torsdag 7 juni 2012

Manifestation

Det var manifestation i Kalmar. Det mer frikyrkliga stuket har bättre högtalare. Psalmsången var svag och leddes av en Pouzanenchor från Kalmar. Kul - men klent. Och liturgin fungerar inte för de vanliga svaren kan de frikyrkliga på Stortorget inte. Koncentrationen är kanske inte den bästa. Man kan fira mässa och äta glass under tiden men också småprata. Jag moraliserar inte. Man är mans gamman, heter det i Havamal. Det är roligt att träffas.

Lite besynnerligt dock. Har man motorcykel och skinnställ är det ett plus. Då ska man t ex ta sig i procession från Larmtorget till Stortorget och parkera cyklarna där. En kyrkoherde i rött skinnställ ledde skaran som brummade iväg. Sannolikt är det hela fromhetsbefrämjande men när jag sporde om jag kunde skaffa cab och köra nedcabbat med andra kompisar nästa år blev svaret lite svävande. Är den förfärande sanningen den, att motorcykeln är svaret på en fördom att kristna inte kan åka motorcykel och nu ska den fördomen utrotas eller - än värre - såg jag svaret på min önskan om en lagom omvänd MC-klubb gå i uppfyllelse?

När en kommunistisk kommunalpolitiker två gånger i bön från podiet tackade för att vi får leva i en demokrati, log jag. Hon syftade förstås på proletariatets diktatur. Annars var bedjandet mångordigt - på ett sätt som jag fått för mig att vår Frälsare varnat för. Knox hölls fram som auktoritet. Jojo. Det reformerta fick plats, inte Luther. Tänkte jag.

I bönens form tackades också för ekumeniken - med en intressant definition. Ekumenik är numera mångfald och olikheter och man har valt att vara glada över detta. Bad inte Jesus om enhet?
Och så var det mässfirande på nästa torg. Präster dansade och hoppade och kom för denna insats på bild i tidningen. Tänk att präster kan hoppa! Men enhet - vad tänker folket på torget om mässan? Är det sakramental realism - är det just som biskopen säger därframme - eller på något mer symboliskt vis?

Jag hoppas att jag inte låter syrlig - jag iakttog och funderade och sjöng då och då. Jag pratade med vänner också. Syster Kerstin bad tackbönen efter mässan och det gav en slags igenkännandets trygghet - i åratal har jag hört det vara just så och pensionerade diakonissor låter inte pensionen hindra dem, om man så säger. De gör som de alltid har gjort. Det gillar jag. Men när det blir lite liturgisk utgestaltning ser jag en skillnad. Högkyrkligheten är mer kroppslig än den utstofferade kyrklighet som tagit sig upp. En högkyrklig präst rör vid materien, talar till brödet och vinet. Liturgisk praxis är också teologi, tänker en högkyrklig präst.

Till sist for jag hemåt. Frågan ställdes: Varför manifesterar man en dag när folk inte är på stan? Det var lätt att parkera i Kalmar i går. Och var var det vanliga svenskkyrkliga folket? Biskopen firade främst mässa för frikyrkliga, tror jag. Vackert så - men lite komplicerat för den som vill tänka och förstå.

Sedan skulle det firas nationaldag. Invandrarna hade kallats in för att sjunga och dansa. De gläds över Gustaf Vasas intåg i Stockholm - eller vad det nu är vi firar. Själv är jag mer sur över beslutet om nationaldagen som helgdag, för det beslutet sabbade pingsthelgen. Var det för att påminna om den saken som prästerna bar röda stolor och biskopen röd mässhake - eller var detta bara för att det skulle vara snyggt?

På kvällen var det mässa i Högby kyrka. Som vanligt på onsdagar, alltså. Hemma bäst!

7 kommentarer:

  1. Jag är absolut motståndare till att fira mässa offentligt, så som här beskrivs. Mässan är till för trons befästande och fördjupande, inte för dess utbredande. Ännu bortåt hundra år efter det att kristendomen blev tillåten religion, var nattvardsfirandet hemligt, något där bara de döpta fick vara med.

    Offentligt nattvardsfirande blir ytligt, gestaltar mänsklig gemenskap (vilket i och för sig är något önskvärt), men knappast gemenskap med Herren Jesus. Det blir dessvärre vad Jesus varnar för: att kasta pärlor för svin (vilket ju dessutom får en mindre önskvärd följd).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen i SvK vågar i dag hålla en predikan som innehållsmässigt handlar om omvändelse till frälsning likt Petrus på pingstdagen.Om nu Guds Ande skulle mana till det?
      Har man inget att säga, så kan man fira "mässa" av något slag, fest- musik- folkdans- älgmässa, vid diverse invigningar av kyrkogårdar, renoveringar och evenemang. Beklämmande, var det så Jesus menade när han instiftade nattvarden?
      Kan man inte samlas för bön för landet (2 Krön 7:14)böja knä i tillbedjan och bön om nåd för vårt land och Kristi Kropp?
      Prästänka

      Radera
  2. Dessutom ger gullandet med motorcyklisterna en trafikpolitiskt diskutabel signal i en situation där den profetiska rösten snarare talar mot (all) motortrafik på landsväg. Ett sådant tal är inte politiskt korrekt och därför inte populärt, men just därför sannolikt sant.
    Själv åkte jag i lördags till Kalmar med ett hyrt tåg med folk från Linköpings församlingar, tryggt, säkert, miljövänligt och utomordentligt trevligt. Solen sken både bokstavligt och bildligt, och psalmsången i Kalmar domkyrka var god.
    Niklas Adell

    SvaraRadera
  3. Pozaunenchor (ty basun-/blåsorkester). En inte oäven församlingsverksamhet. Ett sätt att manifestera fest och gemenskap i församling och lokalsamhälle. Alltför ofta saknar präster musikalisk bildning och förmåga att spela instrument. Samt förmåga att hantera relationen till organistskrået på ett prestigefritt sätt. Men där denna karamell gives, varför inte en församlingens egen festliga blåsensemble på bästa tyska manér? Och varför inte helstekt vildsvin med beskt i prästgårdsträdgården, där sådan fortfarande finns? Allt till tonerna av Ein feste Burg ist unser Gott, förstås;)

    Per S

    SvaraRadera
  4. Jag trodde rött som liturgisk färg var förbehållet 1:a Maj. :-)

    SvaraRadera
  5. Jag noterade i år att folk är lediga även halva 5 juni, varför ledighetsbesparingen som myndigheterna hänvisade till nog helt gått åt pipan. Lite skadeglad får man väl vara?

    SvaraRadera
  6. Här vill jag få rida ett varv på en av mina käraste käpphästar: *faktum* är att riksdaglig lagstiftning om helgdagar inte påverkar summan av arbetstid eller ledighet för folket på något sätt överhuvudtaget. Det råder nämligen i det avseendet full avtalsfrihet: begreppet helgdag finns inte i rådande arbetstidslag. Ja, jag har hört politiker säga att nationaldagen gjordes till helgdag för att människor skulle vara lediga den dagen, men det är osakligt, den följden hade det inte. Om det på senare år skrivits in i avtal att man får ledigt på nationaldagen beror det *enbart* på att avtalsparterna så önskat.

    SvaraRadera