Hammarslag

Annika Borg vill ha ett förbud mot omskärelse och förordar att samhället ska vara sekulärt. För detta har hon, fiffigt nog, inte anmälts men anmälts till Stockholms domkapitel. "Brevet ska inte uppfattas som en anmälan", säger Anna-Karin Hammar till Kyrkans Tidning. Men Dr Hammar uppfattar att det "i någon mening" är "svårförenligt med att vara präst i Svenska kyrkan." Domkapitlet förväntas väl då kolla om det är så - och då ryker kragen, eller? Anmälan eller brev??

Debatten blir sedan till påhopp på Dr Borg - och till en riktig anmälan till domkapitlet i Lund mot Elisabeth Gerle, som på Facebook blivit orolig och ledsen när Annika rör sig "så nära det bruna". Har Gerle genom detta yttrande skadat det anseende en präst bör ha - och avkragas, alltså?

Annika anklagas för att bryta mot religionsfriheten med kravet på förbud mot omskärelse och likaledes när hon vill ha ett sekulärt samhälle. Hon definierar emellertid själv vad hon menar: "I ett sådant samhälle kompromissar man inte om mänskliga rättigheter till förmån för religiösa dogmer eller religiös lagstiftning. Religion är en del av samhället, men får inte styra till exempel lagstiftning, rättsskipning eller utbildningsväsende."

Detta är frågor man kan diskutera. Det är upplysningstidens lätt igenkännliga idéer som kommer igen och det sekulära samhället har vi sett gestaltas lite här och var. I Sverige hölls vi med ett annat slag av samhälle, där t ex Olaus Petris domarregler hörde till det juridiska fundamentet. Utbildningen var Kyrkans med skolor, gymnasier och universitet. Till maktutövningen hörde kritiska frågor om Maktens räckvidd - staten kunde inte utan vidare sätta ramarna för människors liv, osv, osv. Sverige var inte ett sekulärt samhälle - men kanske ska bli det. I så fall blir religion en privatsak - men kan kristendomen vara privat?

Allt detta är frågor man kan diskutera och ställningstaganden man kan försöka förstå konsekvenserna av. Men är det verkligen en diskussion som ska avgöras av Stockholms domkapitel?

Jag ogillar själva hållningen att inte kunna svara i sak men försöka komma åt den misshagliga. Jag känner igen mönstret och gör ingen poäng av att tre kvinnliga präster dansar i anmälningskarusellen. Det hade gått att göra. Först hanterar man nämligen en grupp illa, vägrar debatt, okvädar personligen, vidtar administrativa åtgärder /gissa vilken grupp!/ - sedan fortsätter man med nästa väl definierade grupp. Det blir väl så med nödvändighet, när ovanan blivit vana. Men hammarslagen i Wittenberg var teser som skulle upp för att granskas, inte en hammare att slå i skallen på misshagliga. Sak - inte person, alltså.

Och hur är det när alla blir teologer - kan det vara så illa att då blir ingen det? Då är det fritt fram att jaga Annika Borg på Facebook och genom brev till domkapitlet. Man slipper ta en komplicerad debatt om viktiga principfrågor. Nu som alltid, tycks det mig.