Annars är vi utlämnade åt dumhet

Statsrådet Elisabeth Svantesson ska man uppenbarligen se upp med. Hon har varit med i Livets Ord i Uppsala. Hon fick frågan varför hon gick med där, hörde jag. Hon svarade att det var en privat fråga som inte hade med arbetsmarknadsministersysslan att göra. Hon kunde förstås ställt en fråga: "Kan man bli journalist utan genomgången intelligenstest?" Journalister tänker nämligen att folk är idioter och därför kan man i högsta och bästa syfte ställa vilka korkade frågor som helst - för så frågar Nisse i Bagarmossen. Det har fördelen med sig att en journalist kan vara snäppet dummare och maskera sin egen dumhet som omsorg inte bara om allmänheten utan också om yrkesskickligheten. Det kan liksom inte bli dummare.

Lilla tanken att vi har grundlagsfärsta fri- och rättigheter drabbar inte. Man får utan vidare vara med i vilken församling man vill och bara om det politiska livet är sjukt skulle det vara något politiskt problem. Hur dumt är det inte att låta en mediebild av Livets Ord 30 år tillbaka styra förståelsen hur det var och hur det är?

Kristofobin är verklig och kanske välmotiverad. Men nog är det lite besvärande för den som vill vara en lärjunge att det hittills bara är några få utvalda som drabbas av bannstrålen. Livets ordare, homofober, kvinnoprästmotståndare, abortmotståndare och lite mer i den genren. För domen över dessa är väl lite djupare sett domen över kristen tro och hur eller hur så skulle väl mer binda samman de kristna med varandra än med de för tillfället politiskt korrekta eller politisk normgivande?

Detta kanske bara var lappri. Jag hörde RFSU:s ordförande kommentera att statsrådet var abortmotståndare. Visserligen  sa statsrådet att hon stod bakom svensk lagstiftning - hur man kan det, men låt gå. Men det räckte inte. Hon hade sagt att frågan var "komplex" och det visste RFSU:s ordförande berätta att den inte var. Den var enkel. Den handlade om kvinnans rätt till sin kropp.

Ett stycke matthet griper en. Det talas om allas lika värde - vilket värde har fostret i rondskålen i jämförelse? Om rätt till min kropp - vem har det? Säg det till cancertumören också! Säg det till min åldrande kropp: "jag har rätt till min kropp och du kropp ska vara frisk och fräsch, så mycket du vet det, och tjäna mig väl!" Och då har jag inte ens snuddat vid tanken på att barnet INTE  är en del av mammans kropp.

Jag har haft en del annat att stå i - men aborteras foster med gomspalt? Vad säger de fullt friska som opererats - är livet dem kärt eller hade rondskålen varit ett alternativ och ett alternativ andra bestämt? Vad säger sjukvårdspersonalen - har det i något fall, ett enda, hänt att fullt livsdugliga foster aborterats?

Jag är emot gällande lagstiftning - och jag tycker man måste uppfatta all lagstiftning som rätt preliminär, den är inte huggen i sten och inte mycket att stå bakom. Men ska vi lagstifta om abort kunde vi väl ha en lag som tillåter abort men inte på ofödda? Abort skulle vara tillåten från födelsen upp till 15 års ålder. Argumentet förstår alla. Med en sådan abortlagstiftning skulle trilskande treåringar liksom struliga tonåringar saklöst kunna slås ihjäl och då hade man i alla fall ett begripligt skäl. Mamman frågar: -Har du inte med dig Kalle hem från affären? -När, han bråkade så om godis, så jag var tvungen slå ihjäl honom." Med en sådan höjd abortgräns kanske alla barn skulle bli snälla. Det vore väl en bonuseffekt värd att slå vakt om?

Jag är emot ljugandet i abortfrågan också. Det skulle bli möjlighet till legala aborter eftersom aborterna utfördes under riskfyllda omständigheter ändå, hette det. Vill någon påstå att 30-35 000 foster årligen aborterades illegalt på 1960-talet?

Nu finns inget ställföreträdande kyrkligt förnuft. Abortfrågan är en samhällsfråga men den är rimligtvis fortfarande en komplex fråga och Kyrkan kan bidra till samtalet om frågan genom att tala om vad en människa är. När det heter att frågan är enkel, finns det en intellektuell skyldighet att tala om det sammansatta, komplexa. Annars är vi utlämnade åt dumhet.

Betalas statliga subsidier till RFSU? Har vi ingen Riksrevision värd namnet - för inte ska väl våra skattemedel gynna pretentiös dumhet? Har jag nu egentligen pläderat för våldsamma skattesänkningar? Det är bäst jag slutar nu, förstår jag.