Skepticism som lärjungehållning

Jag tror att det bokstavligen är sant att Jesus från Nasaret är den utlovade Messias. Som så många andra i Kyrkans historia bottnar denna tilltro i skepticism, dvs bearbetad skepticism. De kritiska frågorna kunde ställas och besvaras. Sanningen slog till. Det är lärjungarnas hållning.

De andra finns också, de trosvissa, de som är vissa i tron därför att de aldrig ställt frågorna. Bloggardag är orolig för dem. Tänk om det blir en tid för muntra martyrer, kan de stå fram då som en gång Lucia? Eller blir de avfällingar, apostater i stället för martyrer?

En näsvis kommentator funderade över om Bloggardag bara läst rubriken i DN om att klimatpanelen hade fel eftersom den visserligen hade fel, men detta på ett så kreativt sätt att situationen är än mer katastrofal. Detta visstes i DN. Nå, nu är det inte så intressant åt vilket håll felräkningen slagit. Det intressanta är konstaterandet att något var fel. Då är det rätt underordnat om det var positivt eller negativt, överskott eller underskott i felräkningen. Räknas kollekten och det blir fel i sammanräkningen så är detta det intressanta. Själva felet. Inte beloppet. Samma sak med FN:s klimatpanel. Den hade alltså fel och i DN inhämtas korrekta uppgifter. Varsnar någon ett problem? För kan det bli fel på ett sätt, kan det bli fel också på ett annat.

Bloggardag gick självfallet till skeptikerns guide i denna galax: Klimatsans. Där ställs en del frågor som skeptikerna tycker verkar vettiga och som klimataktivisterna inte bara avskyr utan hatar. Denna morgon kompletterades bilden av en ambitiös skribent i den högra tidningen, som ville att alla skulle bokföra koldioxidutsläpp för att minska dem. Är just detta för Sveriges del inte ett säkert sätt att beröva skapelsen livsviktig koldioxid? Och vem idiot menar att Europa nu måste spara än mer eftersom USA inte gör det? Somliga har nog inte fattat att om man seglar tillräckligt långt västerut så seglar man österut. "Var inte dum nu, Jan", sa barnsköterskan... Vansinniga adhoc-lösningar som leder till kollaps, talar en kompetent klimatskeptiker om. Tänk om han har rätt? Vad tänker ni när ni ser en miljöpartist egentligen? En livsfara?

Hur ska vi förstå ropet på en stark världsregering, som måste till för att lösa de katastrofala problem, som avtecknar sig? Torbjörn Tännsjö, som Bloggardag instinktivt misstror för han känner igen den evige gymnasisten när han ser honom, pläderar i boken Etikprofessorn, Fri Tanke 2018, för en världsregering. Den ska hantera problemen med krig och fred, globala orättvisor och global uppvärmning och poängen är att ett "vi" redan skapat de problem att "vi står inför ett veritabelt negativt existentiellt hot". Alternativet till världsregering är att vi kollektivt dukar under. Tännsjö vill då föra en kamp för den globala demokratin. (aa s 281-282). För denna är han "beredd att kämpa, ställa till spektakel, dö och om nödvändigt döda, ja till och med göra mig löjlig" (aa s 284) Ordet gav besked. Tännsjö, etikprofessorn, är beredd att döda och detta i de bästa avsikter. Nå, i en envig blir inte Bloggardag nervös, men professorn kanske är illistig och möter inte i rent spel?

Är inte det troliga att världsregeringen blir en korporativ och totalitär miljöfascism och de kristna då måste läsa Uppenbarelseboken för att förstå sin samtid? Varför så dyster? Bloggardag har insett att vi lever i en postdemokrati redan och detta i lilla Sverige. Vi röstade och sedan tas röstresultatet om hand av ett litet fåtal. Har Bloggardag förtroende för någon av dessa småvuxna ledare? Ska inte den som leder vara huvudet högre än allt folket? Och vi som bläddrat i Den Heliga Skrift, tänker vi inte i grund och botten att vi steg för steg närmar oss historiens skymning? Har vi inte bett vår aftonbön och övat den hållningen? Så vad då?

Såvitt nu kan bedömas är nästa teologiska konferens som Bloggardag måste till en i Dublin i november. D V stod det i pålysningsboken, den som innehöll uppgifterna för kommande vecka och lästes upp från predikstolen efter predikan. "D V" utlästes "denna vecka" men betydde egentligen "Deo Volente", "om Gud vill". Sekulariseringen kommer alltid inifrån kyrkolivet! Fromheten och det fromma anslaget förvandlade till trivialitet. Till Dublin alltså, Deo Volente. Då ska skandalerna i Rom diskuteras. Det är mer upprört och upproriskt i det romerska än som riktigt vill medges. Den Ranghögste i Sveriges kristliga liv klarar sig från illvilliga journalistiska frågor. Vad ska han säga om han pressas, när Frasse tiger och frågorna blir fler och fler. Hör det till skymningsläget att det blivit på det här viset?

Torsdagsdepressionen kom inte i postlådan och därmed utlöstes, som någon gång tidigare,  en torsdagsdepression utan Torsdagsdepression. Förunderligt och märkligt. Jag hade gärna velat se kyrkoherde Wilsons artikel i tryck, den finns väl med? Han tycks lite trött på att det specimineras till biskopstjänsten i Stockholm om jag minns vad han skrev för den debattartikeln fanns med tidigare i veckan på nätet (när Bloggardag var på det viktiga symposiet i Tyskland). Nå, det kan finnas annat intressant i tidningen att läsa, men det mesta i tidningen kanske till sist är rätt oviktigt. Finns boken En annan Kyrka anmäld/recenserad/uppföljd? Antagligen inte.

Om den boken har det varit tyst sedan maj månad, men boken är likväl snart slutsåld, säger förlaget. Förstå detta den som kan! Har vi fått ett kyrkoklimat med samizdat-utgivning, sådant som läses men som egentligen inte finns? Samizdat var från början enkla stencilerade alster från de underjordiska dissidenterna men antagligen kan böcker också räknas dit. Särskilt i Svenska kyrkan och särskilt om böckerna belyser vad som hänt och händer i Svenska kyrkan. Detta förändrar inget. De överjordiska kan också arbeta underjordiskt. Är detta kanske villkoren för skeptiker i alla tider och mest när det skymmer därför att tiden håller på att ta slut?