Kyrkoval utan kyrka

Martin Tunströms ledare "Kyrkoval utan kyrka" i Dagens Barometern/OT bär syn för sägen. Valet blev ett antival, en valkampanj mot SD - oh då kan man förstås yra om att tack vare denna kampanj så fick inte SD 70% av rösterna. Kan ni den om Törnrosa också? Tunström skriver: "Antivalet stärkte SD, inte så att partiet lär få något större inflytande, men segervinden ger stöd inför supervalåret." Svensk socialdemokrati sköt sig i foten. Men bedömningar är numera en av partiets svaga grenar när det kommer till frågor som bär mot sådant som kallas religion. Minns Mustafa-gate. Där var det också illa tänkt.

Med Martin Tunström kan man alltid påpeka att de teologiska frågorna lyste med sin frånvaro - fast det är nog lika så gott. Men kyrkligt strategiska frågor fanns inte heller med. ALLT som Svenska kyrkan måste hantera var icke-frågor i detta kyrkoval utan kyrka. Om någon i en framtid ska forska om Svenska kyrkan de första årtiondena, blir en forskningsuppgift att belysa vad kyrkovalen handlat om. Då kommer senare tiders läsare att häpna. Det är ungefär som i skrönan om hur de ryska prästerna ägnade sig åt liturgiska detaljfrågor när revolutionen stod för dörren 1905-1917. Varför är det bra att teologi inte blir kyrkovalsfråga? Därför att med Tunströms syn på vad Martin Luther lärde ska alla rösta i lärofrågor och det är i Svenska kyrkan läget när vi kommer till kyrkomötet, men det var inte läget fram till och med 1982. Läs själva hur Tunström tänker: "I en luthersk kyrka där alla enligt traditionen fått del av en religiös uppenbarelse, men där några fått en särskild kallelse att undervisa, präster och diakoner, ter det sig rimligt med en hög grad av medlemsdelaktighet." Hur kan denna intellektuella sörja tänkas sammanfatta en reformatorisk kyrkosyn? En gång till: läs Luthers Galaterbrevskommentar och polemiken mot herr Omnes, Herr Vemsomhelst eller Herr Alla.

Martin Tunström återger på ledarplats att biskopen i Stockholms stift Eva Brunne uppmanat röstberättigade att inte rösta på SD eller Frimodig kyrka. Saken gäller ett twitterinlägg. Var maningen så klok? I valfrågor har präster och biskopar ingen särskild kompetens. Var och en får ta sitt eget ansvar. I Francos Spanien eller i kampen mot kommunister i efterkrigstidens Italien (läs om Don Camillo) kunde präster ta politisk ställning - men det har inte varit något eftersträvansvärt. Det är att brista i respekt för väljarna att i skydd av sitt ämbete agera som ställföreträdande förnuft. Blir Eva Brunne anmäld, kommer hon att gå fri för yttrandefrihet har vi och någon lag om att biskopar ska vara omdömesgilla har vi inte. Klokt folk bryr sig inte om vad biskopar säger, som ni vet. De flesta svenskar hör uppenbarligen dit. En uppsättning av de kloka som flitigt brukar fira gudstjänst bryr sig programmatiskt inte om vad biskopar säger. Martin Tunströms fråga om hur nomineringsgruppen Frimodig kyrka inte respekterar det dubbla kärleksbudskapet genom att mana till försoning i ämbetsfrågan och plädera för civiläktenskap, framgår inte. Detta vore av värde att få förklarat. Om Brunne inte gör det, så kanske ärkebiskopen kan bringa klarhet i frågan?

Jag medger att jag undrat över hur det ska bli att pensioneras. Vad ska jag göra? Blir det som när jag var teologie studerande att jag hade venia men var för kontroversiell för att användas att predika hemomkring (till skillnad från mer havliga på andra håll i stiftet)? Blir det att plocka med böcker och sköta lite kring husen samt vad då? Nu ter det sig roligare. De närmaste åren får det bli agit-pro-arbete av bästa märke på temat "Reclaim the Church". Det är en lust att leva just därför att det så uppenbart varit ett kyrkoval utan kyrka och Svenska kyrkan riskerar att bli Svenska kyrkan utan Kyrka!