Biskop skriver brev, formulär A

Om ni vill bli biskopar måste ni kunna skriva brev, formulär A. Eftersom biskopar är i branschen "professionella optimister" måste det bli ett positivt brev, som uttrycker först er stora glädje och därefter några små tankar i anledning av den stora glädjen. Jag kan ge några små tips till hugade biskopskandidater så att ni lär er uttrycka rätt saker på rätt sätt. Brev, formulär A, sålunda.

Ett dilemma är förstås att prästerskapet så tydligt blivit ett A- och ett B-lag. Kyrkoherdarna vid sina skrivbord är ett A-lag, de träffar biskopen i kyrkoherdekollegiet och dessa kyrkoherdar ska sedan föra information vidare till sina B-präster, komministrarna. Det blir inte mycket KASAM av det hela, kan man fatta. KASAM betyder "känsla av sammanhang". Men försök köra ett varv med identitetsfrågorna, kanske kan någon nappa. Trots allt. Om inte någon annan nappar, har kyrkoherdarna något att säga varandra när de far på sammankomst trots idoga sysslor vid skrivbord och sammanträdesbord. Ambitiöst kan några formuleringar om identitet läggas ut på nätet. Då kan alla känna att något viktigt gjorts i alla fall.

Skriv också att det är nya tider. Det är det visserligen alltid - men meningen låter bra. Människor kommer till Svenska kyrkan - inte minst vid kyrkliga handlingar. Vi ser också nya tecken på vad det är att vara kyrka och vi ser ett gudstjänstliv som lever. Kanske kan du få till en vinnande formulering som denna, om jag nu får drista mig komma med ett förslag: "Vi behöver alltså inte vara nedslagna över om skaran som firar gudstjänst är liten, så länge vi gör det på ett sätt som ger oss glädje och livsmod." Naturligtvis måste du skriva en snutt om ungdomarna ocklså. En biskop ser självklart en ungdomsrörelse som har en potential att bli en urkraft i kyrkan. Helst måste det till en vinnande formulering om de förtroendevalda också.

Så långt i skrivandet kan du nöjd se till att brevet också går till de förtroendevalda och om du inte riktigt litar på utskickslistorna kan du hitta några som vidarebefordrar ditt brev till andra - det verkar visserligen inte så personligt men får duga.

Förhoppningsvis finns det tillräckligt många tacksamma i stiftet som trycker ut sina gillanden till dig. Om inte, finns det risk att någon komministers reaktion kommer till ytan och då blir omdömet svårare. En sådan komminister talar, om han är klok, om biskopens "meningslösa och verklighetsfrämmande nonsens-brev" med den djupt kända frågan: "Vad f-n sysslar de med?"

Just nu är det inte jag som är komministern i sammanhanget. Jag är i stället den som undervisar dem i läsekretsen som vill bli biskopar och skriva brev hur det ska gå till. Väl bekomme! Men medge att det är besvärligt med komministrar, särskilt de eviga, de som aldrig blev något annat fast årtiondena gått. De har en obehaglig vana att ställa existentiella frågor, kan man förstå. Eller inte.