Toleransen har minskat

I Lunds domkapitel avger domporosten Wilhelmsson och den prästerlige ledamoten Per Kristiansson ett särskilt yttrande när  beslut fattas att Jan-Erik Appell ska avkragas. De markerar att med det regelverk som arbetats fram "saknar domkapitlet utrymme för annan åtgärd" (just vad hela domkapitlet anger i sitt beslut) men tidigare har Svenska kyrkan haft en inställning som varit mer tolerant eftersom det för kyrkans sanna enhet är niog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. (Confessio Augustana art VII).

Vad gäller saken? Efter en anonym anmälan till Lunds domkapitel att kyrkoherde em Jan-Erik Appell bor i Lunds stift men verkar inom Missionsprovinsen blev det tillsynssamtal och Appell fick besked att han inte kunde stå under två biskopars tillsyn. Han övervägde då att lämna Svenska kyrkan men miot den tanken reagerade familjen. Han har dock tjänat Svenska kyrkan i 40 år och inte misskött sin tjänst. "Han har älskat Svenska kyrkan och har mycket att tacka den för", heter det i domkapitlets bakgrundsbeskrivning. Nu har Appell två högmässor i månaden i Kristianstad och det kommer 20-30 personer fölr att fira gudstjänst. När han predikar i Kyrkliga Förbundets gudstjänster i Växjö kommer det 40-50. Appell förklarar sig "ödmjuk till om domkapitlet obehörigförklarar honom".

Handlingarna hamnar förstås på www.brogren.nu. Anders Brogren kan man lita på. Det kan man inte på den systemimmanenta kyrkojustisen, i Lunds stift utförd av en tysk biskop. Ordniung muss sein. Appell har brutit mot vigningslöftet att troget efterleva kyrkans lag och ordning genom att förkunna evangelium! För detta ska han avkragas.

Naturligtvis kommer Missionsprovinsen omedelbart att ta upp honom bland sina präster. Ingenting förändras i sak, kyrkoherde Appell fortsätter predika, men misstron mot den kyrkliga ordningen bland alla oss andra borde bli ofantlig. Man ger sig på en nitisk och from präst som inte sökt strid utan hållit sig i bvakgrunden. Denne man framstår nu som ett mobbingoffer för han begrep inte att försvara sig i tid. När han avkragas tänker han i stället med tacksamhet på att han ändå haft Svenska kyrkans förtroende.

Så märkligt det blivit. Den som följer bekännelsen gör man sig kvitt utifrån ett regelverk som yxats till. Hade Svenska kyrkan verkligen varit mer bekännelsetrogen, hade toleransen varit större. Sug på den insikten, som är domprosten Wilhelmssons och kyrkoherde Kristianssons viktiga konstaterande.

Vad hade hänt om domkapitlet i Lund mot bakgrund av bekännelsens klara ord om vad som räcker för enhet sagt att Appell ryms inom det svenskkyrkliga kleresiet och att bekännelsen alltid står över kyrkoordningstexter? Lönlöst är det förstås att överklaga för vi hålls med en systemimmanent kyrkojustis. Men har de fromsinta och välanpassade kristna alldeles glömt att säga ifrån - eller ser de, välanpassade som de är, inte vad som sker?

Nu läser jag Torsdagsdepressionen, som inte kom till mig förrän i dag. Stiftsjuristen Wicander kan tycka att det kanske kunnat komma in fler ärenden angående Missionsprovinsen. Toleransen fortsätter nog att minska, det är min bedömning. Eller som en tysk biskop skulle kunna kommendera: Ausrotten!. När prästsöner i vårt land som blivit biskopar kommenderar, heter det "utrota".

Före detta Koskinen påstår i samma Deperssion att vi anmäler i stället för att samtala. Hade han samtalat med mig hade han förstått bättre än vad han skriver om vad jag anmälde, det han kallar "strntsak"  Han tror att "struntsaken" gällde ett fall "om en högst berättigad kritik mot en föredragshållare vid ett teologiskt seminarium" och att anmälan lämnades utan åtgärd. Saken gällde egentligen att domprosten Hermansson förfor vårdslöst med sanningen och det visade domkapitlets utredning att han gjort. Kritiken Hermansson fört fram var inte berättigad, den var osann, fabricerad. Resultatet blev bland annat att domprosten skulle samtala med biskopen.

Låt mig säga det tydligt. I valet av anständig präst vinner Appell klart före Koskinen. Appell ljuger nämligen inte, ägnar sig inte åt förställning varken av sig själv eller av verkligheten. Nu var det också sagt. Appell är avkragad, Koskinen fabricerar sig i Kyrkans Tidning.