De Tomaso - en liten betraktelse

Bilen som plötsligt skenade på torget i Borgholm kan man se in action på en film som Aftonbladet lagt ut på sin webb-sida. Mycket snabbt låg där också bilder från torget. Ibland kan jag tycka att nyhetsrapporteringen är otäckt snabb, vilket betyder att alla räddnings- och stöldinsatser måste dras på för många människor blir inblandade. Intresserade dras förstås till torget för att se. Det talas om krishantering - och kommunpolitiker vet att det gäller att visa vad kommunen kan. Det fungerade i Borgholm. Krishanteringsfolket kom på plats, sjukhus och vårdcentraler gjorde sitt och människor fick prata om det som hänt och om det faktum att det kunde varit så mycket värre. Trots allt.

När jag ringdes in, tänkte jag först - vilket är intressant - att en galning kört in bland glada semesterfirare för att förstöra deras glädje, Nu var det en olycka mitt i Sommarsverige med det där surrealistiska att det som skulle vara festligt och roligt blev vänt i sin motsats. Det går till så i denna värld.

Nå, vi satt i kommunhuset och jag vandrade runt lite på torget och pratade med folk. Under tiden gick larmet på nytt för det var en trafikolycka med tre bilar och tio skadade (sas det, men det var nog "inblandade" man menade) norrut. Vänstersväng vid Djupvik blev det närmare beskedet. Det är på hemväg. Och kö, just när jag en god stund senare kom dit för bärgarna skulle få utrymme. När den ena bärgningsbilen svängde runt utbrast föraren i första bilen i vår rätt då ansenliga kö: "Det är ju en likadan bil som i Borgholm som smällt här." Hans förvåning var oförställd. "Det är samma", sa jag nästan lika förvånad över vad den av polisen beslagtagna bilen gjorde vid vägskälet mot Djupvik. Men förklaringen var, att bärgaren från Borgholm, som var närmast olycksplatsen, skulle upp för att se omfattningen av nödvändiga insatser.

På kvällen undrade jag hur många som i sin aftonbön samlat ihop dagen och tackat Försynen för att allt inte blivit så mycket värre denna dag. När jag undrat, gjorde jag. Inte Försynen men vår käre himmelske Far. Fast på eftermiddagen gick jag in i Borgholms kyrka för att se till att det fanns ljus till ljusbäraren. Det fanns det. Ingen hade tänt något ljus. Jag gjorde och jag tror Karin gjorde så lite senare för grannen, som var den som blev allvarligt skadad.

Jag tände mitt ljus också för Micke som har glasskiosken. Den slogs sönder när det är högsäsong. Nu gäller det att han får hjälp av alla att minimera skadorna. När han kommer igång med verksamheten får ni se till att åka till Borgholm för att köpa glass av honom. Men också Micke och hans fru visste att allt kunde varit värre. Deras son och en anställd stod i den demolerade kiosken och klarade sig om man bortser från chock och sår på kinden. Allt, precis allt, kunde varit så mycket värre på Öland i går.

Var det fader Jan som lärde oss att i denna fallna värld blir inte allt så bra som man hoppas men inte heller så illa som man fruktar?