Den politiska radarn

I Aftonbladet publicerades en ledarkommentar om Kyrkans Tidning och Helle Klein. AB tog ställning för Klein, vilket är vackert gjort. That´s what friends are for. Visserligen kanske chefredaktören Ahlberg på KT inte riktigt skulle gå med på verklighetsbeskrivningen att Helle Klein först avslöjade komminister Helena Edlunds kopplingar till SD och fick sin text censurerad för att sedan få sparken. Han kanske inte heller gillar AB:s rubrik "Kyrkans Tidning i grumligt vatten" och rimligtvis än mindre slutsatsen i ledaren: "Svenska kyrkans ledning bör nog ta sig en funderare på hur Kyrkans Tidning hamnade i det säöllskapet i svensk integrationsdebatt." Ska Ahlberg kallas in till Kyrkans Hus och ett möte med ärkebiskopen eller hur är det tänkt? Får Kyrkans Tidning vara just tidning och inte ägarnas megafon? Det finns en del att fundera över.

Intressantast är dock AB:s formulering att artikeln i KT och den efterföljande debatten gick "under den politiska radarn". Så bra att det blev sagt. Det finns en politisk radar som ska detektera sådant som inte får sägas. Den politiska radarn varnar för att publicera olämpliga artiklar, inte bara för att de är olämpliga utan därför att de kan följas - ge upphov till! - av en olämplig debatt. De lågtflygande artiklarna kan den politiska radarna inte fånga upp.

När kriget var kyligt gällde 20 meter över Östersjön och då kom polackerna inte på vad som hände. Efter tre vändor in över Polen hade man fattat och låg och väntade på 3000 meters höjd. Hur ska nu enligt AB den svenska insatsberedskapen se ut för att radarn ska fånga in det olämpliga?

Medborgarna kan förstås bli bekymrade. Vi får bara läsa sådant som inte leder våra tankar fel. Det finns en politisk radar. Det faktum att den missade en artikel som gav en olämplig debatt ändrar inte faktum. Det finns en politisk radar. AB beklagar att den inte fungerade. Möjligtvis är det bara jag som blir bekymrad, eller? Mitt bekymmer själva förekomsten av politisk radar i ett öppet, demokratiskt samhälle och en jpournalist som formulerar sig så. För jag ser ju att bland de hundra viktigaste opinionsbildarna är 25 journalister.

Det är självfallet också intressant att AB menar att detta politiska radarsystem ska bringas att fungera i det kyrkliga. Vi får väl se till att systemet fungerar bättre med en politisk tornradar (trr) och en politisk kustspaningsradar (ksrr). Tornradarna ser långt och kustpaningsradarn det mer näraliggande. En komplikation blir förstås att det finns folk som menar att Kyrkan alltid är en sanningssökare, som aldrig får begränsa sökandet efter sanning till det för dagen lämpliga. Det kan visa sig att den som säger det vi inte vill höra - som komminister Edlunds påpekande att fler kristna dödats av muslimer än tvärtom, vilket väl i sak är sant men politiskt olämpligt att säga - trots allt gör en större insats än den som sitter vid sin politiska radar och försöker förstå vad som ska plockas bort.

Jag är emot partipolitiseringen av Svenska kyrkan. Egentligen har AB försett mig med ännu ett argument mot denna partipolitisering. Med partipolitik införs en politisk radar.

Har vi dock inte ett väl utbyggt kyrkopolitiskt radarsystem i Svenska kyrkan. Naturligtvis. Men det kommer inte åt allt.

Under den kyrkopolitiska radarn kommer nästa vecka en artikel i Nya Väktaren, bilaga till Kyrka och Folk nr 10. Anders Brogren har redan lagt ut den på sin hemsida, www.brogren.nu

Saken gäller domkapitlet i Göteborg som infört predikoförbud. En präst i Svenska kyrkan får inte predika/leda gudstjänst i Missionsprovinsen - och det är ju MPr domkapitlet vill komma åt. Vad konsekvensen av beslutet blir, är emellertid oklart. Får man predika hos pingstvännerna? Det blir närmast underhållande när en begåvad jurist tänker principiellt och argumenterar logiskt. Den politiska kyrkojustisen har svårt att hantera sådant. Fortsättning följer alldeles säkert. Under tiden får väl domkapitlet i Göteborg försöka kalibrera sitt radarsystem.