Självbedrägeriet

Torsdagens Kyrkans Tidning var ett kvalificerat depp. Vi kunde kompensera med lite teologiglädje i Borgholm, där en stor uppsättning människor som läser Fullkornstro, hade helkväll. Det finns en annan och roligare kyrklighet än den som möter i Kyrkans Tidning.

Naturligtvis återkom jag senare på kvällen til Torsdagsdepressionen. Maria Küchens text är verkligen usel. "Prästvig inga främlingsfientliga" - men texten är samtidigt lysande. Det är ju så här det gått till. När man beslutat att identifiera de obehagliga och hindra dem från att prästvigas - och det är i Svenska kyrkan rådande ordning - blir det bara en tidsfråga innan bannstrålen träffar nya grupper. Utmönstringskyrkan kan inte förneka sig. Hur kommer sig detta?

I Borgholm viftade jag med Steven Pinkers bok Ett oskrivet blad. Sidan 280, alltså: "Självbedrägeri är en av de djupaste orsakerna till människors konflikter och dårskap." Felinställningen i medvetandet leder till att varje part i en konflikt kan vara uppriktigt övertygad om att ha rätten på sin sida "och att motparten är felinformerad eller medvetet oärlig, eller bådadera". Sammanhanget vi talade om gällde synd och arvsynd men nog har insikten bäring på det som utspelas i Svenska kyrkan. Nu kan vi läsa Torsdagsdepressionen. I en ledartext talas det om vikten av att inkludera. Sverigedemokraterna är historielösa, får vi veta. "De verkar vilja vrida klockan tillbaka till brukssamhälle, vadmal, svält och gammal patriarkalt hedersförtryck." Meningar som inleds med "verkar vilja" och markörer "de" ska man se upp med. Är detta verkligen vad Sverigedemokraterna vill? Och om de inte vill detta - varför ska Kyrkans Tidning då påstå det? Vi får också veta att man ska läsa Elin Wägner? Jaha. Men där ärväl en del av det gamla Småland skildrat och det emd stor kärlek? Orden staplas i Kyrkans Tidning men de har inget verklighetssammanhang. Sammanfattningsvis: Självbedrägeri. Oftast i de kristliga sammanhangen parat med självrättfärdighet. Kanske är det bra att gömma flyktingar men kanske bättre att få en sådan flyktingpolitik att avvisningsbeslut är korrekta och integrationen på riktigt?

Då kommer vi till Küchens bisarra text. "Stiften måste säkerställa att främlingsfientliga teologer i framtiden inte antas för prästvigningen. Utvisningshotade som söker sig till kyrkan för stöd ska självklart inte behöva riskera att möta en prästvigda sverigedemokrat.
Det är inte fråga om att inskränka någons yttrandefrihet. Blivande präster måste vara lämåade för sitt ämbete. Till kyrkans kärnverksamheter idag hör aktivt stöd till flyktingar. Den verksamheten är oförenlig med sverigedemokratiska värderingar." Verkligen? I så fall måste väl alla sverigedemokrater portas - kyrkportas? Och vilka fler kategorier ska granskas? Får man vara kommunist och likväl antas för prästvigning? Eller miljöpartister med tanke på risken för grön fascism?

Küchens självbedrägeri är av det kristliga slaget. Antagligen betalas hon för sin text också? Men det är ett självbedrägeri som blir ett bedrägeri av alla som vill läsa intellektuellt hederliga texter.

Olav Wiström uppträder i en recensionstext i samma KT så att man kunde misstänka att han är en sedvanlig hycklande frimicklare. Han skriver om pingstmission i Brasilien. Kvinnor avlade vittnesbörd, de predikade inte. "Hur många decennier har det inte tagit innan kvinnoprästmotståndet i vårt land snart kan ses som en trist parentes? Bibelns beryktade anmaning att kvinnan skall tiga i församlingen är ett avskräckande exempel på paternalism som har gjort sitt." Svaret på frågan är att detta vet vi inte. Så länge de apostoliska läsningarna finns kvar - fast de kan förstås utmönstras eftersom de gjort sitt? - gäller nog saken något annat än en parentes. Och varför trist? Här fungerar ordet dock informativt, som besked om ett pågående självbedrägeri. Författaren har inte komplicerat sammanhanget. Det behövs inte i självrättfärdighetens sammanhang när denna kombineras med självbedrägeriet. Det hela är så fromt att man nästan spyr.

Som ren uppmuntran återstår att städa lite i huset, skriva predikan, förbereda konfirmandlektion och gå och begrava. Särskilt tanken på att städa livar upp mig.