Uppiggande

Det vill till att starta tidigt och sluta sent om det ska bli något arbete gjort när det är valrörelse. Inte för att intresset tycks så massivt, ingen riktig valdebatt, men de av oss betalda kommunikatörerna får trots allt lite mediafolk på banan. Radio Kronoberg hade debatt i går eftermiddag, innan jag skulle till The Bishop's Arms. På den trista vägen hade jag med en trave skivor. Jag spelade Röda bönor och Kjerstin Noréns Skärp dig Anne-Marie ett antal gånger. Det är bra att påminnas.

"Om någonting ska göras
så ska det göras nu
Och det finns ingenting som säger
att det inte ska va du."

Vacker poesi! Kallelseteologi!

Debatten? Mats Nilsson (C) kom dragande med centerkvinnorna som kokat kyrkkaffe och varit med i syföreningar. Alla detaljer kunde vi inte ta, men insikten slår. Det är centeridentiteten som blir alibi för partiet. Men var det så för centerkvinnorna - eller var de kyrkokristna som tog ansvar i församlingen och som nu kidnappas för det partipolitiska målet? Vilken var deras identitet - Jesus eller Gunnar Hedlund? Ja, ni förstår frågan. Och på skrivbordet ligger det tackkort jag fått med bild på Eskil Jinnegård. Han var centerpartist mer än de flesta men i grund och botten en kyrkokristen och detta var hans grundläggande identitet så mycket centerpartist han än var, påstår jag.

Min lärde vän ringde och sa (i sammandrag) att i valet står det mellan dem som säger att Jesus är Herren och de som talar om kristna värderingar, som inte blir något annat än krav. Det är riktigt. När man ser tidningsartiklar på temat att alternativen inte skiljer sig mycket, så är det fel. Man tycks tro att kampen står mellan dom som vill att "gamla traditioner ska få större utrymme medan andra poängterar att kvinnoprästmotstånd är oacceptabelt och att hbtq-personer är synnerligen välkomna i kyrkan." Jag citerar Barometerns valartikel i dag. Där finns också Jonas Hellberg, han som ville tysta prästerna är 2009.
Jag läser: "Vi från de etablerade partierna har ofta samma syn på vad Svenska kyrkan ska vara. Vi representerar vanliga människor. De politiskt obundna är inriktade mot kyrkligt aktiva. Det är en dragkamp, säger Jonas Hellberg (S), kyrkopolitiker son kliver av efter valet.
En konsekvens som Hellberg ser om de politiska partierna inte ställer upp är att kyrkan sannolikt blir mer extrem och exkluderande.
- Det är det starkaste skälet till att rösta partipolitiskt. Folk vet vilka värderingar de vanliga partierna står för."

Det var väl klara besked. Och inget parti säger i sitt partiprogram att Jesus är Herren!
Detta ska betraktas som att alternativen inte skiljer sig särskilt mycket åt!
Det är till sist skillnaden mellan ockupanter och ockuperade.

Mats Nilsson (C) sa i studiesnacket utanför sändning att folk i mängd skulle lämna en kyrka av den typ jag förespråkar. Det fann jag vara ett underligt tal - för folk har ju kommit till de församlingar där jag varit präst. POSK-aren sa "Det är faktiskt sant" och Nilsson höll tyst. Annars ger Göran Wiegert i Kalmar (S) besked: "Posk säger att de är opolitiska men de är KD-are allihop." En politisk människa kan nog inte tänka annorlunda än i enkla partipolitiska kategorier. Det är illavarslande när man tänker på nästa års val till kommuner, landsting, riksdag och EU. Hur dumma är dom egentligen, de folkvalda? Hur ska man få veta det?

I Östran meddelar en Ulf Lafveskans att han lämnar Svenska kyrkan. Han vill inte vara med i samma förening  som jag. Det heter: "en sådan hånfull, kvinnodiskriminerande, självcentrerad person som du" -- "en person som mer än de flesta förfäktar kvinnans underordnade ställning i familj och samhälle." Vad har jag gjort? Frågat kyrkopolitikerna i regionen lite stillsamt om hur jag ska förbereda och genomföra roligare begravningsgudstjänster, om vänsterns krav på aktieinnehav (krav som sedan länge är uppfyllda) och undrat om vapenfrågan (ska inte arbetarklassen beväpnas längre?) samt undrat vart Jonas Hellberg tagit vägen i årets kyrkoval. Det var nog för att den mig obekante Lafveskans (som man kan misstänka är en äldre herre) skulle lämna Svenska kyrkan. Till kritiken av Jesus anförs att han "ändå aldrig själv tog avstånd från den gamla judiska gudstron". Men lär sig en del genom att läsa tidningar.

I kväll kanske vi ses på Krögers i Kalmar kl 17.30-19? Då kan man prata kyrka och kyrkopolitik med Frimodig kyrka - och mig, förstås. Hånfull, kvinnodiskriminerande, självcentrerad. Det kunde aKF använda som reklam för sin minikyrkodag i Kalmar den 12 oktober då dr Fyrlund ska uppmärksamma att jag bloggar och ska sluta. Fast kanske inte blogga.