söndag 8 september 2013

Söndagsmorgon

Den lördag som var i går döpte jag, skrev lite, ringde några telefonsamtal för att bestämma tid för begravningssamtal och tala vänligt i allmänhet och så var jag församlingspräst i mötet med människor när jag rörde mig i Löttorp och Källa. Jag blev hälsad vänligt på - precis det som fariséer och skriftlärda gillar. Var jag farisé och skriftlärd för det? Men när jag kom hem till prästgården slog det mig att i varje kyrkoval ska min prästkompetens ifrågasättas. Det är de andra som nu ska göra kyrkan modern. De ska öppna den för alla så att alla känner sig välkomna - det jag uppenbarligen i 42 år har misslyckats med. De ska engagera folk och de ska hantera de ljumma. Det är ingen ände på allt vad de ska. Vilka äro de och varifrån komma de? Jag tillstår att en del som orerar mycket, har jag inte sett i församlingens gudstjänstliv i Kalmar. De i Nordölands församling är mer försiktiga. Och det verkar som om jag delar erfarenhet med många präster. Det är en deprimerande erfarenhet att hanteras som oskicklig skit på jobbet. Vilka grupper skulle slå vakt om arbetsmiljön, egentligen?

Inte bara det att jag ska framställas som rasist /jag erkänner: Dispatch ringde och jag svarade vänligt på frågor jag fick kanske mest därför att det uppenbarligen inte är tillåtet för en präst att vara vänlig mot dem som ringer!/ och kallas homofob och antifeminist (vilket är en kränkning av många kvinnor som fostrat mig!) - jag ska också framställas som en som inte kan församlingsprästens sysslor, dvs bjuda in, undervisa, uppmuntra, förse med Guds Ord och sakrament. Men det är ju inte sant. Jag har byggt församling där jag varit präst. Men det är märkligt hur de välsinnade inte ser vad illa de gör - och inte ser vad kyrkopolitik syftar till - och vad som är vanligt ansvar i en gudstjänstfirande församling. Jag undrar vad som skulle hända om kyrkoarbetarna denna sista vecka innan valet konfronterar de kandidater som ställer upp, frågar vad de menar och vad de själva gjort för de förnyelse de nu talar om. Med tanke på att de flesta ser ut som om de rymt från ålderdomshemmet, borde de ha hunnit bidra med mycket till Svenska kyrkans förnyelse.

Ta som förnyelseexempel Peter Englund t ex. Född 1964 prästvigdes han 1999. Då var han alltså 35 år gammal, en man med levnadsvisdom. 2001 blev han komminister i Möllevången-Sofielund, en plats där dryga 1/3 av invånarna tillhör Svenska kyrkan. Fast prästen bor tydligen inte där, i det utsatta området. Han bor vid Drottningtorget och reser väl då ut från sitt fina kvarter för att övertyga med evangelium. Kyrkoherden bor i Limhamn.

Denne Englund markerar på Dagens Seglora mot Frimodig kyrka med påståendet att FK i grunden skulle omvandla Svenska kyrkan om gruppen fick genomslag. Hur då? Poängen är att den fine Englund vänder på alla resonemang. Det är han och hans fina gelikar som omvandlat Svenska kyrkan och alldeles öppet tillstår han att försoning är han inte intresserad av. Han är intresserad av mångreligiösa gudstjänster. Men fira sådana då - det torde vara många möjligheter till det, inte så mycket vid Drottningstorget som i Möllevången-Sofielund. Det skulle kanske förbättra gudstjänststatistiken? Jag känner mest för det omdöme som fälldes i Pickwick-klubben: Ni är en humbug, sir. Det säger något när Frimodig kyrka betecknas som en extrem kyrkopolitisk gruppering (Englund) - men det säger absolut ingenting om FK. Det säger något om Svenska kyrkan i den englundska tappningen..

Jag fick berättelsen från prästen som lördagshandlat. Vid affären stod en socialdemokrat, delade ut valmaterial och manade folk att rösta. Prästen kände inte igen karln så han undrade om han var intresserad av kyrkan. "Nej, jag går aldrig i kyrkan. jag är muslim." Prästen frågade: "Tycker du inte att det är lite märkligt att du som är muslim står här och uppmanar folk att rösta i kyrkovalet om du själv inte ens är intresserad av den kristna kyrkan?" Det tyckte inte mannen. Han var ju S.

Jag frågar bara: Vad säger detta om prästens arbetsmiljö, när valkampanjen inte tar honom och hans livsgärning på allvar. Och så får man hoppas att Sverigedemokraterna inte får veta hur det var vid den där ICA-butiken, för då kan man bara säga att ingen hjälper SD så bra som S! Det var ju också S som såg till att vi fick de direktval som hjälpte fram Sverigedemokraterna, först till kyrkomötet och sedan etablerade där till riksdagen. Vi andra varnade. När får vi medaljerna - eller blir det först en rejäl pension. Dit är det 48 dagar.

6 kommentarer:

  1. Ja, det vore väl hemskt om Svenska kyrkan återvände till Kristi kyrka. Eller?

    Men - den där Peter Englund - är inte han miljömupp?

    SvaraRadera
  2. BloggarDags klag över att hans kompetens negligeras må vara berättigad. I hans fall...

    Tar vi det svenskkyrkliga prästerskapet som helhet som måttstock. är inkompetensförklaring högst rimlig. Englundar är idag normalfallet. I mogen ålder kommer de. Kyrkan blir karriärväg, när annat slagit fel. Frimärke och kors - och vips är maskeraden fullbordad, till belåtenhet i spegeln. Pengar finns det. Allt oftare sine curia. Kristendom är hos dessa präster av högst varierade och blandade kön löst påkletad och skaver illa. Det man inte känner och har erfarenhet av, är man anställd att förkunna. Massväckelse blir det nu inte. Inte ens en liten en. Ingen respekt fås av de andra hedningarna, inte. De blinda låter sig inte ledas av en blind, nämligen. Och så står man där vid vägkanten och delar ut den heliga bråte man fått ärva av företrädarna. Inte begriper man sig på varken bråten eller hantverket. Just därför slänger man ut det värdelösa arveskräpet till vem det vara må. Inte för att man vet vad man gör eller varför. Men nåt måste man väl ha att göra? Och hedningarna applåderar över kyrkokroppens dödskramper! Se där! Alltid roar det nya, sköna prästerskapet någon!

    Men att inkompetensförklara dem, det gör geronterna på valsedlarna rätt i! Medvetet eller omedvetet.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  3. Frimodig kyrka som en "extrem kyrkopolitisk gruppering"? Knappast. FK är i det väsentliga den kyrka jag blev döpt i, vars ungdomsverksamhet jag deltog i i Limhamns församling, blev konfirmerad i av kyrkoherde Tengstam och sedan prästvigd i. Låt gå för akterseglad av tiden och lite gammaldags, men extrem? Det stämmer inte, om man nu inte som Peter Englund står helt främmande för traditionell kristen tro och ser det som sin uppgift att förtala och fördriva den från den kyrka där han fått förtroendet att vara traditionsbärare, men väljer att driva sin personliga politiserade agenda. Det stora eländet med striden i ämbetsfrågan är kanske just att den öppnade för den politisering som i tidens fullbordan gav personer som Englund en plattform i vår kyrka. Den första generationen kvinnliga präster och tack till, älskade och ville av hela sitt hjärta tjäna den kyrka som Englund hatar och vill ersätta med en mångreligiös, vänster- och genusradikal kulturinstitution.

    I det nya centralstyrda kyrkliga Malmö gör sig den formen av andlighet nu bred. Den bygger givetvis inte kyrka, men det är man inte heller intresserad av och på den punkten är man också uppfriskande ärlig. Det finns skäl att ta den ärligheten på fullt allvar.

    SvaraRadera
  4. Det där med direktvalen är viktigt att lyfta fram. S drev frågan. Ärkebiskop Hammar gjorde ett inägg i kyrkomötet där han sa att biskoparna var eniga om att indirekta val var att föredra. Gruppledaren i S gick i taket och skällde ut Hammar. Biskoparna hade ingen kompetens i frågan var hans mening. Dagen därpå bad ärkebiskopen om ursäkt.

    De direkta valen, som S drev av partiegoistiska skäl, passade alldeles utmärkt för SD.

    Rolf Pettersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en fördel med de direkta valen och det är att vi som röstar på Frimodig kyrka kan göra det fastän det inte finns någon lokal lista för FK.

      I övrigt är de direkta valen helt uppåt väggarna eftersom det blir möjligt att sitta i kyrkomötet utan att han en lokal kyrklig förankring. Det enda rimliga systemet är att kyrkfolket väljer sina lokala företrädare varur man sedan väljer representanter till stift och kyrkomöte.

      Radera
  5. Ewa Hotz Lindqvist höll radioandakt vid helgsmål 7/9 2013 och sade "När jag hör Jesus säga de orden är det något inom mig som säger": är då inte det "något inom mig" frestarens försök att med köttet som bundsförvant omtolka Jesu Ord och dekonstruera Kyrkans lära? Eller när Anna-Karin Hammar med egna ord i radio 8/9 2013 på fullt allvar menar att Kyoto avtalet är viktigare för Kyrkan än apostolicums utsaga "född av jungfrun Maria". Detta är några smakprov som visar att arbetsmiljön för präster inom svenska kyrkan är mångfaldigt besvärlig.

    SvaraRadera