Främmande ord

När man kan sätta ord på en företeelse, kan man också hantera den. Den mister sin (inbillade) makt. Människan ansvarar för skapelsen också genom att ge namn till växter och djur - och företeelser. Tillvaron blir hanterlig så.

Alltså prisar jag den fåmälde norrlänning som nu satt ord på alla de i kyrkovalskampanjerna förekommande orden som "öppen" och "alla" och "trovärdig" och vad det nu kan vara. Han menar att de ständigt återkommande partipolitiska flosklerna, meningslösheterna och demoniseringen av motståndare är "ideologisk onani". Det är bra att man får  lära sig främmande ord som alldeles precist beskriver vad en företeelse är.

Jag tar några tidningsurklipp på måfå. "Kyrklig elitism" är man emot. Skolavslutningar är man för - fast alla vet att de inte längre ska ha ett konfessionellt inslag. "Det blir ändå ett möte", heter det. Kyrkan ska "följa med i samhällsutvecklingen" - vilket var exakt det bärande argumentet när den tyska kyrkan skulle bli nazistisk. "Öppenhet" är något viktigt, det betyder "öppen för alla" - fast har någon hävdat motsatsen i ord eller handling? Kyrkan ska finnas "mitt i livet och samhället" och "dörrarna ska hållas öppna" för dem som behöver hjälp. Kyrkan "ska vara synlig i samhällsdebatten".
Jag gitter inte följa den ideologiska onanin längre.

Ingenstans ställs frågan om resurser till allt som ska göras. Man definierar inte ens vem som ska göra vad - även om jag fattat att centerns krav på roliga begravningsgudstjänster nog handlar om mina insatser. Vad betyder egentligen "öppenhet" - att det är så mycket folk i kyrkan att det verkligen blir en gemenskap - eller att det finns så många tomma platser i kyrkbänken att man lätt får en helt kyrkbänk att sträcka ut sig på? Kan man få besked?  Eftersom det är kyrkopolitiska krav i verksamhetskyrkan sägs inte ett enda ord om vanliga kristna som går från söndagens högmässa för att sedan under veckans alla dagar vara i världen - på jobbet, skolan, föreningslivet, vid fikat, i PRO eller SPF eller var det nu kan vara. Kristendom under loppas veck, kunde min moster och gudmor sagt för hon gillade att vända ord så att "veckans lopp" blev "loppans veck".

Hur ska jag hantera de motstridiga kraven på att kyrkan dels ska följa med i samhällsutvecklingen, dels vara profetiskt kritisk? Varför är tanken så frestande att socialdemokraterna vill ha en skarp profetisk/politisk kritik när borgarna sitter vid makten men inte lika självklart när socialdemokratin ska utsättas för kritiken? Och vad ska jag säga om Margareta Winberg som inte är troende men tycker att de värderingar kyrkan står för är  bra - som om det gick att skilja värderingarna från bekännelsen att Jesus är Herre! Somlig ideologisk onani är dessvärre också fromsint men undviker konsekvent allt som har med just den Kyrkans bekännelse som blir ett ärende till människor. Det är skillnad på fromhet och fromsinthet, nämligen.

På torsdag och fredag går Frimodig kyrka i Växjö stift på krogen. 17.30-19 är det frimodigt på The Bishop´s Arms i Växjö på torsdagen och samma tid på fredagen är vi på Krögers vid Larmtorget i Kalmar. Dit kan man komma och prata kyrka och kyrkopolitik med kandidater och medlemmar. Säga vad man vill men Frimodig kyrka är det verkliga alternativet och de frimodiga har roligare också. Är det för att de finner underhållningsvärdet i den samtida ideologiska onanin? Eller är det så enkelt att de förmår uppskatta en dumhet när de möter den och vet att historien först går som tragedi men andra gången som komedi?

Frimodig kyrka fick lite utrymme i lokaltidningarna i dag just för krogbesöken. Barometern/OT kompletterar med ett ledarstick "Partierna ut ur kyrkan" och i Östran svarar inte stiftsmarxisten på min fråga om deras krav på ny placeringspolicy när det gäller alkohol, tobak och vapen men väl Ulf Åman. Han berättar inte hur reglerna för aktier ska skärpas (jag tror inte man kan skärpa de nuvarande reglerna som säger nej till sådant aktieinnehav) men förklarar att vänstern inte driver kravet att arbetarklassen ska beväpnas och att vänstern i Svenska kyrkan inte är sprungen ur maoisterna. Den store rorsmannens tanke att makten växer ur en gevärspipa delar sålunda vänstern inte - inte i kyrkan och inte i samhället. Åmans slutsats blir: "Det Dag Sandahl försöker göra är bara smutskastning av den typ han  bedriver på sin blogg, där han gladeligt verkar upplåta plats åt högerextremismens mörkermän." Där fick ni! Men mycket till vänster verkar Vänstern i Svenska kyrkan inte vara. VISK ska snarare förstås som "Välvilliga i Svenska kyrkan".

Men ska verkligen inte arbetarklassen beväpnas?  Vad sa matroserna på pansarkryssaren Aurora i Kronstadt?