötta anställningen av en imam på Fryshuset."
Tanken att debatten är fri och att problemformuleringar kan och kanske ska kritiseras sönder, faller inte pastor Klein in. Man kunde annars tänka sig att man får formulera sig hur galet som helst och att samtalet hyfsar frågeställningar - eller komplicerar dem. Var det inte det somliga av oss lärde oss för snart 50 år sedan? Var det inte i det som kallas studentuppror vi tränades att tänka och ifrågasätta? Går inte forskning vid ett universitet ut på det? Vad har jag missat?

Pastor Klein vet inte, skriver hon, "vad kyrkoledningen eller tidningens ägare anser". Den som skriver så är tydligt beredd på att ägaren ska ha en mening och vidta åtgärder. Paastor Klein hotar ogenerat det fria ordet. Och som motivering till varför man ska ha en Seglora nättidning tycker jag man ska minnas detta: "när kyrkans enda tidning utmålar somliga röster i kyrkan som konkurrenter blir behovet av större medial mångfald i kyrkan påtagligt."  Alla högkyrkliga skrattar och slår sig på knäna. De gammalkyrkliga skrattar också men mer modest och de lågkyrkliga fnissar. De har i decennier stått för en större medial mångfald. Fast på mig verkar det som om pastor Klein glömt vad några av hennes partikamrater markerat. De vill inte ha den typ av aktioner pastor Klein startar för de förstör allt väsentlig diskussion. Kanske fredagsdepressionen trots allt kunde släppa taget något litet om Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg.

13 kommentarer:

  1. En liten (försynt?) gissning: Klein är ute efter Ahlbergs jobb.

    SvaraRadera
  2. Man kan ju låna pastor Kleins tankefigur. Vet hon vad Sofia församling egentligen anser om Segloras agerande den senaste tiden? Kanske hon borde sitta mer still i båten. Den är ju väldigt liten så att säga.

    SvaraRadera
  3. Det är intressant att man tror sig kunna uppnå en större bredd i samtalet genom att hota andra och försöka förmå dem att utesluta andra från samtalet.
    Klein går nog till historien, men kanske inte på det sätt hon drömmer om...

    SvaraRadera
  4. Det finns i Seglora smedjas kommentarer ständigt en glidning i beskrivningen av vad man ondgör sig över. Prästen i fråga kritiserade väl inte att Sofia församling "stöttade anställningen" av en imam, utan att församlingen planerade att själv anställa honom och av egna medel betala hans lön.

    SvaraRadera
  5. Jo visst är det roligt men också väldigt sorgligt. Bristande självinsikt och ödmjukhet är orden för dagen. Det fnissigaste är väl ändå Humanisternas anmälan av smedjan till domkapitlet. Dags att skicka domkapitlet på kurs i argumentationsanalys?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Dagen kan man läsa följande: I sin anmälan vill Humanisterna att Domkapitlet ska pröva "om det är förenligt med Helle Kleins uppgift som präst att driva kampanj mot andra livsåskådningar än den egna kristna".

      Det är faktiskt smått roligt. Bortsett från att ordet kampanj är lite illa valt så är det väl just det en präst ska göra. Missionsbefallningen, typ.

      Radera
  6. Jag är fortfarande både förvånad och irriterad över ÄB:s nonchalans inför det som pågår. Ser han inte öht? Bryr han sig inte?
    Å andra sidan, vad skulle han göra om inte spä konflikterna? Han är väl bakbunden av de politiker han inte ser som något problem. Han är väl förblindad av den mångfald som i sin tolerans blivit direkt intolerant. Han försöker väl agera för att kyrkan ska fortsatt vara relevant i samhället (=komma med politiska utspel lite då och då, samt få tillfälle att skriva i DN och SvD), men märker inte att kyrkan blir allt mindre relevant i fråga om tron innersida.
    Har han ingen i sin närmaste krets som kan upplysa honom om vad som sker?
    Nej, nu var jag väl för elak, men frågorna är faktisk ärliga.
    Göteborgare

    SvaraRadera
  7. "Om inte jag får bestämma så vill jag inte vara med och leka."
    Om man i en publikation kritisera chefredaktören för en anna publikation där man påtvingats editering, det skulle i varje rimligt anställningsförhållande betraktas som illojalitet mot arbetsgivaren och är sakliga skäl för "uppsägning av personliga skäl".
    Eller menar Klein att hon har större rätt än Ahlberg att avgöra vad som bör skrivas i KT?
    Det verkar ju nästan så, men hon har faktiskt inte större rätt till det än vad jag har rätt att avgöra vad som bör skrivas på Seglora Smedja.
    Jag har en del åsikter om det ändå, men det tror 17 att jag inte kan vara lojal medarbetare/medskribent på ena stället och öppet kritisk på det andra.

    Ahlberg borde dock ha varit tydlig med att det inte håller att vara öppet kritisk mot hur chefredaktören sköter sitt jobb och samtidigt vara krönikör. Den rimliga konsekvensen borde vara att man själv lämnar, vilket Dag är ett gott exempel på.

    SvaraRadera
  8. Vad ska Wejryd göra åt detta och varför gör han ingenting? Svaret är enkelt: det är inte hans uppgift att ta kontroll på situationen och leda verksamheten. Så fort man tar på sig den kyrkopolitiska manteln är man osårbar för biskoparnas kritik. Deras uppgift är att vara VD och högsta avlönade tjänsteman under den styrelse som finns för svk; dvs den politiska majoriteten och den politiska diskursen.

    Därför ägnar han sig åt meningslösa utspel istället för att ta itu med situationen.

    SvaraRadera
  9. Läs också på kristen opinions blogg "Inne eller ute?"!

    SvaraRadera
  10. Intressant är, att vid surfande i olika tidningars nätupplagor beträffande kyrkliga nyheter och ämnen, blir en typ av kommentar allt vanligare:

    -Jag har gått ur. Jag tror på Gud. Kyrkan sysslar bara med politik och genus. Till sådant vill jag inte betala.

    Visst är fortfarande den vanligaste typen:

    -Se på kyrkan! Full av kvinnoprästmotståndare, homofober, mörkermän, anhängare av övervåld mot barn och kvinnor, abortmotståndare, okunniga, oupplysta, ovetenskapliga, stridande, tricksande, manipulerande, anhängare av krig, medvetet ljugande etc, etc, etc. Nu går jag ur/har jag gått ur! Till sådant vill jag inte betala. Sådant vill jag inte vara en del av.

    Denna senare typ är visserligen verklighetsfrämmande, men tycks ändå vara del av världsbilden hos icke så små delar av den svenska befolkningen. Kyrka och präster har lågt förtroende i samhället... Och myter är ju varken sanna eller falska? I stället formar de vår uppfattning och våra handlingsmönster.

    Konflikter ger uppmärksamhet, liksom utspel från olika håll. Jag börjar tro, att snart sagt ALL uppmärksamhet på det kyrkliga leder till utträden. Bland unga akademiker är rimligen viljan att stanna kvar långt mindre än 50%. Vore det inte snart idé att satsa på den minoritet, som trots allt tror? De övriga lär kyrkan mista ändå inom någon generation. Om man då fortsätter som nu och också mister de troende, vem skall då släcka ljuset i kyrkor och församlingshem, när alla snart lämnat kyrkans sjunkande skepp?

    Helle efterlyser åtgärder från KT:s ägare. Intressant vore om Schibstedtkoncernen började lägga munkavle på AB:s redaktion. Gissar att skällans ljud snabbt vore annorlunda??

    Per S

    SvaraRadera
  11. "Eine kleine Machtmusik" än en gång. Vi bidar den tid då vi kan säga "Keine kleine Machtmusik". Så länge "Seglora" har pengar att ägna sig åt sina äventyrliga seglatser kommer "Machtmusik" att ljuda, eller är det så att "Torsdagsdepressionen" skall "förstärkas" för att om möjligt undgå tidningsdöden.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  12. det hela är ett tårtkalas, där det kastas tårta åt alla håll o kanter, det brukar gå så när man gör Jesus till en tårta som nödlösning istället för den nådlösning han är då man tvingas välja mellan om han är GUD eller SINNESJUK,de enda hållbara allternativen,vilket varje kristen o varje ateist,rmligen är överens om,oavsett vilket av lösningarna man väljer mellan. Skall kyrkan fortstta vara den borgerliga världens konidtori med huvudsaklig sysselsättning att dricka kaffe,så får det bli så här,helt enkelt. Kanske tur att man är urusel på att göra tårta.
    /Magnus Olsson

    SvaraRadera