torsdag 11 oktober 2018

Skepticism som lärjungehållning

Jag tror att det bokstavligen är sant att Jesus från Nasaret är den utlovade Messias. Som så många andra i Kyrkans historia bottnar denna tilltro i skepticism, dvs bearbetad skepticism. De kritiska frågorna kunde ställas och besvaras. Sanningen slog till. Det är lärjungarnas hållning.

De andra finns också, de trosvissa, de som är vissa i tron därför att de aldrig ställt frågorna. Bloggardag är orolig för dem. Tänk om det blir en tid för muntra martyrer, kan de stå fram då som en gång Lucia? Eller blir de avfällingar, apostater i stället för martyrer?

En näsvis kommentator funderade över om Bloggardag bara läst rubriken i DN om att klimatpanelen hade fel eftersom den visserligen hade fel, men detta på ett så kreativt sätt att situationen är än mer katastrofal. Detta visstes i DN. Nå, nu är det inte så intressant åt vilket håll felräkningen slagit. Det intressanta är konstaterandet att något var fel. Då är det rätt underordnat om det var positivt eller negativt, överskott eller underskott i felräkningen. Räknas kollekten och det blir fel i sammanräkningen så är detta det intressanta. Själva felet. Inte beloppet. Samma sak med FN:s klimatpanel. Den hade alltså fel och i DN inhämtas korrekta uppgifter. Varsnar någon ett problem? För kan det bli fel på ett sätt, kan det bli fel också på ett annat.

Bloggardag gick självfallet till skeptikerns guide i denna galax: Klimatsans. Där ställs en del frågor som skeptikerna tycker verkar vettiga och som klimataktivisterna inte bara avskyr utan hatar. Denna morgon kompletterades bilden av en ambitiös skribent i den högra tidningen, som ville att alla skulle bokföra koldioxidutsläpp för att minska dem. Är just detta för Sveriges del inte ett säkert sätt att beröva skapelsen livsviktig koldioxid? Och vem idiot menar att Europa nu måste spara än mer eftersom USA inte gör det? Somliga har nog inte fattat att om man seglar tillräckligt långt västerut så seglar man österut. "Var inte dum nu, Jan", sa barnsköterskan... Vansinniga adhoc-lösningar som leder till kollaps, talar en kompetent klimatskeptiker om. Tänk om han har rätt? Vad tänker ni när ni ser en miljöpartist egentligen? En livsfara?

Hur ska vi förstå ropet på en stark världsregering, som måste till för att lösa de katastrofala problem, som avtecknar sig? Torbjörn Tännsjö, som Bloggardag instinktivt misstror för han känner igen den evige gymnasisten när han ser honom, pläderar i boken Etikprofessorn, Fri Tanke 2018, för en världsregering. Den ska hantera problemen med krig och fred, globala orättvisor och global uppvärmning och poängen är att ett "vi" redan skapat de problem att "vi står inför ett veritabelt negativt existentiellt hot". Alternativet till världsregering är att vi kollektivt dukar under. Tännsjö vill då föra en kamp för den globala demokratin. (aa s 281-282). För denna är han "beredd att kämpa, ställa till spektakel, dö och om nödvändigt döda, ja till och med göra mig löjlig" (aa s 284) Ordet gav besked. Tännsjö, etikprofessorn, är beredd att döda och detta i de bästa avsikter. Nå, i en envig blir inte Bloggardag nervös, men professorn kanske är illistig och möter inte i rent spel?

Är inte det troliga att världsregeringen blir en korporativ och totalitär miljöfascism och de kristna då måste läsa Uppenbarelseboken för att förstå sin samtid? Varför så dyster? Bloggardag har insett att vi lever i en postdemokrati redan och detta i lilla Sverige. Vi röstade och sedan tas röstresultatet om hand av ett litet fåtal. Har Bloggardag förtroende för någon av dessa småvuxna ledare? Ska inte den som leder vara huvudet högre än allt folket? Och vi som bläddrat i Den Heliga Skrift, tänker vi inte i grund och botten att vi steg för steg närmar oss historiens skymning? Har vi inte bett vår aftonbön och övat den hållningen? Så vad då?

Såvitt nu kan bedömas är nästa teologiska konferens som Bloggardag måste till en i Dublin i november. D V stod det i pålysningsboken, den som innehöll uppgifterna för kommande vecka och lästes upp från predikstolen efter predikan. "D V" utlästes "denna vecka" men betydde egentligen "Deo Volente", "om Gud vill". Sekulariseringen kommer alltid inifrån kyrkolivet! Fromheten och det fromma anslaget förvandlade till trivialitet. Till Dublin alltså, Deo Volente. Då ska skandalerna i Rom diskuteras. Det är mer upprört och upproriskt i det romerska än som riktigt vill medges. Den Ranghögste i Sveriges kristliga liv klarar sig från illvilliga journalistiska frågor. Vad ska han säga om han pressas, när Frasse tiger och frågorna blir fler och fler. Hör det till skymningsläget att det blivit på det här viset?

Torsdagsdepressionen kom inte i postlådan och därmed utlöstes, som någon gång tidigare,  en torsdagsdepression utan Torsdagsdepression. Förunderligt och märkligt. Jag hade gärna velat se kyrkoherde Wilsons artikel i tryck, den finns väl med? Han tycks lite trött på att det specimineras till biskopstjänsten i Stockholm om jag minns vad han skrev för den debattartikeln fanns med tidigare i veckan på nätet (när Bloggardag var på det viktiga symposiet i Tyskland). Nå, det kan finnas annat intressant i tidningen att läsa, men det mesta i tidningen kanske till sist är rätt oviktigt. Finns boken En annan Kyrka anmäld/recenserad/uppföljd? Antagligen inte.

Om den boken har det varit tyst sedan maj månad, men boken är likväl snart slutsåld, säger förlaget. Förstå detta den som kan! Har vi fått ett kyrkoklimat med samizdat-utgivning, sådant som läses men som egentligen inte finns? Samizdat var från början enkla stencilerade alster från de underjordiska dissidenterna men antagligen kan böcker också räknas dit. Särskilt i Svenska kyrkan och särskilt om böckerna belyser vad som hänt och händer i Svenska kyrkan. Detta förändrar inget. De överjordiska kan också arbeta underjordiskt. Är detta kanske villkoren för skeptiker i alla tider och mest när det skymmer därför att tiden håller på att ta slut?

18 kommentarer:

  1. Ytterst märkligt att Dag Sandahls utmärkta bok "En annan Kyrka" bemöts med total tystnad i Kyrkans Tidning!
    Borde inte KT vara mer självständig och inte helt låta sig styras av Svenska kyrkans ledning??
    Vad säger BOD om detta tro??
    När får vi se ÄB Antje själv eller någon annan i biskopskollegiet recensera Dags bok???
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
    Svar
    1. ViM, i totalitära kulturer, som Svky, recenserar man inte sina motståndare utan förgör dem!

      Antony

      Radera
    2. Det säger BOD!

      -Att det ej blott är förvånande utan även dåligt av KT.

      Antony vet tydligen inte att Svenska kyrkan ej är motståndare till DS. Hur skulle kyrkan kunna vara motståndare till en av dess egna präster?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Bengt Olof rekommenderas att läsa nyhetsflödet om Eva Brunnes uttalanden i helgen. En tweet försvann helt plötsligt då den visade sig vara motståndare till de prästerliga friheter som kyrkoordningen fastställt.
      Frågan är då om SvK via biskop Brunne är motståndare till kyrkoordningen, prästerna eller bådadera?

      Radera
    4. Apropå Brunne har hon, om jag inte blandar ihop henne men någon annan, sagt om Bibeln att hon inte tror att den var tänkt att gälla i 2 000 år. Hon kanske inte heller tror att kyrkoordningen var tänkt att gälla i 18 år...

      Pär Sandbergs försök att rädda Brunne (Dagen) är bara dumt. Ja, stiftet har arbetsgivaransvaret det första året men en nyprästvigd hamnar ju inte i ett enprästpastorat där han eller hon måste utföra alla sysslor.

      Radera
    5. Elisabeth, det lustigaste i räddningsförsöket var nog påståendet om att inga prästkandidater i stiftet påkommitd med vigselbetänkligheter.
      Nå det tror 17 det efter att en diakonkandidats betänkligheter omskrivits i pressen när dessa gjorde att hon inte blev vigd ens innan Brunne böev biskop.
      Det är en illa dold hemlighet att alla prästkandidater med betänkligheter söker sig till andra stift, just för att man vet att Brunne inte respekterar kyrkoordningen på denna punkt. (Nya handboken ska däremot hållas till punkt och pricka!)
      Sedan kan man undra hur sannolikt det är att en adjunkt blir tillfrågad om att viga samkönat?
      Har det någonsin hänt i Svenska kytlans historia?
      Rökridån finns väl bara där ifall det skulle råka slinka in någon anmälan till ansvarsnämnden för biskopar.

      Radera
    6. Varför söker du alltid sak, Peter T?

      -Varje liten händelse, som avviker från det gängse i Svenska kyrkan noterar Du och blåser upp, som vore det just gängse. Varför ser Du aldrig allt det andra - de 99 procent av aktiviteterna, som dagligen försiggår i kyrkan?

      Nej, jag uppfattar Dina kommentarer som vill Du söka sak, hitta en spillt kort under bordet och beskriva det som hade hela brödet ramlat ned.

      Den som ständigt söker sak och spanar efter grandet i den andres (Svenska kyrkan)öga ser inte bjälken i sitt eget. Menar Du verkligen att alla anställda i kyrkan (ett femsiffrigt tal) skulle vara felfria?

      Då, käre vän, är Du med förlov sagt ute och cyklar. Dock helst inte nu i Mohedatrakten, där BD förbereder sig för födelsemottagning.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Det är väl knappast jag som söker sak i det här fallet?
      Det är biskopen i Stockholms stift som bryter mot KO, inte jag.
      Dike brukar vanöigen framhålla att KO ska hållas varför så inte nu?

      Radera
  2. Håkan Juholt har sett något under sin korta tid i S-toppen:

    -Demokratin i Sverige är utdöende, och därefter väntar en teknokrati eller diktatur.

    I media hamras miljöalarmisternas sanningar in. Fullskalereformer planeras. Åtgärder utan återvändo.

    -Omvänd er! Harmageddon stundar. Överlämna era liv och tillgångar till den goda sakens goda apostlar! Straffet för ohörsamhet blir den stora massdöden.

    Domedagsreligionens profeter skriar i P1 och på gator och torg. Människan är ett religiöst djur. Frågan blir vilken religion som skall härska.
    /Conspirator

    SvaraRadera
  3. Boken En annan Kyrka var inte anmäld/recenserad/uppföljd. Men väl fanns det ett käckt, muntert och uppiggande litet reportage om Dag Sandahl inför hans kommande bemärkelsedag. Jag förvånades över att tonen reportaget i Kyrkans Pravda trots allt andades en viss respekt. Man hade annars kunnat förvänta sig en mer hårdvinklad variant i likhet med mycket annat som produceras i Antjeborg.
    Dag Sandahl har och kommer fortsatt att göra ett viktigt avtryck i Svenska kyrkans liv. En sann inspiratör att tänka på när det modstulna kommer över en i samband med insikter om hur det går och står till i det kyrkliga lokalt som nationellt. Guds rika välsignelse önskar jag dig och ett stort och varmt grattis i förskott!
    HFG

    SvaraRadera
  4. Etikprofessor Tännsjö har redan uppfyllt sin önskan " ja till och med göra mig löjlig".
    Hans specialgren utilitarismen, där en människas värde mäts i vilken nytta hon gör, är nämligen löjlig sedd ur ett kristet perspektiv där Gud skapat varje människa unik och med oändligt värde för Gud.

    SvaraRadera
  5. Bloggaren blandar ihop vetenskap och politik. Han gillar inte de "lösningar" han hör och då reagerar han genom att förneka/förringa problemet. Problemet ÄR ganska väl vetenskapligt klarlagt även om det så klart kan bli fel på en och annan decimal och finnas en viss osäkerhet i någon långtidsprognos. Detta är mycket svårt att ifrågasätta. Däremot kan man naturligtvis ha synpunkter på de åtgärder som föreslås. Ökat politikerstyre, "semikommunism" och världsregeringar tilltalar inte mig heller, DÄR kan man vara kritisk men det innebär inte att hela problembilden kan förnekas. Det är nog med det kunskapsläge vi har idag att betrakta som rent sakfel.

    Anonymus

    SvaraRadera
  6. Bloggardag föredrar en blogg som drivs av nån särling framför FN-rapporter om klimatet.

    Man kan förstå den psykologiska bakgrunden och identifikationen, men seriöst är det förstås inte.

    Bloggardag i rollen som Ludvig den femtondes älskarinna: ”Efter oss syndafloden”.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimat kommer och klimat går. Kanske mildrar CO2 stundande världssvält och annalkande istid? Har klimatalarmisterna rätt, kanske om några hundra år floder åter börja rinna genom ett grönskande Sahara. Sahara krymper redan. CO2, livets gas, ökar skördarna runt om i världen. Skogarna växer snabbare. Ett försvunnet istäcke i Arktis påverkar inte havsnivåerna, lika lite som istärningarnas smältande i saftglaset påverkar vätskenivån. Grönland smälter i kanterna, men bygger på isen i inlandet. Isbjörnar har överlevt Arktis' avsmältning under flera värmeperioder. Özi vandrade på de grönskande bottnarna i de dalar i Alperna där nu gletschrarna smälter bort.

      Men föralldel. Med atomkraft i ny generation och gärna ofarliga och småskaliga thoriumreaktorer till skurkstater, kan CO2-utsläppen minskas. Fast sådana tankar brukar miljöväckelsens folk inte gilla. Själv har jag nu installerat en 17.000 KW solcellsanläggning. Inte av omsorg om miljön, men f a få del av skattebetalarnas ytterst generösa subventioner ...

      Lars Jensen

      Radera
  7. Vad jag tänker då jag ser en miljöpartist?
    Skepticism såklart.
    Liksom när jag ser en vänsterpartist, en socialdemokrat, en centerpartist, en liberal, en moderat, en kristdemokrat eller en sverigedemokrat. Den ende som klarar sig (ibland med ett nödrop) är kyrkans herre.

    LG

    SvaraRadera
  8. Oj då, och jag som hade tänkt beställa.Blir det biblioteket eller nytryck? Om jag vill läsa boken? Ifall det blir nytryck får den en given plats i min bkohylla/Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
  9. Hade vi då inte postdemokrati redan 1978, när ett litet fåtal folkpartister bildade regering? Visserligen accepterades den av en riksdagsmajoritet, men det räcker kanske inte för Dag Sandahl? Uppriktigt sagt är bara dumheter att vi lever i en postdemokrati - så länge vi inte får en ledare som har en riksdagsmajoritet emot sej men erövrar makten ändå. Stödd på bajonetter eller vad vet jag. Men den som inte är tacksam över att få leva i en demokrati - bristfällig som alla demokratier - eller ens märker att han gör det kanske inte saknar den så mycket om den försvinner?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt så enkelt är det inte, Andreas. Redan nu har Sverige fyra år bakom sig med en ledare som "erövrat makten" trots att han har en riksdagsmajoritet emot sig. I den mening har vi redan fyra års (möjligen t o m åtta års, beroende på hur man definierar) erfarenhet av det postdemokratiska tillståndet.

      Jag skriver med om maktövertagandet med "..."-tecken eftersom skulden till detta ligger minst mycket hos Fredrik Reinfeldt och den år 2014 avgående Alliansregeringen som hos Stefan Löfvén.

      Blotta det faktum att flera politiska bedömare talar om möjligheten att Socialdemokraterna kan tillåtas fortsätta regera späder på detta tillstånd. Det är ju helt uppenbart att en majoritet i Riksdagen har gått till val på att avsätta Löfvén och också fått väljarnas förtroende att göra detta i praktiken. Riksdagen har också enligt våra grundlagars bestämmelser och enligt demokratiska principer redan avsatt Löfvén.

      När nu detta är sagt ska det förstås - för allsidighetens skull - sägas att en majoritet i Riksdagen OCKSÅ har sagt att den nya regeringen ska bildas utan förhandlingar med SD. Dock anser inte en majoritet inom den majoritet som avsatte Löfvén att detta är nödvändigt.

      Därmed har vi p g a våra politikers löften hamnat i en situation då "folkviljan" inte går att applicera på den konkreta situationen i kammaren, vilket i sig inte är sunt utifrån demokratiska principer.

      Möjligen skulle man på rent logiska (språkfilosofiska) grunder kunna säga att en Alliansregering bildad UTAN föregående förhandling med Sverigedemokraterna vore det "mest demokratiska" utifrån de löften som väljarna har tagit ställning till.

      Och det är utifrån detta som jag i allt väsentligt vill ge Bloggaren rätt; om ett sådant alternativ inte ens kan få prövas av Riksdagsmajoriteten, då är det fullt rimligt att tala om "postdemokrati", åtminstone en partiell sådan.

      Radera