måndag 19 mars 2018

Quid haec ad nos?

"Vad angår det oss?" Frågan dök upp på latin när jag tog till mig gudstjänstproduktionen i radio och tv. I Horda var högmässan först kl 18.
Utbudet i tv var rakt av tråkigt. Säkert fin musik och duktig kör, men utbudet gladde inte. Jag fattade inte förrän i efterhand att det var Örebro Kammarkör som gick loss och detta i Betelkyrkan, där de flesta av Kammarkörens medlemmar inte är medlemmar! Och så den där predikoformen där Maria blir modell för alla andra som har det svårt. Berättelsen befriar!

Det finns goda skäl att inte vara frikyrklig, insåg jag, och det var ett glatt budskap så gott som något,  för vi blir oftast glada när våra fördomar uppfylls. Prästkrage ståtade pastorn med. Say no more! Men vad angick det som sades eller sjöngs mig egentligen, handen på hjärtat? Det behöver inte vara pastorns och Kammarkörens fel. Det kan, rein theoretisch, vara fel på min helgelse och fromhet också. Men då får man väl vara glad över det jag kunde glädjas åt i alla fall.

I radio var det Lutherska Missionsförsamlingen och en psykoterapeut som förkunnade. Det blir som det blir, MTD-stuk med fokus på det terapeutiska. Luther hade inte känt sig hemma i den gudstjänsten, men tydligt känt igen doften av lagförkunnelse, Vad trodde predikanten på? En "ordlös längtan" och finessen var tydligen Guds närvaro i  oss. Man skulle stå upp, hörde jag och lyssna på en text och avlösningen var också uppenbarligen en noga angiven text. Båda från Bibeln. Det är gudstjänst som litteraturseminarium eller litteraturseminarium som gudstjänst. Ordet "text" liksom bibelangivelser vid läsningarna borde förbjudas. Vi läser inte text, vi lyssnar till Guds levande Ord, Ordet händer med oss när vi hör det. Det är därför aldrig "textställe" ska anges när Skrifren läses i gudstjänst. De som vill veta, får kolla i psalmboken eller fråga efteråt!

Om jag uppfattade hur orden föll, tror jag inte bara att församlingen skulle "läsa" trosbekännelsen (varför det?) och så sades "jungfru Maria", inte "jungfrun". Ska man söka fel, kommer man att finna. Eller finns det en tanke bakom? Till sist läste alla tillsammans välsignelsen. Det är väl också fromt men i sammanhanget poänglöst. Då har jag inte kommenterat att sv ps 15 sjöngs "till Guds ära". Hoppas att Gud blev glad över uppmärksamheten. Men skulle det inte, rent hypotetiskt, kunna uppfattas så, att det mesta i psalmen sjungs oss till tröst och att vi sjunger i egenintresse? Det skulle väl kunna komma att uppfattas som gott nog?

Har jag egentligen bevittnat hur predikan skiftat form och mer blivit vittnesbörd om egna upplevelser och ett försök att nå mina upplever? "Tröstat, lärt, förmanat och varnat" är jag inte säker på är kategorier som träffar denna förkunnelsevariant. Är det då över huvud taget predikan? Jag ska alls inte hetsa upp er med att nämna ämbetsfrågan, men i djupet av min svarta själ när jag en misstanke, att här har något hänt också. En sekt med gott om plats för MTD, som är själva grejen, budskapet. Då kan det inte predikas på det gamla anspråksfulla sättet. Det finns ju ingen lära att förkunna men väl känslor och hållningar att förvalta.

I Betelkyrkan i Örebro men också i Lutherska Missionsförsamlingen i Göteborg var det många andra som sjöng och församlingen lyssnade. Det hör kanske till det egenartade när gudstjänst produceras för mediebruk. Jag kan numera försvara denna form som inte måste leda till passivitet, om man som i en Evensong kan följa körens sång i sin Book of Common Prayer. Men här? Ave Maria av Gounod och Bach är ett vederstyggligt stycke som ofelbart ger begravningsvibbar.

Hur var det då i Horda? Bortsett från att värmepannan inte skött sig (och då är det kallt att sitta men jag har varit med om värre både kyrkligt och militärt) gick kyrkoherden klart och tydligt igenom autenciteten i evangeliet. Lukas hade kollat storyn och den stämde med den röda linjen för evangeliet fanns också i Gamla testamentet, det hade de första kristna kläm på. För Gud är ingenting omöjligt var budskapet vi fick med oss. Det tyckte jag var bra att påminnas om. Det kan inte sägas nog ofta. Och så var det goda psalmer för just denna dag. Jag uppfattade att det fanns platser kvar i Horda kyrksal, men kyrkoherden fick svar från församlingen där han kunde förvänta sig svar. Tidigare hade det varit högmässa (rättas: gudstjänst!) med kör i Rydaholm. Kantorn tycktes nöjd med dagen. Egentligen var det inga konstigheter utan en vanlig väl genomförd svenskkyrklig högmässa. Får ting i kristenheten slår den. Jag vet vad jag talar om. Jag har sett det andra också.

Nå, om det varit en uselt genomförd högmässa – vad ska då det gudstjänstfirande folket säga och göra? Inte som de säger och gör nu, dvs intet, intet, intet. Den som inte protesterar mot usel förkunnelse eller klen liturgi eller ett kyrkoliv utan katolicitetsmarkörer men inte heller med de svenskkyrkliga markörerna, är medskyldig. Det är rätt att göra uppror, kräva att kyrkfolket får det Svenska kyrkan ska stå för efter sin bekännelse och vad kyrkfolket betalar för att få höra alltså. Nå, om folket som betalar vill höra något annat? Då är detta illegitimt eftersom det är heretiskt.

Vad skulle hända om någon under predikan ställer sig upp och påpekar att det som sagts verkligen är en heresi? Jag vågar inte tänka tanken, men jag frestas svårt att tänka den. Är den gudstjänstfirande församlingen bara en bräkande fårskock eller myndiga kristna? Fråga Dietrich Bonhoeffer. Nå, protesten kanske inte ska höras under predikan men vid kyrkkaffet, i samtal med predikanten och via en anmälan till domkapitlet? Det jag hörde i tv och radio kan vi strunta i. Det var faktiskt inte Svenska kyrkan.

28 kommentarer:

  1. Eller var det Svenska kyrkan?
    Lutherska missionsförsamlingen i Göteborg är knuten till EFS som är en del av SvK.
    Står inte EFS präster under tillsyn av domkapitlet?
    Anser BloggarDag att EFS inte är en del av SvK?

    SvaraRadera
  2. Som sagt, det finns öar. Det vore gagneligt om det fanns förteckning över dessa öar, särskilt i semestertider.
    Stig W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa öar skulle, om de listades, publiceras i media och jagas till utrotning. Öar av svenskkyrklighet kan endast existera under radarn, i det obskyra. /smun

      Radera
    2. Du har tyvärr rätt, smun. Jag har sett forum på internet där man efterfrågar Kalins lista där präster protesterade mot välsignelse av partnerskap. Anledningen till att man ville ha tag i listan var för att veta vilka "de jävlarna" var.

      Radera
    3. Serösa efterfrågare Elisabeth?

      -Är det ett seriöst forum på nätet Du menar, eller vilket? Får vi veta det?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Ja, Elisabeth och smun, jag instämmer. Som jag ser det finns det tre grupperingar av personer som är intresserade av den s k Kalin-listan: 1; de som vill åt "de djävlarna", 2; de som är nyfikna på vilka namn som finns på listan och slutligen 3; de som vill be för dem som skrivit på listan (och för de i sistnämnda gruppen räcker det säkert att Gud vet namnen!)

      Jag i Halland

      Radera
    5. Bengt Olof,
      jag minns inte vilket forum det var. Googla så kanske du hittar det. Seriöst eller inte, vad spelar det för roll, det är så folk tänker numera. Wake up!

      Radera
    6. Glöm inte att det också är en kvalitetslista för vilkas gudstjänster man kan gå på när man är på resande fot.

      Radera
    7. Christer, präst20 mars 2018 kl. 02:43

      Även inom Sv Ky reagerades det på de präster som reagerade.
      Bibbi Häggström Sydsvenskan 11 november 2005:

      "Hundratals har skrivit på protestlistor mot en kyrklig välsignelse för partnerskap. Men de flesta säger att Gud välsignar alla.
      – För oss som vågar vara öppna behövs inte murar, säger prästen Agneta Salomonsson.– Många präster är trötta, det är samma tugg en gång till. Då handlade det om motstånd mot kvinnliga präster, nu är de mot välsignelse för homosexuella. Det känns drygt när man hela tiden är tillbaka till ruta ett, säger Per Håkansson, kyrkoherde i Kirsebergs församling i Malmö.
      De präster som är emot en välsignelse har fått ett stort massmedialt genomslag efter kyrkomötets beslut.
      – De är verkligen duktiga på att saluföra sig själva. Tack och lov är de en utdöende minoritet, säger Per Håkansson.
      Sydsvenskan träffar honom och några Malmökolleger som gärna vill välsigna par som ingått partnerskap.
      – Det är vi som är vanliga präster, inte de, säger Mona Nielsen, präst i Tygelsjö-Västra Klags-torp.
      Jim Tullgren, präst i samma församling, reagerade på motståndarnas budskap.

      I ett mejl till några goda prästvänner uttryckte han istället sin syn. Att Gud välsignar alla och att han gärna förmedlar Guds välsignelse till homosexuella par. Mejlet blev till ett gammaldags kedjebrev och efter ett tag hade hundratals präster i Sverige och från utlandet instämt i Jims välkomnande.
      – För oss som vågar vara öppna behövs inte murar eller ramar. De som är mot har ofta ett helt paket de är mot, säger Agneta Salomonsson, präst i Möllevången-Sofielund.
      Motståndarna hävdar att de hämtar sin övertygelse från Bibeln.
      – De som säger att de har rätt och är tvärsäkra är inte ärliga. De tar bara vissa delar av Bibeln, säger Jim Tullgren.
      Att det skulle vara just motståndarna som är mest bibeltrogna får kraftigt mothugg.
      – Om vi inte tolkar Bibeln är vi inte bibeltrogna. Men när man gör det, en teologisk reflektion, blir det en självklarhet att säga välkommen, säger Per Håkansson.
      Prästerna, precis som Lundabiskopen Christina Odenberg, betonar i stället Bibelns kärleksbudskap.
      – De som läst förslaget och beslutet i kyrkomötet borde veta att det handlar om kärlek, säger Jan Jorde, präst i Husie-Södra Sallerups församling.
      Dessa präster betonar också att protesterna är ytterligare ett slag i ansiktet på dem som redan är marginaliserade, de som redan är utstötta. De talar om okänslighet och bristande respekt.
      – De som protesterar gör sig själva väldigt stora och Gud väldigt liten. Men det handlar ju inte om min välsignelse, det är Guds välsignelse det handlar om, säger Agneta Salomonsson.
      Motståndarna hävdar att det är de som står för en klassisk, kristen tro.
      – Det sa de som brände häxor också, säger Jan Jorde.
      Även om dessa sex präster med glädje välsignar homosexuella par har de knappast blivit nerringda av hugade intressenter.
      – Det kommer att ta lång tid innan de känner sig riktigt välkomna, säger Mona Nielsen.
      Att så pass många präster ändå tar avstånd är att göra kyrkan en björntjänst, säger Per Håkansson.
      – De gör skit för kyrkan, lägger han till.
      – De gör skit för Guds rike, säger Jan Jorde.

      Radera
  3. "Är den gudstjänstfirande församlingen bara en bräkande fårskock" frågar Sandahl.
    Svar: JAA, det är den! Och vart fjärde år sätts så kallade "valsedlar" i händerna på den – men OBS! bara hos var tionde.
    Demokrati? Nej! naturligtvis inte! En dumokrati och en hycklokrati avsedd att gynna den giriga, förslagna horden av så kallade "folkvalda" som insett vilken guldgruva de satts att plundra och förskringra - med samma välkända taktik som det riktigt storgnidna borgarpacket! /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett väldigt bräkande från John!
      Stig W

      Radera
  4. Vad angår det oss? är dagens rubrik. Vad som angår oss kristna medborgare i Sverige är att de kristna samfundens ledare säljer ut oss till en artfrämmande religion. Varför missionerar inte dessa ledare rakryggat, efter uppmaningen "Gån ut och ..", utan med fåniga urskulder, låter muslimerna vinna mark och luftrum, genom sitt missionerande? Det är ju ingen hemlighet att muslimerna betraktar oss som otrogna, vilka skall omvändas eller beskattas. Varje eftergift, de otrogna kristna gör, är en triumf för dem, hedningarna. Minimum av förväntad handlingskraft av de kristna representanterna, präst- och biskopsvigda eller inte, borde väl vara att hålla stånd?//Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrapar med tassen och ber om ursäkt. Allt jag ville säga och som smärtar mig, framförde Lars Jensen igår. Om jag nu inte var trög som en oxe, hade jag naturligtvis läst gårdagens text, före dagens.//Länsmansdjäveln

      Radera
  5. BOD,

    funderar Du aldrig innan du skriver en kommentar? Eller är det politruken som absolut måste säga / ifrågasätta eller bara synas som infantilt "frågar".

    Seriösa efterfrågare eller inte , ja hur vet man det annat än efter vad de skriver-oavsett listorna finns där för vem som helst att begrunda. Både för dem som seriöst efterfrågar och för de som vill skada personerna på listan. De är offentliga.(Skulle de varit anonyma?)

    Vad kan du eller jag göra åt det faktumet? Skall vi alla tiga och bara låta er politruker i enkel PK-anda och oemotsagda få fortsätta ägna er åt att omvandla SvK till ett ännu mera flagrant SVeK?

    //HH

    SvaraRadera
  6. Lysande skrivet, Bloggardag! Lyssnade också till Radiogudstjänsten. Den som inte protesterar är medskyldig. Ja, vad skulle hända om någon i fårskocken ställde sig upp och bräkte?

    Quid haec ad nos? Vad angår det oss, inleder du med. Jag fortsätter Qui bono? Och då tar jag upp det profana som skrämmer lika mycket. Qui bono, vem tjänar på det? Och då syftar jag på det senaste i raden av angrepp mot Ryssland. Skandalen i Salisbury. Ingen har väl undgått den hetsjakt som Ryssland är utsatt för. Jag är inget fan till Putin även om jag tycker att han ibland kan göra bra saker precis som andra. Men för att inte bli medskyldig måste man öppna munnen och försöka vara rättvis. Och så rättrådig man kan.

    På tisdag har vår utrikesminister kallat upp ryske ambassadören till UD. Nåja hon brukar kalla till sig ambassadörer som på något sätt provocerat Sverige och svenska intressen . Det är hennes uppgift.

    Det som skrämmer är varför? Okunnighet? Det är skrämmande. Naivitet? Viljan att göra de stora elefanterna till lags? Eller delaktig i de globala intrigerna? Alltså en medveten handling. Allt är skrämmande. Var finns visheten och intelligensen? Vad är meningen? Med hetsen mot Ryssland?

    Jag anar svaren så det är bara retoriska frågor för att sätta igång tankeverksamheten. Eftersom Sverige saknar en rationell och kunnig debatt. Att ha ledare som fån är knappast att rekommendera för ett folk och ett land.

    När jag hörde Aftonbladets lögner i SR blev jag beklämd men också arg. Någon mer än jag måste ha sett inslaget på TV där en amerikan eller britt påstod att Sverige var ett av de länder som hade det aktuella nervgiftet. Ryssland har det däremot inte längre. Fast säker ksan man ju aldrig vara. Därför är det trams av Wallstöm att kalla till sig ambassadören. Vad vill hon visa med det? Att hon är en nyttig idiot? Fjäska. Visa att hon tillhör de stora elefanterna på världsarenan? Medlemsskapet i Säkerhetsrådet och det nordkoreanska besöket kan ju ha gett sådana impulser.

    Det som är farligt är vad det kan leda till eftersom det inte frekommit någon debatt om Qui bono. Det enda som förekommit är propagandan mot Ryssland.

    Jag läste för en stund sedan ett av de ledare 0ch inlägg som trots allt finns. Där man inte bräker med utan ställer relevanta frågor. Gör man inte det är man medskyldig till vad som kan följa. I nuläget finns inget belägg för att just Ryssland utfört dådet även om de gjort sig skyldiga till illdåd tidigare. Vem som helst kan ha utfört det. Det finns många som man skulle kunna tänka sig.

    Nu hände det i Storbritannien. I Salisbury. Vi kanske ska påminnas om alla de politiska mord som förekommit och förekommer i Sverige.

    Här länken på norska. Men jag tror ändå att ni kan förstå det stora hela.

    https://www.derimot.no/hvem-tjener-pa-giftangrepet-i-hvert-fall-ikke-russland-men-kanskje-mi6/

    Qui bono

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är ett inlägg som går långt bortom ämnet men jag tog med det för att få läsarna att fundera ett varv till. Desinformation ser ut så här. Är det syftet? För min del uppfattade jag finessen i Salisbury på det gamla vanliga sättet. Det ska dels vara uppenbart att Ryssland inte accepterar förräderi, dels vara lika oklart om Ryssland på något sätt kan vbindas vid dådet. Därefter startar en förvirringskampanj. Men eventuella avhoppare har fått en varning. Och det är uppenbart att just Ryssland har anledning att markera mot dem som förrått landet.
      Att vi har fån till politiska ledare tror jag inte. De kan vara sina ideologiers och fördomars fångar, men fån är de inte.
      Nå, vi lever i en tid där skymningsläge råder. Jag är inte förvånad. Det kräver en del av oss, inte minst fromhet. Vad trollfabriken i S:t Petersburg kan åstadkomma vet vi. Och GRU mötte jag på min tid och blev omskakad.

      Radera
    2. Häpp, häpp, skrockar Sandahl och klappar sig på gödda prostamagen: Se Rössland dä är farlit dä! Endast Sverige svenska kräftor har! rrraaaap!
      /John

      Radera
    3. Jo, det var ju i sanning välgrundade argument John hade att komma med... Du får allt åstadkomma bättre om du ska kunna bidra med "food for thoughts". Om det nu var det du ville?
      /Per H

      Radera
  7. Cui bono-till nytta för vem? -kan man sannerligen fråga sig, när man läser detta inlägg. Ty Ryssland har självklart ett intresse i att skrämma folk som går dess intressen emot. Och Sverige med alla andra länder har självklart ett intresse i att säga ifrån, att såhär får det inte gå till: minst 38 personer drabbas av livslånga, plågsamma skador. Och "cui" skriv med c, inte med q. Tack ändå för lite "deckarlatin"!

    SvaraRadera
  8. Politiker inte fån - bara i Svenska kyrkan?

    -Nej, poolitiska ledare är inga fån, bekräftar nu bloggaren. En veritabel tankeställare till hans applådanter, som dagligen nedvärderar och underkänner förtroendevalda i Svenska kyrkan.

    Då återstår bara den logiska frågan, om de förtroendevalda icke-fånen blir fån, när de träder in genom dörren till kyrkliga beslutsmöten.

    Tro det, den som vill.

    BENGT Olof DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan man verkligen kalla sig "förtroendevald" om man som nominerad och obehörig befinner sig 15 timmar mellan 8-23 i kyrkovalslokalen, varav tre timmar då den stängt och röstsammanräkningen pågår? Uppgifterna är dina egna skriftliga här från bloggen 18/9 2017.
      Vad gjorde du där? Vilken funktion hade du? Är detta förenligt med lag och ordning?

      sign. "något att dölja?"

      Radera
    2. BOD, hahaha...det var en bra fråga. Fån dras till fån kanske man kunde säga. Finns väl inget annat att välja på idag än fån. Oavsett var de hamnar. Och inte vill man ha något annat heller. Eftersom inriktningen inte tycks handla om något innehåll vilket kräver kompetens utan bara om tre saker: makt, pengar och berömmelse.

      Samhällets minsta gemensamma nämnare idag är känslor.

      Radera
  9. Av samma skäl skrev jag inlägget. Man skall aldrig tro på något förrän man tänkt över det ordentligt. Ja OM det är så att det är Ryssland som utfört dådet så är det för att skrämmas med vad som händer landsförrädare. Ett vanligt sätt som de flesta stater gör och har gjort. Tänker man ett varv till så förstår man att det kan utnyttjas mot dem. Eftersom inget riktigt bevis redovisats så är läget oklart. Det kan vara så att man av något skäl inte kan redovisa bevis. Det vet vi inte heller. Därför är man bara klok och förnuftig om man tvivlar. Tvivlar från båda håll. Och int tar allt för givet. För så enkelt och okomplicerat är inte människors relationer. Det har inget att göra med det hemska dådet i sig.

    Om de är fån eller ej ligger i vad man lägger i begreppet. Man kan inte bara apa med utan det är även politikers och etablissemangets skyldighet att ställa frågor. Om man vill förhindra ytterligare krig.

    Qui bono

    SvaraRadera
  10. PS "Att vi har fån till politiska ledare tror jag inte." Jo världen är full av fån. Och de finns även i Sverige. Men i min inledande kommentar nämnde jag inte något särskilt land utan gjorde bara reflektionen och påståendet att "Att ha ledare som fån är knappast att rekommendera för ett folk och ett land."

    Qui bono

    SvaraRadera
  11. Jag har då stött på en och annan stolle i den kyrkliga beslutsapparaten som fått allt om bakfoten. Och som fastnat i någondera politisk (världslig) ideologi redan som barn, som de sedan prompt ska ha in i det kyrkliga. Vad är vitsen med det? Jag tittar i församlingsbladet där ett foto med glada ansikten presenterar de förtroendevalda. EN av dessa möter jag i mässan. Är det söndagens skidskytte på TV som väger tyngre?
    / Patrik DeMesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Förtroendevalda" ?? Ha ha haa!
      Berit

      Radera
  12. Skrev två kommentarer som svar på Bloggardag men de har kommit bort. Som av en händelse har ledarsidorna idag ett inlägg om samma sak som jag tog upp.

    "när man påstår sensationella saker måste man ha bevis för det."

    Johan Westerholm är emellertid inte lika "blygsam" som jag utan kallade Wallström en nyttig idiot.

    https://ledarsidorna.se/2018/03/margot-wallstrom-som-nyttig-idiot-och-en-uppluckring-av-meddelarskyddet-ar-resultatet-av-baligate/

    SvaraRadera
  13. Konstig skrivning om ”Lutherska missionsförsamlingen”. Någon sådan finns inte - men väl Lutherska missionskyrkan Står helt rätt i SR:s programtablå och jag tycker nog att präster i Svenska kyrkan borde ha så pass mycket kunskap om den inomkyrkliga rörelsen EFS att man vet att det inte handlar om. en församling.

    SvaraRadera