lördag 29 september 2018

Mera Pyttsan!

Det var alltså 60 år sedan och på Bokmässan blev det något som kallades "spontant firande", Antje och en uppsättning kv*nnl*g* pr*st*r ställdes upp för fotografering för Svenska kyrkans twittersida. De var 11 på bild om Bloggardag  räknat rätt. Hur många av dem som har skrivbordstjänst vet jag inte, men inte en obetydlig andel. Dr Luther polemiserade mot präster av det slaget och kunde hävda att de alls inte var präster eftersom präster skulle vara ihop med folket, inte sitta inlåsta på institutioner. Kan man inte tänka att kanslier och kloster är rätt lika härvidlag? Men också dessa kanslipräster firar kanske en mässa då och då? Prästerna i klostren firade mässa varje dag. Luther drev sin tes ändå. För honom var det i polemiskt nit församlingspräster saken gällde.

Vad firades spontant? Vi konsulterar Östgöta-Correspondenten lilla notis den 27 september under rubriken "Det hände då".
"För 60 år sedan, 1958, hölls ett extrainkallat kyrkomöte då det beslutades att kvinnor skulle få prästvigas. Anledningen var att riksdagen hade kritiserat att kvinnor inte fick bli präster och påpekat att personalen inom kyrkan var anställd av staten, där könsdiskriminering inte fick förekomma. Beskedet möttes av kritik inom kyrkan då politiken fått bestämma över religionen."

Kanske inte rätt i detaljerna, men en intressant vinkling. Intressant också med det spontana firandet, för det som firas är ett annat beslut än det riksdagen antog. Man kan läsa mer om detta i boken En annan Kyrka. Folkupplysning på blogg är dock Bloggardags mission. Kyrkomötets beslut innefattade en samvetsklausul så firas beslutet spontant är det beslutet med samvetsklausulen, bestämmelsen att detta var en ordningsfråga om ingen behövde i kristen mening tro.

Fira på, fira på Antje och ni andra! Men det verkar bara kunna bli ett pyttsan-firande. Sådant ska dock icke föraktas. Men ni märkte kanske nu i efterhand problemet. Det var detta Dagblogg återkommande roade sig med för tio år sedan under mottot Det lustiga året (som blev en bok). Det kunde bara bli roligt när historien skulle friseras. Anders Wejryd klagade ju detta firningsår över att förlorarna och inte segrarna skrivit historien och detta skulle man nu ändra på. Ni får leta efter boken på sockenbiblioteket.

Smålandsposten återger denna lördag händelsen för 60 år sedan i en artikel från – Lessebo. Rubriken lyder: Det råder stark girlpower inom pastoratet. Det blir lika roligt som alltid. Magdalena Erixon Devall, "relativt ny i yrket" intervjuas. En "Ingrid Svensson" var den första kvinna som prästvigdes i Växjö stift, men hon hette Inger. Det dröjde till 1969, jo, men hon var ju inte färdig förrän då! Och det var inte, som redaktören hävdar, 60 år sedan kvinnor "fick bli präster", det fick de inte förrän den 1 januari 1959 och så värst många hade inte den föreskrivna utbildningen. Inte Margit Sahlin heller. Hon vigdes på dispens från den s k prakten. Dåförtiden teologie doktorer prästvigas utan denna specialtermin men Margit var filosofie doktor.

Nuförtiden är det inga konstigheter att vara kvinna och präst, berättar Magdalena: "Idag kan vi se på de 60 åren som en form av komihåg till de som kämpade. I dag är det väldigt få som tänker i de banorna, att en kvinna inte skulle kunna vara präst. Det är inte vi som är kvinnor och präster som är ufon, utan de som tror att vi inte skulle kunna vara det. Jag förstår inte vilken värld de skulle kunna komma ifrån. Det är egentligen en icke-fråga."

Där fick vi veta. Och kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* kan fatta, att med så svag insikt om Frågan, den som baxats in med drakoniska bestämmelser i kyrkoordningen just för att den inte var en icke-fråga, är inte längre byggd på sakargument för de sakliga argumenten finns inte. Denna historielöshet och denna teologiska omedvetenhet gör att det våras för kv'nn*pr*stm*tst*nd*rn*för så fort frågar poppar upp. Då är nämligen komminister Magdalena chanslös. Modéus II skulle sova oroligt om natten, det är det enda Bloggardag vill säga. Modéus vet ju hur Magdalena trots allt har det:
"Det finns fortfarande konservativa krafter kvar, de som har en annan ämbetssyn och som tycker att det är männen som ska vara präster. När jag möter en sådan person, och när jag känner av det i maggropen, blir jag ännu mer ödmjuk och kärleksfull till de innan mig. Då kan jag förstå en liten del av hur de hade det."

Bloggardag noterar att det inte är någon debatt som pågått, inget meningsutbyte. Magdalena reagerar instinktivt inför dem som har en annan ämbetssyn, som en vit sydatstabo reagerar inför anblicken av en n*g*r. Bloggardag finner båda beteendena sjuka. Men så här blir det i sönderfallet, det som inte intellektuellt gjorts reda för. Stämningar återstår, inte reflektion. I sydstaterna, i Lessebo och antagligen mångenstädes i det svenska kyrkosystemet. Så vad är det Magdalena känner av i maggropen och känner hon så när hon i Lessebo ser muslimer, som inte tror på Jesus, eller på de sekularioserade sominte heller tror på Jesus och inte går i kyrkan i Lessebo? Går hon runt i samhället med konstant oro i magen? Det är inte utan att man skulle vilja få större klarhet i magproblematiken. Modéus II ber nog inte Magdalena komma in och berätta. Han brukar inte reagera så när en kv*nnl*g pr*st beslutar sig för att sluta, om man så säger.

"Jag förstår inte vilken värld de skulle komma ifrån" är den informationsbärande repliken när beslutet 1958 spontant firas. Hon är inte ensam. De flesta förstår inte. De har inte läst boken En annan Kyrka och har nog inte ens fattat, att boken, som inte uppmärksammats publikt särskilt mycket, håller på att sälja slut. Det gäller tydligen att skynda sig.

Bloggardag har dock fått boken. Men han läser just nu en annan värdefull bok. Dags systrar skriver Dag-bok. Luftfuktigheten ökar. Det är då för rörande med omsorg. Och det finns systrar som vet vad de skriver om. Vilken värld kommer sådana kvinnor från. Min värld?

TILLÄGG
Om någon inte vill nyttja biblioteksväsendet eller vänta så finns Det lustiga året också på Kyrklig Samlings webbsida.

27 kommentarer:

  1. Fru Antje, Grenholm, Gerle och A-L Eriksson stod uppradade med ansträngda leenden. De försökte tappert se ut som om de trivdes i varandras sällskap. Det är kanske förståeligt att de vill fira saker ur historien för det finns inga positiva resultat av deras eget arbete att fira. Flera av dem har spelat viktiga roller i kyrkans inre sekularisering. Teologin har av dem gjorts till en lydig tjänare åt feminism, HBT-frågor och aktivistisk allmänpolitik. Kyrkan förstår de inte och är inte heller intresserade så länge de inte får driva sina egna käpphästar. Det är djupt tragiskt att se dem.

    /TD

    SvaraRadera
  2. Jesus kommer. 2:Kor 5:10-11. Tack Jesus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesus is coming. Look busy.
      // Svenska kyrkan

      Radera
  3. Tänk om yttrandet ovan om "ufon", "komma från en annan värld" hade sagts om kvinnliga präster, vilken uppmärksamhet det hade väckt. Vederbörande hade kanske kallats till domkapitlet och fått en varning. Km ErxD råkar knappast ut för det. Hon kan lugnt fortsätta sitt engagemang inom Ekho och Lesbisk landsbygd.

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte det kändes ganska bra att bli utpekad såsom kommandes från en annan värld. Det gjorde mig lite glad. Vi hör inte denna världen till, tack och lov!

      Radera
    2. Ja, ibland är det extra skönt att ha det himmelska perspektivet, när man vandrar i jordegruset!
      Stig W

      Radera
    3. Kanske ändå ett framsteg?!
      Erik Petrén lär klarsynt upplyst om det realistiska perspektivet: 58-ämbetstvivlare är damm som ska städas bort.
      Tanken kan spåras ändå tillbaks till Weibulls förord till sin kritiska undersökningar till Nordens historia: "när sägen och dikt sopats bort..." Då handlade det om en omöjlig, obegriplig och farlig medeltid. Religiös dominans.
      Braws avhandlingstitel anspelar säkert på detsamma "Bücher im Staube", om Augutinus och Luther.
      Det modernistiska perspektivet har hitintills handlat om renhållningsarbetet.
      Nu upptäcker man att detta är UFOn! Man förstår att detta är något man uppfattat men inte förstått, ev ska man ö.h.t. inte ta det på allvar, troligtvis en inbillning.
      Det är en framgång att tänkas som UFOn jämfört med att tänkas vara damm som bara ska städas bort. an

      Radera
    4. UFO:n, det är väl sådana som tror på kroppens fysiska uppståndelse såsom kyrkofäderna gjorde?

      Radera
  4. Ånej, Dag, det räckte inte att vara teol dr för att kunna runda prakten. Det som - åtminstone formellt sett, praxis må ha varit annorlunda - förekom var docentvigningar.

    SvaraRadera
  5. Vad då sakargument? Alla känslor är meningsbärare. Alltså , det finns en rationell tanke bakom varje känsla.Varje känsla är en argument. Så och Magdalenas magkänsla. Empatin för dom ,som hamnat i stort sätt i glömskan , är lovvärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina syskonbarn får en obehaglig känsla i magen varje gång vi ställer fram grönsaker på bordet. Hur rationellt är det?

      Radera
    2. ”… det finns en rationell tanke bakom varje känsla” – föreligger här inte en sammanblandning av kategorier?

      Radera
    3. Vem har påstått att känslorna är rationella? Tvärtom, problemet med känslor är att dom är så ofta irrationella i och med att dom följer sin egen logik (Pascal).

      Göran . psyket är inte konstruerad av kategorier.

      Radera
    4. Nu skriver du att ”problemet med känslor är att dom är så ofta irrationella”. Hur skall du ha det?

      Radera
    5. Kompletering: Båda yttrande är sanna. Exempel: Jag hatar biskopen A och känslan säger att vad hon än gör , är det fel, fast objektivt sett hon kan har rätt,

      .Känslan är konsekvent fast i sak har det fel.

      Radera
  6. "Anledningen var att riksdagen hade kritiserat att kvinnor inte fick bli präster och påpekat att personalen inom kyrkan var anställd av staten, där könsdiskriminering inte fick förekomma"

    Där har vi väl själva kärnan i problemet, att präster går till kejsaren för att få ut sin lön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där fanns sedan 42? ännu ett undantag för prästtjänsten. Observera att det var rätten till statlig prästtjänst saken gällde.
      Det blir alltså trippelfel att idag fira ohistoriskt.
      1) En exklusiv samling kvinnliga präster har det aldrig handlat om. Där ska vars en dominans av prästmän där kvinnor inkluderas.
      2) För att det ska framgå att det har någon likhet med beslutet ska det i samma bild alltså finnas en biskop Roland, en Dag Sandahl, en namnlös prästkandidat OCH en kyrkorådsordförande som finner sig kunna leva i kyrkogemenskapen. Detta citeras i En annan men är ännu inte illustrerat.
      3) Och bilden ska välsignas av en statsminister! an

      Radera
    2. Jobdet är kärnproblemet. Det nog därför som Grenholm så desperat argumenterar för fortsatt speciallag för SvK.

      Radera
    3. Personalen i Svenska kyrkans församlingar var inte anställd av staten. Vare sig kanslister eller vakmästare var väl statsanställda och knappast heller musiker eller de första församlingsassistenterna/diakonerna. Vi präster innehade statligt reglerade tjänster och var underställda en statlig myndighet, domkapitlet, men vi var avlönade av våra församlingar, lokala prästlönefonder etc. Svenska kyrkan 1958 var inte en statlig myndighet, men väl ett trossamfund med statliga inslag och ett nära förhållande till staten. En konkordatskyrka skulle kunna vara en intressant jämförelsepunkt. Men jag tänker att det finns fler här som är kyrkorättsligt välinformerade och alltså kan klargöra läget.
      J.U.B.

      Radera
    4. @30 sept 17:49 Tänkbart, men var hittar du någon konkordatreglering?
      Om nu inte SvK skulle kallas statlig - hur kan du då mena att domkapitlet skulle ses så? an

      Radera
    5. @20:35 kallats statlig.... an

      Radera
  7. Sällar mig till Deboras gäng och levererar ett boktips till gratulanten. Köp "Mässa för obekväma" som någon smartis redan uppmanat till. Så nu även jag.

    Stonewallflickan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flickan nära gratulanten
      Måste väl ändå vara rena rama tanten?

      Vill hon att alla skall tappa hakan och spendera hela slanten?

      Döljer sig änkan med skärven, bakom den flagnade särgen?


      The show most Go on

      Radera
  8. Ur en annan vinkel: Alice Teodorescu har skrivit en ny läsvärd ledarkrönika i GP. Hon har lagt sig till med den vanan. Den jag nu tänker på har rubriken: Tänk bort SD för en stund. Om frågan om kvinnliga präster bara skulle handla om förmågan att sköta de arbetsuppgifter som vanligen hör samman med uppdraget, blir kvinnor som Alice T. ett avgörande argument för anhängarsidan. Alice kan! Det mesta, skulle jag vilja säga och om det kan ingen tvekan råda. Det är en fest att lyssna till henne. Så hur skulle man mot den bakgrunden kunna ha någon betänklighet, om man inte vill grotta ner sig i en trubbig och ganska enfaldig "fundamentalism"? Jag kan bara se att det då handlar om vilken kyrka och vilket samhälle, man vill ha. Då är man rakt på Paulus/Saulus och hans sätt att förstå saken som inte handlade om någon brist på dugliga kvinnor, de fanns i hans närhet, eller om att kvinnorna på hans tid hade för vana att uppträda störande högljutt vid sammankomsterna. Det är inte så Paulus argumenterar. Tag och läs!
    J.U.B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. J.U.B 12:49. Bra! Fortsätt så.

      Radera
  9. Invektiven haglar från somliga håll. Till ”Babblande dvärgar” kan nu läggas ”ufon”. Det respektfulla samtalet har ersatts av härskartekniker. Ljusstaken sitter allt lösare på kyrkväggen.

    SvaraRadera
  10. Marrku Hirn

    Tja ditt försök till slingring här är knappast lyckat och alls inte logiskt. För mig verkr det som du sätter likhetstecken mellan konsekvent och rationell men dessa begrepp är inga motsatser. Detta vare sig man talarar om kontära eller kontradiktoriska sådana. Man kan vara konsekvent i sin galenskap liksom man förvisso kan vara helt rationell i denna sin galenskap.

    Oavsett, om du först påstår att man t ex hatar biskop A är det ett påstende som är antingen sant eller falskt och sedan att känslan säger att allt Biskop A säger är fel så kan du sedan inte tala om något objektivt som skulle säga att det vore fel.

    Känslor, åsikter kan man inte värdera i termer av rätt och fel däremot kan man hävda att den ena eller andra åsikten är olämplig om man... och så kommer ett villkor. T ex om jag uttrycker åsikt B så avsäger jag mig möjligheten till ....

    Det har dock som sagt inget med rätt och fel att göra i sig. Idag och säkert mer eller mindre alltid lär människor sig att tiga med i tiden "olämpliga" tabubelagda åsikter.

    Detta för att de innebär karriärshämmande för att inte säga värre än så konsekvenser för den /de som uttalar dessa åsikter.

    Dock tidsandan ändrar sig alltid och vilka hedrar vi sedan minnet av den gång det visar sig att den nu tabubelagda åsikten framställs som det enda acceptabla? Talar vi inte då om alla dessa mesar som inte tordes stå upp för sin åsikt.

    Politruker och allmänna jasägare som bara lyssnar efter vad som är gångbart och karriärsfrämjande, pekuniärt lönsamt, de faller fort i glömska eller minns som avskräckande exempel på falskhet.

    //HH

    SvaraRadera