I valet och kvalet

Nomineringsval idag. Det tänker jag här och nu inte orda om. Men kyrkovalet!

Det var pressvisning i Växjö igår, nomineringsgruppernas företrädare satt uppradade. Ingen drattade på ändan och alla var välvilliga. Undantaget ska jag ta upp i en särskild bloggpost framöver men det var förstås också välvilja, mer skriver jag inte nu. Lyssnar man noga till vad som sägs är det rätt skrämmande. Aningslösheten inför eller den rena oviljan att hantera de verkliga problemen i kyrkolivet är slående. De motiv som styr partipolitikernas engagemang i kyrkolivet avslöjas brutalt.

Ta vår gamle skolkamrat Mats Nilsson, C. Eftersom centerkvinnorna gjort så stora insatser genom att koka kyrkkaffe motiveras att partiet ställer upp. Jag lyssnade och tänkte att det var väl att Johanna Andersson, Chalmers, inte var på plats. Väl för Mats, alltså. Men ingen stor skugga ska falla över honom för jag öppnade valkuvertet med röstkort. I bildmaterialet var det väldigt snedkönat. Man kan ropa på en kyrka där både kvinnor och män får plats - men illustrationerna säger något annat. Man kan säga att verkligheten återges. Detta är en kyrka för kvinnor i blandade åldrar samt för pensionärer - eller? Denna kyrka ska naturligtvis tala stort om hur viktigt barn- och ungdomsarbetet är. Det är ett tal fjärran från verkligheten och dessvärre också ett tal långt från tanken på dopet som får en fortsättning genom kontinuerlig dopundervisning.

Felet i grund och botten är förstås att Kyrkan inte är själva storheten, sändaren, identitetsskaparen. I min tanke - men jag är som ni vet endast en enkel komminister i glesbygd - firar Kyrkan gudstjänst och rustar Guds folk till tjänst i världen. Ord och sakrament rustar det folk som rusar ut ur kyrkorummet för att ägna sig åt den värld, de också bar med sig till Kyrkan, glada att få stå inför Guds ansikte och tjäna honom och glada över att också få göra Guds tjänst i världen. Det är självklart att kristna kan dra olika praktiska slutsatser av hur denna tjänst konkretiseras i det politiska livet - och det är en fördel att olika perspektiv bryts mot varandra.

Det som gäller nu är det motsatta. Folk antar identitet inte i första hand som kristna utan som kristdemokrater, miljöpartister, vänster, liberaler och vad det nu kan vara i Svenska kyrkan. Partierna blir sändare. Också om dessa partinissar säger sig inte vara partipolitiska demonstreras partisinnet. Kristdemokrat först, kristen sedan kan man säga och travestera Grundtvigs ord: "Människa först och kristen sedan." Om nu "kristen saa" ska översättas som man gjort, jag tvekar. Grupperna driver sina politiska krav också om de formellt blivit fristående. Ja, formellt och formellt. Vill man vara med i Borgerligt alternativ kan man i Linköping vända sig till moderaternas partiexpedition och moderaternas pengar har tydligen förts över till de alternativa på samma konsekventa sätt som framträder som alternativet bakom kulisserna sitter i moderaternas kyrkopolitiska råd. Grundfelet borde inte vara svårt att se: Obefintlig kyrkosyn och bristande kyrkomedvetenhet. Konsekvenserna blir därefter. Partiet använder Svenska kyrkan som spelplan för partiets agenda. Röstar man på något av de politiska partierna eller på någon av de grupper som har en partisignal i namnet, stöder man detta system, där rävarna är sammanbundna i svansarna.

Vår vän prosten och doktorn Petersson var på lokal valdebatt i går. Där fick han av de lokala socialdemokraterna hör att de tyckte det var fel att partierna skulle in i kyrkovalet. Väldet vacklar. Det är inte alldeles okomplicerat. Om socialdemokraterna lyckas komma under radarn och undvika sakdebatt men också  får sina medlemmar att rösta partitroget - vad händer om partikongressen nästa gång säger att partiet inte ska ställa upp i kyrkovalet 2017? Ju mer ointressant Svenska kyrkan ter sig, desto svårare kommer det att bli med styrfunktionerna och de som väljs måste ta i en mängd svårigheter som skyfflats framför oss. Det blir inte roligt att vara förtroendevald då utan mest en syssla för masochister. Vår framtidsdag är lång och mörk, heter det väl i psalmen?

Men allvarsfrågor av detta slag ska vi inte tala om. Låt oss tala om folkkyrkan som är modern och rolig och inbjuder, så sas det, till gudstjänster som är roliga. Hur ska man genomföra en rolig begravning? Tacksam för besked. Jag har fyra begravningar på lut så ju förr jag får ett kyrkopolitiskt besked om hur en rolig begravningsgudstjänst planeras och genomförs, desto bättre. Och märk, saken är en fråga i ett kyrkoval. En kyrkopolitisk fråga.