lördag 15 september 2018

Domen över Quisling

Christian Braw har i sin senaste bok Livskraftens lerkärl (Artos) analyserat mannen Vidkun Quisling. Bloggardag nämnde saken och markerade att boken handlar om mycket mera och stimulerar till både läsning och eget tänkande. Frågan ställdes om det som är en lagfäst dom verkligen kan kallas statsmord, som gjordes i blogginlägget. Bloggardag har nu använt någon del av nådatiden till att läsa A. Hemming-Sjöbergs bok Domen över Quisling, Natur och Kultur , Stockholm 1946. A står för Axel. Det är en utförlig genomgång av rättegången och domen men också en gärningsbeskrivning förstås. Bloggardags mening att det egentligen inte fanns straffrättsliga bestämmelser för en dödsdom men att en sådan var politiskt nödvändig, står sig. Tror han. Det är bara att lyssna till Sigurd Fougners "manliga ord":

" I ett lands ödestimma får kaos icke råda. Och för samtid och framtid måste det fastslås, att för den, som i en för landet kritisk tid sätter sin egen vilja före de författningsenliga organens och därmed sviker sitt land – för honom har hans land ingen plats." (aa s 517)
Fougner var Høyserettens ordförande.

Den 10 september år 1945 dömdes alltså Vidkun Quisling till döden. Lagmansrettens dom överklagades och Høyesterettens avgjorde saken den 13 oktober. Överklagandet avslogs. Quisling begärde inte nåd. Han ville inte heller ha ögonbindel på sig när han skulle skjutas, men ögonbindel blev det. Han avrättades av en exekutionspluton på Akershus en regntung natt till den 24 oktober 1945. "Han var en man utan fruktan, ty han bars upp av sin övertygelse och hans samvete var gott. Utan fruktan mötte därför Norges mest hatade man döden inför exekutionsplutonen", skriver Hemming-Sjöberg. (aa s 516)

Hur var det då med legaliteten? I Norge hade dödsstraff inte tillämpats sedan år 1876. Genom provisorisk förordning infördes dödsstraff för förbrytelser mot statens självständighet och säkerhet, det åtalets punkt II och III avser. Denna provisoriska förordning antogs den 3 oktober 1941. Vidare antogs en provisorisk förordning den 21 januari 1942 för vissa förbrytelser som skett medan Norge är i krig, bland annat förbrytelser mot liv, lem och hälsa.

Hur var det då med den militära strafflagen? Där fanns dödsstraff som kunde exekveras, men inte efter krigets upphörande. Då är det livstids fängelse som gäller. Detta hanterades den 3 oktober 1941 genom en provisorisk bestämmelse att "utan hinder av § 14 i militära starfflagen kan dödsstraff ådömas eller fullbordas efter krigets upphörande."

Det är väl rätt uppenbart att de provisoriska förordningarna infördes av den norska regeringen i London för att lösa det problem man såg med egna ögon. Quisling kunde inte få leva. Hans land hade ingen plats för honom, förutsatt att han inte räddat Norge och Norden in i ett storgermanskt förbund när nazisterna lagt Europa under sig. Så blev det inte.

Vad gäller åtalet argumenterade Høysterettsadvokat Henrik Bergh för sin klient på punkt efter punkt. Han började med att beskriva Quislings idévärld och hans personlighet. Det är inte oviktigt för att kunna förstå hur en person tänker och handlar. Sedan kom åtalet.

Punkt I Västmakterna planerade för att gå in i Norge, ta de svenska malmfälten och fortsätta till Finland. Detta visste tyskarna men Quisling var inget med den tyska planläggningen att förekomma västmakterna. Hotbilden för Quisling var att Norge skulle dela Polens öde. Den 9 april grep Quisling in för att rädda vad som räddas kunde.

När det gäller åtalets punkt II (och III) menade advokaten, att Quisling stått under press från tyskarna.

Punkt IV måste förstås utifrån att Qusling menade att storting och regering var olagliga (Bloggardag uppfattar att detta handlar om att Norges leddes från London), konstitutionell grund saknades, och för Quisling gällde det att följa den linje som då gagnade Norge bäst. Nödtillstånd rådde.

Åtalets punkt V gäller medverkan till advokaten Hansteens avrättning. Quisling ville ha advokaten "tjernet" men det är fullkomlihgt oriktigt att mena att det betyder "dödad"."Ingen drömde tidigare om hur tyskarna i sitt innersta voro" heter det. Behandlingen av judarna förfärade Quisling. I övrigt anklagas Quisling för att ha avslagit nådeansökningar från dödsdöma. När det gällde åtalet för förmögenhetsbrott gällde saken "bagateller" och inget av detta hade förtagits för vinnings skull. Qusling såg att somliga värden ställts till hans disposition av ockupanten. Inget annat.

Höysterettsadvokaten Bergh var klar över att Höysteretten redan godtagit den provisoriska lagen och skulle döma efter den. Han såg Quisling som en gåta. "Och så blir frågan, om gåtan skall förbli olöst genom att Rätten följer åklagarens yrkande."

Bloggardag har nu följt avsnittet XIV, Försvararens tal i Hemming-Sjöbergs bok, s 312-350.
Domarens insikt – "För honom har hans land ingen plats" – beskriver väl rätt tydligt statsmordets karaktär. Det vilar på en rättslig grund som antagits under ockupationen och klargörs vara provisorisk. Om detta behöver man inte ha några synpunkter. Det går så till därför att det måste gå så till.

Vill man fundera mera över Vidkun Quisling kan man med fördel läsa Christian Braws bok. Fundera mera! Det kan uppfattas vara den största humanitet att avskaffa dödsstraffet, Frasse tycker det. Men om då statsmordet blir nödvändigt, vad har vunnits? Lätt är frågan sannerligen inte.

Lätt är inte heller frågan om folkkyrkan. Christian Braw skriver i sin bok om det första ledet, det förbisedda. Folket alltså. Det är en text som varit framåtsyftande för 110 år sedan när ungkyrkomännen tänkte till. Hur är det med folket i det mångkulturella samhället? Läs och fundera. Författare finns till för att tvinga oss att tänka, tänker Bloggardag.

45 kommentarer:

  1. 'Quisling' blev ett begrepp liktydigt med förrädare redan under kriget. När Hitler personligen träffat Quisling yttrade han:

    -En imponerande man. Synd bara att han heter Quisling.

    PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tro det. Hur kan det då komma sig att Hitler efter ett besök av Quisling i Berlin för sin stab kommenterade besöket så här: Från och till får man ta emot dessa gummisvin och pumpa upp dem?
      J.U.B-

      Radera
    2. Den var ny för mig. Kanske övergick Hitlers entusiasm för den bildade norrmannen och kyrkoherdesonen till förakt i takt med att problemen hopade sig i Norge och Quisling i det längsta satte sig till motvärn mot exempelvis ett upphävande av norsk suveränitet och förhindrade tysk konfiskering av judisk egendom genom att kuppartat överföra denna till särskild, norsk förvaltning. De norska judarna fick till en början norsk skyddsvakt vid transfereringen till Tyskland. Den tyske rikskommissarien hade många klagomål på den yvige norske ministern.

      PP

      Radera
    3. Inte bara landsförräderi och medlöperi präglar bilden av Quisling. Fram träder bilden av en begåvad och plikttrogen ämbetsman, präglad av sina erfarenheter från Nansenhjälpen till Ukraina och kommunismens övergrepp. Hotet från kommunismen blev Quislings övergripande bekymmer. Därigenom blev han partiellt blind för nazismens förbrytelser.

      Religiöst var han en romantiker och UFO-troende. Han hoppades på gudsriket på jorden och såg sig som en religiös reformator, där en ny religion, 'universalismen', skulle utgöra en framtida, med vetenskap och tid försonad världsreligion. Kyrkokristendomen hade han lämnat.

      Att hitta försvarare vid rättegången var svårt. Då Quisling inte var nöjd med sin försvarare, valde han att själv överta försvaret. Detta skedde så framgångsrikt att man under pågående rättegång skäligen omotiverat genomförde en medicinsk undersökning av Quislings hjärna med tvivelaktiga metoder. Undersökningen lämnade den tidigare klartänkte och vältalige ministern i ett lallande, dreglande tillstånd och domen kunde oproblematiskt avkunnas.

      Lars Jensen

      Radera
  2. Om Braws författarskap:

    http://gerdmar.se/christian-braw-kristen-forfattare-tankare-och-prast/

    Braws artiklar är lärorika:

    http://www.christianbraw.n.nu/

    Skallagrim

    SvaraRadera
  3. Kristna värderingar väsentliga i politiken!

    Med bortseende också från dagens bloggtext återkommer jag till det av bloggaren apostroferade inlägget av Annika Borg för några dagar sedan om den påstådda skadan av politiska partier i kyrkliga beslutsorgan. det bör kommenteras - och kritiseras!

    Först gäller det att skilja mellan partipolitiska och politiska värderingar: Kan AB och andra förneka att exempelvis de kristdemokratiska värderingarna, som ligger bakom grundandet av EU (tidigare EEG och EG) har skadat kyrkorna?

    Och, det har jag tagit upp tidigare med bloggaren, partier i kyrkovalen är inget nytt påfund. Långt innan AB kom till världen deltog de politiska partierna i kyrkovalen. Inga protesterade. Kyrkan skadades inte. Medlemmarna stannade kvar. Partiernas närvaro var inte "eroderande för tron", som AB påstår att den nu är.

    Tyvärr bortser hon också från det faktum (också diskuterat på bloggen tidigare) att man inte kan förbjuda någon att kandidera och ställa upp i fria val. Hon är upprörd över S-dominansen, som förvisso har blivit större i de senaste kyrkovalen, därför att hennes eget parti, M, dumt nog hoppade av dem.

    AB tillhör tydligen också dem som inte vill se och erkänna kyrka-statäktenskapets stabilitet för kyrkan och samhället. Vi som varnade för stort medlemstapp vid en skilsmässa fick ju rätt. Kyrkan hade ekonomisk trygghet och frihet, just det, frihet! De som försöker förneka denna frihet, håller sig inte till sanningen. Budskapet kunde fritt framföras. Att regeringen slutligen utsåg biskopar efter tre förslagsrum var i historiens perspektiv knappast något negativt.

    Sanningen är alltså kort, att när kyrka-statäktenskapet sprack, började på allvar problemen för kyrkan.

    AB kräver också fritt församlingsval. Har hon riktigt tänkt över konsekvenserna med ett sådant? Och varför vill hon då inte vara konsekvent och ha detta också i kommunerna?

    Men att fritt välja församling skulle ju innebär att en mindre församling med kanske uppenbara problem av ett eller annat slag plötsligt reduceras ännu mer på medlemmar, samtidigt som närliggande gynnas av flykten från den förstnämnda. Den kyrkliga ojämlikheten kommer helt klart att bli lidande.

    Sammantaget är det alltså väsentligt att inte låta kyrka och stat vara två från varandra helt skilda storheter. Kyrkan verkar ju i samhället. Kristna värderingar i det sekulära beslutsfattandet bör Annika uppmuntra, ty de är förstås i allas vårt intresse. Vem vill ha totalitära ideologiers åsikter i beslutsfattandet. AB bör särskilt se Angela Merkels med jämna mellanrum kristna betoningar för politiken.

    Samtidigt finns ingen anledning att se nomineringsgrupperna i Svenska kyrkan som något katten har släpat in. Eller menar AB att de inte vill kyrkans bästa?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  4. BOD,

    Så du tror att t ex SD vill Kyrkans bästa? Kommunisterna?

    //HH

    SvaraRadera
  5. Bengt Olof, bara för att ingen reder ut att korrelation mellan avvecklad statskyrka och medlemsras inte är lika med kausalitet betyder det inte att Du har rätt; fakta verkar inte bita därvidlag. Och att sekulära partier varit med rätt länge undanröjer inte att man kan ha skäl att misstänka delade lojaliteter.
    Kh på kandet

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      Frihet??? Kristna värderingar???
      Stig W

      Radera
  6. När denna kommentar skrivs ca kl 11 (publicering kan ju ibland dröja) har hittills 5 kommentarer publicerats; två som anknyter till blogginlägget, en lång kommentar av Dike, vilken som vanligt mest skriver om eget favorttema samt två kommentarer till Dike.

    Fortsättningen blir spännande, vem "vinner" kommentarfältet, Bloggaren eller Dike?

    SvaraRadera
    Svar
    1. BODen vann. Som vanligt. /smun

      Radera
    2. Torbjörn Lindahl,

      -Här är icke vinnare och/eller förlorare. Här är i stället alla vinnare, som ges möjlighet att delta i ett fritt och öppet kyrkligt samtalsforum, som är en stående påminnelse om yttrandefrihetens omistliga värde.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Håller inte, kh på landet!

    --Vilka fakta biter inte? Ser Du då ingen som helst korrelation mellan medlemssiffrorna före år 2000 och efter detta år? Vilka fakta kan Du presentera, som vederlägger statistiken? Inga, förstås. Och vilka fakta skulle vederlägga orsakssambandet?

    -Sedan kan du misstänka vad som helst. Men om partierna har funnits i flera decennier utan att det på något sätt påverkat kyrkan negativt och inskränkt prästerskapets frihet, borde Du kunna dra vissa slutsatser av detta faktum.

    Misstanken bottnar i Dina personliga åsikter och är givetvis inte evidensbaserad.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, låt oss försöka sortera äpplen och päron (trots att, som Torbjörn Lindahl mycket riktigt påpekar, BloggarDag skrev om Quisling idag).

      Det som uppenbart inte biter handlar om att korrelation är en sak och kausalitet en annan. 2015 års Svenska Akademiens Ordlista förklarar ”kausalitet” med ”orsakssamband”, medan ”korrelera” (substantivet hänvisas till verbet) förklaras med ”sätta el. stå i samband el. beroende”. Ditt inlägg kl 12:05 visar att denna skillnad ännu inte gått in.

      De ökade aktiva utträdena ur Svenska kyrkan sedan 2000 står i tidsmässigt samband med att relationerna mellan kyrka och stat ändrades 1 januari 2000, men utträden fanns före 2000 och hade rimligen inte upphört om statskyrkan bestått. Jag har heller inte sett några kvalificerade spekulationer som antyder att utträdessiffrorna skulle ha legat stilla eller minskat om relationsändringen inte ägt rum. Huruvida utträdessiffrorna skulle ha ökat mindre utan relationsändringen kan endast vara föremål för gissningar, eftersom kausalitet – att x nödvändigtvis ger y – inte finns här.

      Vad som skulle kunna ”vederlägg[a] statistiken” är väl att någon visar att de siffror som presenterats varit felaktiga, men det finns ingen anledning att anta. Jag har inte sagt emot statistiken – "förstås" inte. Jag har bara hävdat, idag liksom tidigare och tillsammans med många andra, att det inte finns något orsakssamband, någon kausalitet. Korrelation är inte samma sak.

      Sedan kan jag mycket riktigt ”misstänka vad som helst”, precis som Du kan ha full tilltro till människors förmåga att alltid ha enbart det sakligt bästa för ögonen (men förmår Du verkligen detta?) Jag kan ha fel när jag ser Din tilltro som blåögdhet, men Du kan också vara just naivt blåögd – vi lär aldrig bli överens på den punkten. BloggarDag presenterar emellanåt, för att uttrycka det försiktigt, indicier på att politisk influens påverkat beslut minst lika mycket som överväganden om hur den tro som överlämnats till kyrkan ska uttryckas i förändringen värld. Huruvida mina misstankar eller Din tilltro är närmast verkligheten är en empirisk fråga som vare sig Du, jag eller Svenska kyrkan i stort har svar på. Ett brett forskningsprojekt skulle kunna ge fler pusselbitar till ett mer heltäckande svar än vad som finns. Jag ”misstänker” att kyrkomöte och kyrkokansli inte vill ha det projektet.

      Kh på landet

      Radera
    2. Korrelation finns mellan skilsmässan och det ökade antalet utträden. Bevis för kausalitet saknas däremot fullständigt.

      den Lea

      Radera
    3. Kh på landet och den Lea,

      -Då återstår för er att lägga fram bevisen för att de starkt ökade utträdessiffrorna efter skilsmässan INTE har med den att göra.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Jag har en egen teori, nämligen att själva avskaffandet av statskyrkan fick den stora, tysta och oengagerade majoriteten av "icke-kyrkfolk" att inse att man inte "måste" vara med i kyrkan för att vara en "god svensk" (eller för att få en anständig begravning). Alltså kunde man äntligen följa sitt samvete.../Paul

      Radera
    5. Bengt Olof, Paul kan ha rätt. Bevis kan ingen leverera i någondera riktningen. Du har en hypotes, men den bortser från att utträden fanns före 2000. Därmed faller den.
      Kh på landet

      Radera
    6. Skärpning hr Dike! Dina påståenden har ingalunda den dignitet att andra har att komma med bevis mot dem.
      Pauls teori är betydligt mer sannolik.

      den Lea

      Radera
    7. Några följdfrågor: När var det egentligen som SvK slutade kollektivansluta medlemmar utan dop (jag tror att kriteriet för att ansluta någon var att minst en av föräldrarna var ansluten)? Kanske finns det fortfarande åldersgrupper (t.ex. min och BOD:s), där SvK har många odöpta medlemmar? Och samfund där många är "dubbelanslutna" (dvs. anslutna och aktiva i t.ex. någon frikyrka, men samtidigt "medlemmar" i SvK)?/Paul

      Radera
  8. Både Annika Borg och Bengt Olof Dike skriver en hel del tänkvärt.
    Men redan vid kyrkans skiljande från staten år 2000, skulle dom politiska partierna tagit sitt förnuft till fånga och lämnat kyrkan. Det borde ju vara en naturlig konsekvens av skilsmässan!
    Men denna fråga handlar om det känsliga ämnet MAKT och PENGAR, och då får sällan det sunda förnuftet råda.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
  9. Nåja, om staten INTE hade ingripit i en trosfråga mot kyrkomötets vilja (så som - första gången - skedde 1958), så hade väl heller inte skilsmässan mellan kyrka och stat kommit så snabbt? Åtminstone hade väl inte stödet för skilsmässan blivit så starkt bland kyrkfolket? Att de okyrkliga ville den, var ju redan klart; flera partier hade principfrågan på sitt program, men valde att ligga lågt i avvaktan på förändrad opinion bland kyrkfolket. Och med ämbetsreformen (och följande ingrepp) kom förändringen...för den konspirativt lagde ser det ju ut som en tanke (men så långt tänker kanske inte politiker?)./Paul

    SvaraRadera
  10. Norgehistoria
    Tysk officer: Vad heter ni?
    Mannen: Quisling
    Tyske officeren: Jag frågade inte vad ni är utan vad ni heter!

    SvaraRadera
  11. Nej, nej Paul!

    -Du har helt fel och har vänt steken lika felaktigt: stödet för skilsmässan var mycket svagt: församlingsmajoriteten - alltså kyrkfolket - sade bestämt nej. Men den kördes över av skilsmässofolket, som bland andra var en osalig mix av de högkyrkliga och missionsförbundarna.
    -Jag vet, ty jag var med och såg hur de struntade i opinionen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant debatt om domen över Quisling, det som var dagens ämne. Till Dike finns ett att säga. Det är riktigt att en majoritet av församlingarna var emot nya relationer kyrka stat. Dessa församlingar utgjorde en minoritet när man räknade medlemstal. Här var ett uppenbart problem. Hur många av dessa församlingar som sa "nej" finns kvar? Antagligen har de lagts samman till större enheter. De hade inte livskraft i någon mening. Det kan bero på att alltför få brydde sig om att ta sig till Herrens sköna gudstjänst när sådan söndagligen firades i församlingskyrkan. Då blir det som i Ormesberga. Få gudstjänster, inga högmässor. Bloggardag var i Ormesberga kyrka i fredags och bad på pin kiv middagsbön där. På pin kiv! Sedan vandrade han runt på kyrkogården och besinnade namnen på dem som tidigare flitigt gått i kyrkan. Har någon någon synpunkt på ett statsmord?

      Radera
    2. Det var för att ämnet var ett annat som jag skrev kort 10.03. Jag borde ha begripit att allt utom tystnad skulle driva till fler inlägg och därmed varken ha skrivit då eller 16.50. Jag ber om ursäkt.
      Kh på landet

      Radera
    3. Nåja, BOD, Du tror alltså att kyrkopolitikerna representerar kyrkfolket? Men tanke på det ständigt - närmast skamligt - låga valdeltagandet i kyrkliga val och de sekulära partiernas ansträngningar att mobilisera okyrkliga "sympatisörer" i dessa val, parat med flertalet kyrkopolitikers nästintill obefintliga närvaro i församlingslivet: det tror inte jag./Paul

      Radera
    4. Underkänn dem inte, Paul!

      -Naturligtvis representerar de kyrkfolket. De ÄR ju också detta och skall därför inte, som Du gör, underkännas.
      Därefter måste Du korrigeras vad gäller valdeltagandet, vilket i det senaste valet var mycket större än tidigare: uppemot 20 procents deltagande noterades dessbättre. Tänk även på att det är bättre att en miljon kyrkomedlemmar röstar än att inga gör det.

      Tyvärr, bäste Paul, måste Du - faktiskt med stor skärpa - korrigeras i påståendet, att partierna med ljus och lykta försöker engagera kandidater, som inte är intresserade av kyrkan.

      Det är ingen snygg anklagelse, och det är förstås totalt ogrundad, generellt sett. Jag har i mina dar sett så många partinominerade och valda beslutsfattare som med själ och hjärta arbetar för Svenska kyrkan och ställer upp för den.

      Det är farligt att utfärda generella "domar" över alla de tusentals förtroendevalda som finns i kyrkan och som är dess jordiska beslutsroder.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. "Anklagelsen", dvs. snarare konstaterandet, grundar jag på mina egna, personliga och konkreta, erfarenheter av flera års kommunalpolitiskt engagemang./Paul

      Radera
    6. Paul,

      -I vilket parti då?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Det angår Dig inte! Men det var inte (s) eller (v), och (sd) fanns inte då./Paul

      Radera
    8. Paul,

      -Nej, det gör det förvisso inte. Men när Du åberopade kommunalpolitisk erfarenhet, var min fråga logisk. Att döma av Ditt mellan orden märkbara tonfall, trampade jag Dig tydligen på tårna.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. BOD - F.ö. - med "kyrkfolket" avser jag dem som regelbundet deltar i gudstjänsterna i sin kyrka. Såvitt jag erfarit (bl.a. av tidpunkterna för Dina blogginlägg), hör Du inte till dem./Paul

      Radera
    10. BOD - På vilket sätt skulle Din fråga vara "logisk"? Skulle jag ha saknat "kommunalpolitisk erfarenhet" om jag hade företrätt t.ex. (s) eller (mp)? Jag kände mig inte alls trampad på några tår, men jag har svårt för omotiverad närgången nyfikenhet./Paul

      Radera
    11. Närgången nyfikenhet?

      -Vad skall man då säga om Din slutsats om mitt bristande gudstjänstdeltagande, om vilket du faktiskt inget vet; Du har ju bara "erfarit" något, men tänker uppenbarligen på att alla gudstjänster eller mässor inte hålls klockan tio på söndagar, för att nämna ett exempel.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    12. Nu tycker jag förstås inte att det är omotiverat att fråga sig om en hög, mångårig förtroendevald i SvK går i kyrkan; tvärtom är det väl en högst relevant förtroendefråga. Igår postade Du ett inlägg på denna blogg kl. 09:33; högmässan i Mörrum började kl. 10. Men Du kanske bor nästgårds...eller kastade Dig i bilen för att hinna dit... Din principiella inställning är ju ändå att "man inte måste", och det är väl egentligen mer talande än klockslagen.../Paul

      Radera
  12. Bloggaren har läst en bok och redovisar sina reflektioner efter läsningen. Det kommer i kommentarsfältet ett inlägg i ett helt annat ämne! Detta inlägg kommenteras av flera. Bloggarens möda och reflektioner struntar man fullständigt i. Så kapas en läsvärd blogg. Jag tycker det är ett respektlöst beteende.

    SvaraRadera
  13. Re Quisling

    För att återkomma till temat. Dödsstraff är något som jag är principiellt emot då det är något som aldrig kan sonas om det visar sig att den dömde är oskyldig eller "bara" inte skyldig till något som "förtjänar" dödsstraff.

    I Quislings fall byggde domen på hat och en önskan hos "alla" andra präktiga norrmän att glorifiera sina egna insatser och kanske lite vända bort blickarna från vad de kunnat göra annorlunda. (Jag är ganska säker på att om domen t ex fallit 10 år senare hade den varit mildare. Är det någon som betvivlar detta?)

    Oavsett, om man jämför med Nuernbergrättegångarna så nog klarade sig större och skamligare förbrytare än Quisling utan att dömas till döden?

    Nej, dödsstraffet för Quisling var nog mera ett behov för det norska folket att känna sig skuldfria och att fått hämnd på dem och de, de kanaliserat sitt hat mot och såg som skuld till de problem och lidanden kriget hade åsamkat dem.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dödsstraff är något jag principiellt är för, ity det är grundat i Skriften och jag håller mig inte visare än Gud själv i hans Ord. (Rom 13) Så har även den kristna gemenskapen minus sekterna förstått saken ända fram till senaste tid. Tillämpningen är en annan sak och här finns utrymme för vitt skilda bedömningar. Men om någon dömts oskyldig, vem har i så fall tillåtit domen att utfalla på det sättet? Jag bara frågar, och om den frågan inte får dig att sätta handen för munnen hjälper inget.

      Att den politiska nödvändigheten påverkade tillämpningen av dödsstraffet för dömda landsförrädare och krigsförbrytare ett antal år efter krigsslutet är inget märkligt. Någon gång ca 1950 upphörde man i väst att verkställa dödsstraff på den grunden med Eichmann som ett mycket begripligt undantag. Träskjulet i Köpenhamn där de livdömda avrättades togs t.ex. ur bruk ca 1950.

      Men det viktiga här är att det vederfors Quisling ingen orätt när han avrättades. Han var definitivt inte oskyldig även om han själv uppfattade sitt handlande som nödvändigt i den uppkomna situationen eller åtminstone ursäktligt. Det stora flertalet norrmän var av annan mening. Quisling var aktivt delaktig i en regim som avrättade motståndsmän och måste på det sättet förutsättas ha godtagit dödsstraffet som acceptabelt. Han var intill slutet övertygad om det riktiga i det han gjort och begärde därför inte heller nåd. Men det gör honom inte till oskyldigt dömd.

      Allt detta förhindrar inte att rättsförfarandet vilade på skakig grund. Dödsstraffet var avskaffat i fredstid och när Quisling avrättades rådde bevisligen fred. Provisorisk lagstiftning tillkommen i hast under rådande krig och utanför den normalt gällande ordningen åberopades också i processen. På det sättet smakar domen ofrånkomligen segrarjustits. Men åter, han var inte oskyldig. Han hade spelat med höga insatser, inte minst med andras liv, och förlorat. Det har konsekvenser. Rimligen.

      Samma invändning om segrarjustits kan givetvis göras mot Nürnbergrättegången mot de tyska huvudkrigsförbrytarna. Processen vilade även här på skakig juridisk grund. Nu alldeles bortsett från att på domarbänken satt representanter för en vidrig våldsregim som inspirerat Hitler i hans våldsframfart. De som dömdes, dömdes delvis efter det som inte varit gällande rätt när brotten begicks och i andra fall till straff som inte varit fastställda i den överträdda lagen. Oskyldiga var de inte, men inslaget av politisk skådeprocess är ofrånkomligt. Göring klarade sig länge väl genom att framhålla att man på tysk sida inte gjort något som de allierade inte gjort, men plattades till först när massmorden på judar och övriga i förintelselägerna och slavarbetslägren avtäcktes. Det var brott belagda med dödsstraff enligt gällande tysk rätt vid den tidpunkt då brotten begicks. Detsamma gäller de som var medskyldiga i summarisk avrättning av krigsfångar. Kort sagt inga oskyldiga avrättades i Nürnberg, men däremot kan man ifrågasätta om inte någon skyldig gick fri från dödsstraff av politiska skäl redan då. Jag tänker då på Albert Speer en av de fem-sex mäktigaste männen i Hitlers närmaste krets under de sista krigsåren. Han fick tjugo år i Spandau trots att han rimligen i det stora perspektivet måste bedömas ha mer på sitt samvete än en underhuggare som Quisling. Rättskipning är aldrig politiskt oskyldig.
      J.U.B.

      Radera
    2. Speer gjorde avbön och uppvisade den djupaste ånger. Dessutom såg han bra ut på bild, en egenskap som alltid varit vinnande.

      Riksamiralen Dönitz dömdes av hänsyn till Sovjetunionen till fängelse, trots att Paul Nimitz, chef för den amerikanska Stilla Havsflottan försäkrat att den tyska marinen inte använt andra metoder än den amerikanska. Inga anklagelsepunkter hade substans.

      Ställföreträdaren Rudolf Hess' trotsiga lojalitet mot sin ledare och Riket renderade honom ett omotiverat hårt straff. Här saknades Speers smidighet och omtänkeri.

      Quisling fantiserade under fångenskapstiden att han skulle frias och rent av hedras och kanske kunna erbjudas en kyrkoherdetjänst i hans fars gamla pastorat som reträttpost. Detta visar på att han liksom Hess var en drömmare, driven av idealism.

      Lars Jensen

      Radera
    3. Speer var en högt begåvad person som ville överleva regimen han så villigt och effektivt tjänat. Han tog alltså vara på de möjligheter som gavs. Agerade kronvittne mot regimen i Nürnberg och gjorde sig nyttig hos de västallierade även genom att låta dem få ta del av viktig militärteknisk info som han var väl insatt i som en närmast genial rustningsminister. Han sätt att hantera den uppgiften får nog sägas ha förlängt kriget med åtskilliga månader. Hans närmaste underordnade som var särskilt ansvarig för slavarbetskraften dömdes och hängdes för brott som Speer inte kan ha varit okunnig om eller rimligen utan ansvar för.

      Hess får väl mest anses vara utfyllnad på de anklagades bänk. Han tillhörde under kriget knappast den inre kretsen kring Hitler av verkliga makthavare. Rent fysiskt var han avlägsnad genom sin märkliga flygtur till Storbrittanien 1941. Om han fick livstid för sin i sammanhanget blygsamma insats borde ju ingen annan kunnat ådömas något mindre än så.

      Dönitz hade möjligen Hitler att tacka för sin plats på bänken i den meningen att hans utnämning till statschef av Hitler innan denne tog sitt liv placerade Dönitz i rampljuset. Men den utnämningen hade sin grund i att Dönitz var en nitisk nazist och lojal regimsupporter hela vägen och därutöver representerade det vapenslag som Hitler höll för minst ansvarigt i det militära nederlaget.

      Dönitz var obrottsligt lojal mot Hitler ända till slutet och stod vid dennes sida när han brutalt slog ner motståndet inom krigsmakten mot den vettlösa och totalt oansvariga krigspolitiken. Den som lojalt applåderade kollegers avrättning för det de sökt en väg att avsluta kriget är inte oskyldig. Han var väl förtjänt av vartenda år han fick i Spandau. Många av de militära motståndsmännen mot Hitler fick avsluta sitt liv i en ståltrådssnara i Plötzensee-fängelset. Slakten filmades och aset avnjöt sedan bilderna medan de militära adjutanterna gick ut och spydde.
      J.U.B.

      Radera
  14. J.U.B

    Vet inte om dödsstraff utdömda av människor är något som en kristen kan hävda påbjuds i skriften. Lika lite som t ex slaveri. Det existerade och säkerligen tolererades och Jesus själv sa inget speciellt emot detta men visst har vi förstått skriften så som att vi inte bör döma någon till slaveri eller döden. 10 Guds bud med Du skall inte dräpa har visserligen alltid tolkats som att inte mörda eller slå ihjäl ,hastigt mod eller inte och är sig inget argument mot dödsstraff.

    Sedan bara som ett påpekande -jag sa re oskyldig att jag menade just oskyldig till bR>ott som förtjänade dödsstraff -inte oskyldig till brott av något slag alltså.

    MVH
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste HH,
      Vad gäller Skriften, den Heliga, låt mig bara peka på följande skriftställen: 1 Mos. 9:6, 3 Mos. 24:17, 4 Mos. 35:30-31 jämte Paulus i Rom. 13. Lägg till detta den förståelse vi hämtar ur de klassiska bekännelseskrifterna så kan ingen tvekan råda om det faktiska läget.
      Vi går till Svenska kyrkans bekännelseskrifter inRuben Josefsons tappning. Augsburgska bekännelsen XVI: ”...att lagliga borgerliga ordningar är Guds goda verk, att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten, vara domare, döma i mål enligt kejserlig eller annan gällande lag, ådöma kroppsstraff enligt lag, föra rättmätiga krig, göra krigstjänst,..”.
      Apologin XVI: ”...förbjuds självhämnd i Matt. 5 och Rom 12 icke blott som ett evangeliskt råd utan som ett bud. Men den offentliga vedergällningen som överheten handhar å ämbetets vägnar, avrådes icke utan anbefalles i stället och är enligt Paulus inRom. 13 ett Guds verk. De olika arterna av denna offentliga vedergällning är domar, straff, krig och krigstjänst.
      Lurhers stora katekes till det femte budet. ”Du skall icke dräpa....är ej Gud och överheten inbegripna i detta bud, så att den makt dessa hava till att döda härigenom skulle vra dem fråntagen.”
      Konkordieformeln.
      Artiklar som icke kunna fördragas i staten. ”Att överheten i Nya Testamentet icke med okränkt samvete kan straffa brottslingar till livet.”
      Detta tillhör vederdöparnas falska läror.
      Kan vi dra någon annan slutsats av detta än att såväl Frasse som Antje hemfallit åt vederdöparnas falska läror eller alternativt den förståelse som dessa skrifter vittnar om inget annat är än nattståndet trams som vi med fördel klarar oss utan i vår moderna och upplysta tid?
      Vad skall en fattig, syndig, människa tänka i allt detta?
      MVH
      J.U.B.


      Radera
    2. Bäste HH,
      Vad gäller Skriften, den Heliga, låt mig bara peka på följande skriftställen: 1 Mos. 9:6, 3 Mos. 24:17, 4 Mos. 35:30-31 jämte Paulus i Rom. 13. Lägg till detta den förståelse vi hämtar ur de klassiska bekännelseskrifterna så kan ingen tvekan råda om det faktiska läget.
      Vi går till Svenska kyrkans bekännelseskrifter inRuben Josefsons tappning. Augsburgska bekännelsen XVI: ”...att lagliga borgerliga ordningar är Guds goda verk, att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten, vara domare, döma i mål enligt kejserlig eller annan gällande lag, ådöma kroppsstraff enligt lag, föra rättmätiga krig, göra krigstjänst,..”.
      Apologin XVI: ”...förbjuds självhämnd i Matt. 5 och Rom 12 icke blott som ett evangeliskt råd utan som ett bud. Men den offentliga vedergällningen som överheten handhar å ämbetets vägnar, avrådes icke utan anbefalles i stället och är enligt Paulus inRom. 13 ett Guds verk. De olika arterna av denna offentliga vedergällning är domar, straff, krig och krigstjänst.
      Lurhers stora katekes till det femte budet. ”Du skall icke dräpa....är ej Gud och överheten inbegripna i detta bud, så att den makt dessa hava till att döda härigenom skulle vra dem fråntagen.”
      Konkordieformeln.
      Artiklar som icke kunna fördragas i staten. ”Att överheten i Nya Testamentet icke med okränkt samvete kan straffa brottslingar till livet.”
      Detta tillhör vederdöparnas falska läror.
      Kan vi dra någon annan slutsats av detta än att såväl Frasse som Antje hemfallit åt vederdöparnas falska läror eller alternativt den förståelse som dessa skrifter vittnar om inget annat är än nattståndet trams som vi med fördel klarar oss utan i vår moderna och upplysta tid?
      Vad skall en fattig, syndig, människa tänka i allt detta?
      MVH
      J.U.B.


      Radera
  15. Kan man tänka sig en radering av dubletten?
    Vänligen
    J.U.B.

    SvaraRadera