söndag 1 juli 2012

De Tomaso - en liten betraktelse

Bilen som plötsligt skenade på torget i Borgholm kan man se in action på en film som Aftonbladet lagt ut på sin webb-sida. Mycket snabbt låg där också bilder från torget. Ibland kan jag tycka att nyhetsrapporteringen är otäckt snabb, vilket betyder att alla räddnings- och stöldinsatser måste dras på för många människor blir inblandade. Intresserade dras förstås till torget för att se. Det talas om krishantering - och kommunpolitiker vet att det gäller att visa vad kommunen kan. Det fungerade i Borgholm. Krishanteringsfolket kom på plats, sjukhus och vårdcentraler gjorde sitt och människor fick prata om det som hänt och om det faktum att det kunde varit så mycket värre. Trots allt.

När jag ringdes in, tänkte jag först - vilket är intressant - att en galning kört in bland glada semesterfirare för att förstöra deras glädje, Nu var det en olycka mitt i Sommarsverige med det där surrealistiska att det som skulle vara festligt och roligt blev vänt i sin motsats. Det går till så i denna värld.

Nå, vi satt i kommunhuset och jag vandrade runt lite på torget och pratade med folk. Under tiden gick larmet på nytt för det var en trafikolycka med tre bilar och tio skadade (sas det, men det var nog "inblandade" man menade) norrut. Vänstersväng vid Djupvik blev det närmare beskedet. Det är på hemväg. Och kö, just när jag en god stund senare kom dit för bärgarna skulle få utrymme. När den ena bärgningsbilen svängde runt utbrast föraren i första bilen i vår rätt då ansenliga kö: "Det är ju en likadan bil som i Borgholm som smällt här." Hans förvåning var oförställd. "Det är samma", sa jag nästan lika förvånad över vad den av polisen beslagtagna bilen gjorde vid vägskälet mot Djupvik. Men förklaringen var, att bärgaren från Borgholm, som var närmast olycksplatsen, skulle upp för att se omfattningen av nödvändiga insatser.

På kvällen undrade jag hur många som i sin aftonbön samlat ihop dagen och tackat Försynen för att allt inte blivit så mycket värre denna dag. När jag undrat, gjorde jag. Inte Försynen men vår käre himmelske Far. Fast på eftermiddagen gick jag in i Borgholms kyrka för att se till att det fanns ljus till ljusbäraren. Det fanns det. Ingen hade tänt något ljus. Jag gjorde och jag tror Karin gjorde så lite senare för grannen, som var den som blev allvarligt skadad.

Jag tände mitt ljus också för Micke som har glasskiosken. Den slogs sönder när det är högsäsong. Nu gäller det att han får hjälp av alla att minimera skadorna. När han kommer igång med verksamheten får ni se till att åka till Borgholm för att köpa glass av honom. Men också Micke och hans fru visste att allt kunde varit värre. Deras son och en anställd stod i den demolerade kiosken och klarade sig om man bortser från chock och sår på kinden. Allt, precis allt, kunde varit så mycket värre på Öland i går.

Var det fader Jan som lärde oss att i denna fallna värld blir inte allt så bra som man hoppas men inte heller så illa som man fruktar?

3 kommentarer:

  1. För någon vecka sedan satt vi - min fru och jag - på torget och åt glass som vi köpt i Mickes kiosk. Igår eftermiddag hörde jag på radio talas om en trafikolycka på Borgholms torg. Först trodde jag att jag hört fel? Hur skulle något sådant kunna hända där, denna oas i sommarstaden? Jo. kommunledningen råkar ha en faiblesse för årliga jippon med lyxbilar. Bilfria Storgatan och d:o torget har varit en av stans tillgångar sommartid. Tragiskt är det som hände den äldre mannen med rollator liksom de andra skadade. En ung kvinna i bekantskapskretsen hade minuten innan olyckan köpt en glass i kiosken. -- Tach till dej Dag som uppmärksammat denna sorgliga händelse i din blogg.

    SvaraRadera
  2. Tack, Dag, för dina kloka och balanserade reflektioner kring det som vi icke-ölänningar kunde läsa om på tidningarnas hemsidor i går. Den sista meningen i din blogg vill jag göra till också min!
    En välsignad sommar önskar jag dig!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  3. För några år sen var jag i Sthlm med mina barn och vi var på väg till Gamla stan men blev lite försenade eftersom yngsten gick på toa och stannade där irriterande länge. När vi väl kom till Gamla stan möttes vi av förtvivlade människor som sa "gå inte dit, det är ett blodbad där uppe". Någon hade kört bil på Västerlånggatan och flera hade blivit skadade. Jag har många gånger tänkt att om inte yngsten hade suttit så länge på toaletten...../M

    SvaraRadera