Klockargården i Löt

Det är kanske inte allmänt bekant att Socialnämnden beslutat stänga den kyrkliga verksamheten för dementa på Klockargården, men så är det. Reaktionerna i ett 70-tal mejl eller brev är sådana att bara 26 mejl/brev lämnas ut. De andra är sekretessbelagda eftersom de utpekade (läs: verksamhetschefen för omsorgen) kan lida men. Handlingarna uppfattas av socialchefen som grova och kränkande. Antagligen är det de arga påhoppen som är de mest informationsbärande. Men reaktionerna mot beslutet är starka. Det kunde man, berättades det mig, se på Radio Kalmars och Barometerns kommentarfält till nyheten om utestängningen.

Ett par principer kolliderar. Religionsfrihet har vi och senildementa ska inte utsättas för sådant de inte frivilligt skulle valt i sin krafts dagar. Men det finns en risk att anhöriga väljer annat än vad den senildemente nu faktiskt skulle vilja. Hela gänget senildementa har rimligtvis fostrats i den svenska skola som hade psalmsång, bön och välsignelse som obligatotriska inslag varje dag.Psalmsång kan knyta an till dessa erfarenheter och vara bra.

Nu sägs att det inte finns personal för att låta somliga sitta kvar medan andra går från själva Klockargården över gårdsplanen till skolhuset. Kommunen kan alltså inte ge någon valfrihet och därför får ingen gå till andakt, som alltså helt enkelt inte får bli av. Att Socialnämndens ordförande också är förtroendevald i det kyrkliga, kan man skratta lite åt. Eller inte?

Antagligen är det en släng av kristofobi vi ser när det gäller Klockargården. Tron hamnar i marginalen och ses som något den inte tidigare uppfattats vara i det svenska samhället. Det är inte så konstigt. Den som inte ritkigt vet vad tron går ut på, gör sig bilder och det verkliga hotet mot Svenska kyrkan kommer nog ur den okunskap som gör bildmakandet fritt. Socialnämnden var enig om bslutet, noteras. Det är inte utan att man undrar hur beslutsunderlaget såg ut. Samrått med Svenska kyrkan var det inte.

Det vet jag kanske inte utan antar eftersom ingenting sagts om saken. Själv förklarades jag persona non grata på Klockargården. Jag var en sorts prästerlig potentat som drabbade de stackars Löt-borna hårt när jag sa att den väldiga kandelabern på altaret borde flyttas. Det tyckte församlingsprästen också, den tjänstgörande kyrkvärden och kyrkvaktmästaren. Om det var 15 cm kvar av altarets yta för att balansera nattvardskalken där, tedde sig saken rätt enkel. Kandelabern ska inte vara på altaret utan bredvid. Detta enkla skulle jag inte tyckt. Jag portades från Klockargården. Då undrar jag bara, är det svinhugg som går igen nu? I så fall ska jag antagligen tacka Socialnämnden ...

MInns dock att i Gladpack för kyrkokristna finns ett frikort att använda när man ska planera för sin egen demens eller annat. Köp ett Gladpack och fyll i kortet. Gaudete säljer det. 042-37 48 10. Eller e-post. Googla!