Skillnad på grisar

Orwells konstaterande att somliga grisar är mer jämlika än andra, står sig.

Nog går det att förstå chefredaktören Ahlbergs ställningstaganden till en text, som han strök i. Det går också att fatta att han ser en nättidning som konkurrent, må vara att nättidningen nu är liten men efter plan ska den ju bli stor. Hur mycket Kyrkans Tidning backat detta årsskifte vet jag inte men det är bara i mycket förmögna församlingar tidningen skickas till alla i fullmäktige. På norra Öland finns det en prenumeration per expedition, tre ex alltså. De anställda får inte längre tidningen. Alltså börjar KT etablera sig på nätet.

Seglora smedjas nättidning drivs närmast på barfotabasis, heter det. Supporten till Smedjan har annars visat sig vara rätt substantiell. De första åren pumpade Sensus, Skansen och Stockholms stift tillsammans in en knapp miljon kronor. Fler bidragsgivare lämnar medel till verksamheten. Det betydde en omsättning kring miljonen kronor de första åren. På det fjärde året ger Sofia församling ett organisationsbidrag på 742 000, vilket betyder att Ewa Lindqvist Hotz, Helle Klen och Mattias Irving "kan ta ut löner som närmar sig rimlighetens nivå".  Det var en bra formulering, vad tjänar man alltså i månaden på att jobba med Seglora smedja?

Vi kanske ska ta lite jämförelser från den s k stian, om nu orwellskt nyspråk ska användas. Vilka är det som år ut och år in ordnat teologiska dagar utan något nämnvärt stöd? Vilka har gett ut en pastoralteologisk tidskrift i mer än 50 år utan motsvarande stöd? Vilka svarar för kurs- och konferensverksamhet utan stöd? Rätt svar: aKF, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, SPT, Svensk pastoraltidskrift samt Hjelmserydsstiftelsen och Lärjungagården. Och detta är bara några exempel. Har Kyrka och Folk presstöd? - det vet jag inte. Hur många frivliiga jobbar med OAS eller jesus-manifestationen, jag vet inte. Ett vet jag: massor med människor är vana vid att arbeta just barfota i Svenska kyrkan. De har under långliga tider fått visa vad de duger till utan substantiella bidrag. Vi ser sannerligen att somliga grisar är mer jämlika än andra.

En gång försökte jag få fram vad alternativrörelsernas frivilliga insatser egentligen var värda i krontal. Då blev en kassör arg. Borde vi inte, det var min tanke, dels ha en budget som gav besked om vad pengar faktiskt ska gå till men också en budget som beskrev den ekonomi som vi inte satt siffror på? Vad skulle vi se om vi satte siffror på allt det frivilliga som bedrevs barfota av barfotabarnen i Svenska kyrkan? Antagligen blev kassören arg för arbetet är gigantiskt. Eller? Vilka insatser gjorde en dekan till exempel och hur lång tid tog det?  Vad är en artikel som skrivs till SPT egentligen värd?

Ni förstår själva tanken och ni förstår de olika utgångspunkterna. För somliga grisar i Svenska kyrkan är det ett normalt tillstånd att arbeta för mycket blygsamma honorar och med en mängd fritid som insats.

Jag läser Ewa Lindqvist Hotz: "En positiv konsekvens av den senaste tidens alltmer vulgärpolitiserande debatt om Seglora smedja är att vi nu på allvar kommit ut som en maktfaktor för det mänskliga." Man kan undra vad meningen betyder - och vilken självbilden är.

Mattias Irving med frågan stimulerar också intellektet: "Är det inte just därför de kallar oss vänster, för att det är vad vi är?" Då är väl allt i sin ordning? Meningen "De kallar oss vänster för att vi inte vill ha några sverigedemokrater i vår svenska kyrka" är också tankeväckande. Vilka fler ska rensas ut ur "vår" Svenska kyrkan? Det är lätt att som KG Hammar säga att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap just när den alltmer framträder som en sådan.

En min vän kommenterade samtiden och sa: Antingen bär man sina strån till stacken och bygger församling eller så bär man stråna till bålet och tänder det." Ska våreldarna i år bli kättarbål?