Det pågår ett Facebook-samtal med frågan om vi firar den gudstjänst vi vill fira. Träffsäkert satt konstaterandet att när vi firar den gudstjänst vi vill fira,så består den gudstjänstformen aldrig. Vi ersätter den med andra - av det slag som sägs eller tänks vara gudstjänster vi vill fira. Dilemmat är likt det som ibland påpekas, att högmässan inte är en missionerande gudstjänst och likväl den som flest kommer till samt slitstark dessutom.
Kanske skulle frågan i varje fall kompletteras så: Är det en församling som firar? Det blir inte en gudstjänstfirande församling som hämtar sin församlingsidentiutet ur gudstjänsten om 1. deltagarna bara kommer sporadiskt eller 2. gudstjänst kan firas var tredje vecka. En gudstjänstfirande församling har sin glädje i människor som kommer söndag efter söndag och kan då vara lycklig över dem som kommer sporadiskt och känna sitt ansvar för dem. Men hur många är de söndagliga gudstjänstfirarna, alltså de man vet kommer om inte militärtjänstgöring eller malaria förhindrar? I församlingen? I Svenska kyrkan? Talar vi om 10-, 12- eller 15000 människor i hela landet? Vi talar inte om alla anställda samt 15000 därtill. Men vi talar kanske inte heller om 10 personer i varje församling. Antalet församlingar var förra året 1461. Fundera själva. Svenska kyrkan har 6.5 miljoner medlemmar.
Frågan om församlingens identitet som gudstjänstförsamling/festförsamling är grundläggande. Det måste vara så värdefullt/roligt/intressant att komma på söndagen att det får prioritet framför icke-sysslan att tryna i bingen, till exempel. Och församlingens gudstjänstglädje är dubbel - glädjen att få stå inför Guds ansikte och göra tjänst är en del, glädjen över människor att stå samman med en annan.
Motsatsen till begreppet församling är förskringring. Antingen församlas jag eller så sysslar jag med att förskingra. Jag knyter nu an till något Jesus sagt, vill jag minnas. Men folkevangelisation kanske inte är märkvärdigare än att de som vill vara kyrkfolk också är det i praktiken - och söndagligen?
Nu skrev jag inte ett ord om Gotland men i går föreslog jag att Gotland kunde överlämnas till ryssarna eftersom den totalitära livsformen är så omhuldad på ön. Antingen kan då politikerveckan ligga kvar i Visby eller flytta till Borgholm.
sorgligt att inte fler präster förstår detta!
SvaraRaderaBäst vore att överlämna Gotland till moskoviterna under själva politikerveckan så har vi blivit av med ett mycket större problem frö Sverige än Visby stifts inskränkthet.
SvaraRaderaDet finns en doktorsavhandling som egentligen hanlar om ortodox liturgisk teologi, mens om går in på de generella frågorna om vad gudstjäsnt och församling är. Det är: Michael Hjälm: Liberation of the Ecclesia; The unfinished Project of Liturgical Theology. Anastasis Media, 2011 ISBN978-91-978719-2-1, 334 sidor. Den är på filosofisk hög nivå och inget man läser på en kväll, men där finns redskap, bl. hämtade från Habermas, för att urskilja vad gudstjänst kan vara och inte vara, och en hel del mera,som inte varit lätt att få grepp om.
SvaraRaderafm
Skillnaden mellan anspråk och verklighet -dvs relationen teoretiska anhängare vs praktiska utövare- är kanske ännu värre inom de politiska partierna eller fackföreningarna. Trösten må vara klen för Svenska Kyrkans nomenklatura.
SvaraRaderaSom en av sönerna sammanfattade trettondedagens mässbesök:
-Jag blir så deprimerad. Usch vad jag längtar tillbaka till Ungdomsoas och Taizée!
Annan son:
-Medelålder 70+. Tre konfirmander, som såg OK ut, och tre yngre, utom vi, under trettio. Alla tre såg halvdebila ut. Om dom tre är kyrkans framtid, finns nog ingen framtid.
-Vilket förakt för äldre, bet hustrun av. Typiskt för vårt samhälle!
Bilen passerade just Det Stora Köptempelkomplexet, där den evigt pågående, folkliga, välbesökta, identitetsskapande Mammonstjänsten just börjat. Var det inbillning, eller skymtade i midvintersolens värme en väldig, dansande folkmassa runt en gyllene kalv?
Per S
Ja, men till vem ska vi gå?
SvaraRaderaJag har försökt fira gudstjänst i grannförsamlingen men när man får veta att kyrkoherden arbetar för att öppna en i malpåse lagd kyrka för såväl andra religioner som för profana aktiviteter undrar man ju... Enligt hans uppfattning ligger det i tiden att Svenska kyrkan möter andra religioner precis som ute i samhället. Jag frågar mig vad man ska med en herde som glömt missionsbefallningen till.
Elisabeth