måndag 10 september 2018

Valresultatet ger besked: Avgå Antje!

Så satt vi där uppspetade i soffor och fåtöljer och väntade på valresultatet för det fall vi inte var på partiernas valvakor och petade i oss vad som där erbjöds. Det finns valvakor som gått till historien när den politiska ledningen inte riktigt samlat sig för att kommentera valresultatet på grund av inmundigande. Då gällde det att skaffa sig tid innan partiledaren skulle fram inför tv-kamerorna.

Nu kom beskedet. "Sådant var beskedet, men var det ett besked?", skulle kyrkofadern Augustinus undrat.

Bloggardag funderar. Denna måndag går folk till jobbet. De gör vad de ska. Det är detta vardagliga denna förmiddag som får Sverige att fungera. Politikerna vilar ut, några är upptagna av ränksmideriet,  men det vanliga jobbet pågår – som vanligt. Det som har värde får mervärde. Människor tar ansvar, kommer i tid och gör vad de har betalt för och inte sällan lite till.  De hanterar det sociala på jobbet med kreativa fikapauser. Skvallrar lite. Skämtar. Bryr sig. Är inte uppmärksamheten på politiker överdriven då? Ska inte politiker vara den ordnande handen som ser till att strukturerna fungerar för dem som har handen på plogen eller var de nu har den? Är inte ordet "minister" det som avslöjar allt? Tjänare, tjänsteande, alltså. Åt oss. Inte märkvärdigare än så. Det borde ministrar besinna oftare.

Bloggardag minns en ung präst, som valts in i kyrkomötet. Varje morgon tog han bussen till riksdagshuset och så var han där till sena kvällen. Då och då tittade han ut och såg människor. De såg ut som människor, inte träd. Alla hade sitt, det förstod han. Och så en dag slogs han av absurditeten, tog på sig ytterkläderna bara för att få vandra på Drottninggatan samman med alla dessa människor. De flesta av dem betalade för att han skulle sitta i kyrkomötet och fatta beslut för att det skulle bli bra för Kyrkan och för folket i Kyrkan.

Vandringen blev ett uppbyggligt elixir bortom utskottsordförandens kriarättning av ett helt meningslöst dokument, som syftade till att bevara status quo i något majoriteten trodde skulle rädda något de kallade "folkkyrkan". Denna storhet var beroende av statsmakten, det gick att förstå. Men så tänkte på sin tid inte biskop Einar Billing och inte heller den präst som gick sin njutningsfulla promenad på Drottninggatan. Det stora resultat, som sattes ihop i utskottet, kostade mycket pengar och krävde stora utredningsresurser. Svenska kyrkan fick ägna sig åt helt fel saker. Inom två decennier kunde man lugnt konstatera, att den mödan var förspilld. Biskop P och hans följe hade satsat på fel häst och låtit alla förlora tid och kraft. Detta feltänk kostade för övrigt mer än tid och pengar. Det blir så när tillfället flugit sin kos. År 1979 stod Svenska kyrkan trots allt starkare i folket än tjugo år senare.

Kollar vi maningarna från valrörelsen återfinns bland dem tanken att Centerpartiet vill leverera framtidstro. Därför skulle till kommunfullmäktige i Kalmar Ingemar Einarsson kryssas. Tror vi inte att framtidstro levereras på ett helt annat sätt? Tror inte centerpartisterna, handen på hjärtat, det också? Borde vi inte kräva "existentiell seriositet" i de politiska budskapen?

Hur kan valresultatet leda till  beskedet att Antje bör avgå?
Om det är så att det vanliga livet med bruttonationalprodukt och allt det där kan fortgå utan att det sitter hundratals riksdagsledamöter och styr över det därför att folk gör sitt vanliga och gör det bra, gäller inte detsamma för livet i Antjeborg? Vad faller samman om Antje avgår? Pröva tanken! Hur påverkas livet i din församling av en så omvälvande händelse? Är det enkla sanningen, och resultatet av valet, insikten att Antje utan vidare kan avgå? Kyrkolivet i församling, pastorat och stift fortgår i oförminskad omfattning ändå. Av många på Svenska kyrkans lönelistor hör en ärkebiskop till de mer umbärliga. Så går också ärkebiskopar sist i processionerna. Det säger allt.

Inte riktigt allt, kanske. Inte för den som läst Årsredovisning 2017, undertecknad av den nya kyrkostyrelsen, som egentligen inte ansvarat för något av de beslut som fattades 2017. Generalsekreterare Helén Ottosson Lovéns organisatoriska självbild bör återges:
"Svenska kyrkans nationella nivå samverkar med stiften så att församlingarna (så föll ordet! DS) får stöd för att varje dag fullgöra sin grundläggande uppgift."
Detta är förstås, som det heter i det ekumeniska, "bullshit". Men vad ska mänskan skriva egentligen? "Svenska kyrkan har sedan länge arbetat för sammanhållning och integration" – där fick kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* ett ord i pälsen men vill fråga generalsekreteraren: "Hur då? Särskilt sammanhållna och integrerade är vi faktiskt inte." Och så drar generalsekreteraren en vers om klimatfrågan.

Vad skriver Antje? Hon finner att det är "en god tid" att vara kyrka; vi är fria att tjäna. Men reformert i sin teologi är hon. Écoutez!
"Gudstjänsten samlar, ger orientering genom ordet, firar gemenskapen med Kristus och varandra i den heliga måltiden och sänder oss till ett liv i frihet och kärlek."
Så tänker de reformerta, inte vi andra.
Borde vi inte börja tala allvar om att Svenska kyrkan rekryterat från ett annat samfund, en unierad kyrka i Tyskland? Där talar man säkert som Antje, men all sakramental realism är borta och Ordet stavas med litet "o" och - orienterar! Ordet är inte viva vox, ett tilltal, Guds levande Ord. Detaljerna berättar.

Antjes insikt är att Svenska kyrkan blir mindre och samtidigt större. Det låter något! Mindre i medlemsantal men större i betydelse.
Uppdraget "att vara kyrka genom att följa Jesus är lika stort som alltid. Ja, kanske rentav större: vårt samhällsansvar och offentliga förväntningar på oss som kristna växer, samtidigt som vi alltid ska ha fokus på dem som Jesus kallar 'dessa mina minsta'."
 Men har verkligen de kristliga eller Svenska kyrkan ett större samhällsansvar? Varför valde vi då i går, kyrkovalet kunde ha räckt! Antje söker med förtvivlans mod "relevans". Förtvivlan är en synd. Och det är förstås aldrig de "offentliga förväntningarna på oss (som kyrkoorganisation!!!) saken gäller. Frågan är vad Kyrkans Herre väntar. Och det handlar om mer än de där minsta.

Bloggardag läste Antjes söndagstanke också. Det är rätt uppenbart att en röst på SD inte låg i rekommendationens riktning. Riktigt vad det betyder att rösta med "värdighet" är oklart. Begriper någon? Kan Antje förklara själv? Vad tycker Aron Emilsson och Julia Kronlid i Kyrkostyrelsen om rekommendationen?

Är Antjes tal att uppfatta som ett generalangrepp på de svenska väljarna, som i går ställde till det? Eller är hennes tal egentligen kodord för att väljarna borde rösta S eller MP? Då har ju faktiskt Antje förlorat också politiskt.

Det långa talets korta mening och själva maningen blir: Avgå Antje. Gör det bara för att vi ska få se vad en avgång kan betyda för kyrkolivet. Behövs hela överbyggnaden? Låt oss pröva. Det vore ett kul experiment om inte annat. Och en förebild för politiker, sådana som alltid vill klamra sig fast. De behöver en ansvarsfull och värdig förebild. Det finns offentliga förväntningar, hette det. Var nu en förebild inför det offentliga! För de minstas skull inte minst.


23 kommentarer:

  1. Antje behöver nog inte avgå förrän kyrkomötet med emfas fastslagit att Jesus är en säkrare väg till Gud än Mohammed.
    Men jag har svårt att se att kyrkomötet någonsin skulle kunna anta ett sådant uttalande om frågeställningen väcks i en motion. Den kanske inte ens skulle få bifall av läronämnden?

    SvaraRadera
  2. Läronämnden är en ständig källa till bedrövelse för varje teolog. Kanske inte så mycket för varje enskildhet men för synen på lärobildning. Man tar i princip aldrig avstamp i bekännelse eller tidigare lärobildning. Istället bestämmer Antje och de andra fogar sig, eller så förhandlar man fram konsensus så ingen ska reservera sig. Lägg till det partipolitiska nomineringar av ledamöter. Den dag Antje avgår kan man åtminstone hoppas en stund att något ska bli bättre.


    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. TD bör exemplifiera sitt påstående!

      -Läronämnden är bedrövlig, hävdar Du med andra ord och påstår att bekännelsen ej betyder något för den.

      Påståendet måste exemplifieras, styrkas med många exempel, eftersom det gäller nämndens generella arbete. Vänligen alltså ge oss några exempel på nämndens påstådda bedrövelse.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  3. Ja, så var valfusket över för denna gång och vi sitter där lurade och förtvivlade.

    Alla partier utropade sig till segrare och fick hoppa och studsa som de småbarn de är.

    Vilka är då förlorarna? Den stora förloraren är Sverige, svenskarna, demokratin, hederligheten, förnuftet och rättrådigheten.

    Valfusket var gigantiskt. Många svenskar är så vana att de inte ens märker det. Valfusket har de fått lära sig finns bara i de av etablissemanget utpekade länderna. Ni vet det där med bjälken och grandet.


    Kommentator på Ledarsidorna Karl Martell sammanfattar en del av fusket. Under kvällen kraschade Valmyndigheten med inflytande röster. Vi fick inte se när rösterna strömmade in i SVT utan endast lyssna på en utvald samling s k experter.

    När rapporter från de inströmmande rösterna meddelades uteslöts SD varenda gång.

    https://ledarsidorna.se/2018/09/att-rosta-eller-att-lata-bli/

    Ja, Moder Svea kan inte annat än gråta idag Claudia de Longeeville.

    Samma fusk som framkom i EU-valet blev tydligt här. Och valrörelsen har varit identisk med valrörelsen under EU-omröstningen.

    EU är och förblir olaglig. Vi blir aldrig fria människor förrän vi gjort oss fria från galärerna.

    Tilltron till etablissemanget och de s k politikerna är skadad för alltid. Vad återstår nu? När inte orden räcker till tar man till nävarna är en gammal sanning sedan människans begynnelse. Sverige befinner sig i ett djupt tragiskt läge. Bristen på vuxna människor över hela världen är ett faktum. I Sverige visas det på ett övertydligt sätt.

    https://ledarsidorna.se/2018/09/valresultatet-har-sina-vinnare-stora-forandringar-kommer-ske-under-ytan/

    PPP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det sämsta trams jag läst på länge. Minns du den tiden då Internet inte fanns? Var det systematiskt valfusk då? Du är kanske en rysk trollfabrik?

      Radera
    2. PPP, vår frihet står att finna i Kristus, den uppståndne.
      Den som söker frihet i denna världens rike skall söka förgäves.

      Radera
  4. I Fokus för drygt en vecka sedan har Johan Hakelius intressanta tankar om politik och politiker. Han noterar att de alla vill ”förändra världen”. Han menar att det är ”en fullt rimlig tanke att god politik borde innebära att vårda och i möjligaste mån bevara världen, inte ständigt förändra den”. Han noterar att ”det mesta av det vidrigaste som har skett i världen har drivits på av människor som brunnit för att ’förändra världen’.” (Detta påminner om vad denna blogg ständigt hävdar: de som rumsterar om i Svenska kyrkan gör det av god vilja.) Ett val blir ”oundvikligen att lägga en röst på det här klåfingriga maktidealet”.

    Naturligtvis överdriver Hakelius, som en god kolumnist skall göra, men har onekligen en synpunkt värd att betänka.

    SvaraRadera
  5. Jag vill återigen tacka Bloggardag för hans exellenta blogg som kan jämföras med tidigare samhällskritiker i historien.

    Just nu meddelade Myndigheten för samhälsskydd och beredskap att de inte kunnat finna något otillbörligt med gådagens krasch på valmyndigheten.

    https://www.nyteknik.se/digitalisering/valmyndighetens-sajt-kraschade-vet-inte-vad-som-orsakade-problemen-6929576

    Förklaringen från Valmyndigheten är att sajten överbelastades när för många personer gick in på den samtidigt. Ja. Precis. OCH varför gjorde folk det? Det var ju det som var problemet!

    Tidigare har vi fått se när rösterna strömmade in och hur de fördelades. Ingen behövde uppsöka någon valmyndighet.

    Den information man fick fanns på den löpande texten längst ned och där redovisades inte SD. SD nämndes inte.

    Någon gång redovisades muntligt. Men då av de s k experterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vilken ”löpande text längst ner” som här hänvisas till, men i SVT 1 redovisades löpande samtliga partier, inkl. SD, och dessutom ’övriga’. I kommentarerna var det hela tiden tal om SD, eftersom de nu blir vågmästare (om blocken består).

      Radera
    2. De som sympatiserar med SD vill hela tiden framhålla hur styvmoderligt SD behandlas av bl.a. SVT. För det är ju så synd om SD:arna och ingen förstår dem och de mår så dåligt och bla bla bla....Och Fan och hans mormor. Jag är så less på det där snacket att jag snart far till Svalbard och blir isbjörnsfarmare./Maria

      Radera
  6. Men Dag - nu blir BOD upprörd igen! Tänker Du aldrig på hans hälsa?/Paul

    SvaraRadera
  7. Angående BOD:s eventuella upprördhet

    BOB lär nog inte bli upprörd. Han lever i illusionen om Svek som en levande kyrka (jag säger inte att det inte finns levande församlingar) bara ritualet genomgås och Trosbekännelsen läses - inte bekänns.Han kallar den stabil och ser inte att den är ett korthus.
    Stig W

    SvaraRadera
  8. Umbärlig ärkebiskop och verkligheten som påstådd illusion!

    Vad skådar våra ögon i bloggtexten? Högkyrklighetens mest kände, mest omdiskuterade och mest kritiserade profil landet, BloggarDag - mannen som alltid vad gäller kyrkor och kyrkliga beslutsorgan satt teologer och präster på piedestal - betraktar plötsligt vår ärkebiskop som umbärlig. Hon behövs alltså inte i Svenska kyrkan. Denna kyrka behöver ingen ärkebiskop. Vem skall då vara ordförande i kyrkostyrelsen? Tror ni att BD i nästa bloggsväng kommer att föreslå 1:e vice ordföranden, en förtroendevald, i stället?
    Glöm det omedelbart. De av kyrkomedlemmarna valda beslutsföreträdarna står nämligen i ännu lägre kurs hos BD och de kommentatorer som såväl regel- som ryggradsmässigt höjer honom till himlaskyarna ("excellent" är hans blogg enligt en röst i dag). Alltså är en förtroendevald utesluten. Han eller hon är ju därmed ännu mer umbärlig än ärkebiskopen, blir ju då andemeningen hos BD.

    Läs också ovan i hans text den tydliga hånfullheten "något de kallade ´folkkyrkan´"!
    -De kallade? Tänk om vi skulle skriva: Dag Sandahl, bosatt i något som kallas Moheda? Och gissa vilket rabalder, som skulle uppstå hos högkyrklighetens företrädare - även om de numera ej är så många som 1958, för att uttrycka minskningen vördsamt och försiktigt - om man skulle om FK säga "En grupp som kallar sig Frimodig Kyrka".

    Häromdagen noterade jag som bekant att kvinnopräster kallades "en företeelse". Är månne kassörskan i ICA-Grytan i Moheda också en sådan? Hon som vänligt leende och välkomnande expedierar kunden Dag Sandahl där?

    En kommentator tycker i dag att undertecknad lever "i illusionen" om Svenska kyrkan som en levande kyrka.
    Illusionen? Är verkligheten en sådan? Motsatsen till en levande kyrka är ju en död kyrka. Har BD som präst och förtroendevald på ledande poster representerad en död kyrka? Har han kanske varit med om att också begrava den i så fall?

    Ibland undrar jag om vissa kommentatorer på denna blogg försöker att konsekvent ta ut sin självvalda isolering från Svenska kyrkans folksjälsförankring genom ett slags vuxenmobbning á la kommentatorns illusionsanmärkning. Slika psykologiska reaktioner är ju inte helt ovanliga hos personer, som känner sig, men som inte är det, åsidosatta.

    Vad gäller BD:s ärkebiskopsreducering får man däremot skriva den på ett slag anti-Antjeskonto, dvs att den är personanknuten. Jag är nämligen säker på att ärkebiskopen hade varit oumbärlig, om vederbörande hade varit en annan än just Antje Jackelén - och, naturligtvis, man.

    Ty manliga präster är ju ingalunda en kollektiv "företeelse". De är präster, Guds äkta tjänare från topp till tå, dvs från huvudet till tårna.
    Och tänk så många de är på bloggen som känner sig trampade på just tårna av den sanna folkkyrkans fast rotade fundament - starkare än det starkaste fundament som gjuts på den närmast Moheda liggande cementfabriken - fjärran från allt vad illusioner heter.

    Eller, med tanke på att varje års KM brukar avslutas i Uppsala domkyrka: är denna stolta dom en illusion för ledamöterna, ärkebiskopen och biskoparna, när de tågar in för att delta i avslutningsmässan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fantastisk formulering, BOD - "Svenska kyrkans folksjälsförankring"! Tror Du verkligen på något slags "folksjäl"? I vilken trosbekännelse nämns den?/Paul

      Radera
    2. Googlade på "folksjäl". Fick veta att den utgör "en överindividuell entitet som utgörs av ett folks kollektiva medvetande" och "representerar en enhetligt etnisk folkgrupp". Föreställningen "var vanligt förekommande under 1800-talets nationalism och nationalromantik". Har månne BOD blivit "nationalist"; kanske t.o.m. något slags SD-sympatisör? Eller bara nationalromantiker a la 1800-talet? Liberalteologi av 1800-talssnitt tycks han ju ändå gilla./Paul

      Radera
    3. Det Staat ist die Verkörperlichung des Volksgeistes und der Volksgeist ist die Seele des Staates.

      Georg Wilhelm Friedrich Hegel

      Radera
  9. Apropå de avslutande styckena i Dags citat ovan: Centralbyråkrater i staten brukade "på min tid" skilja på olika textarter i offentligt tryck (typ propositioner o.dyl.). Dels fanns det lagtext som faktiskt betydde något; dels fanns också anslag, dvs. pengar, som också betydde något. Det övriga kallades "floskulaturen". Varför erinrar jag mig detta just nu?/Paul

    SvaraRadera
  10. Folkkyrkan, Paul!

    -Behöver en förankring nämnas i trosbekännelsen? Räcker det inte, Paul, med en mer än tusenårig kyrka, i flera sekler förbunden med staten, vårt lands kultur och historia och omfattande majoriteten av folket?

    Negligerar Du ett sådant faktum eller kanske rentav osynliggör det? I så fall är det illa.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag varken negligerar eller osynliggör, jag ser det helt enkelt inte. När såg Du senast majoriteten av folket i kyrkan?/Paul

      Radera
  11. "Herre, visa mig vägen till en tusenårig kyrka, förbunden med staten och folkmajoriteten".

    Nej usch, det funkar inte alls.

    SvaraRadera
  12. Paul och Alphadeltagaren,

    -Läser ni inte den svenska (kyrko)historien och vägrar acceptera sekel efter sekel efter sekel med vår kyrka i centrum?

    Då tvingas jag likt en FP-ledare en gång uppmana er till detta:
    "Gå hem och läs historia"! Då kanske Alphadeltagaren ångrar sitt nedvärderande "usch"!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Vi kommer nog aldrig att förstå varandra. Du ser alltså inte frustrationen i mina rader?

      Radera
    2. BOD - När det gäller kyrkohistoria, så har jag säkert läst mycket mer än Du./Paul

      Radera