söndag 5 februari 2012

De intoleranta

Det pågår tydligen en insändardebatt om mig i Helsingborgs Dagblad. Den finns i pappersupplagan så riktigt vad som skrivs vet jag inte. Kanske spelar det inte så stor roll. "Nitjevo", som man lär sig att säga när man läser slaviska språk. Jag antar att det knappast handlar om mig som person, snarare om en myling med mitt namn. Ungefär som med Luther alltså, alla andra jämförelser överflödiga. Han blir en som sitter på axeln hos den välmående svenska medelklassen och vad en tysk professor från 1500-talet som talade om en kristen människas frihet har där att göra, blir obegripligt  ända till dess att man fattar att Luther förvandlats till just en myling.

Riktigt ointresserad är jag emellertid inte - mest intresserad för att förstå mekanismerna. Hur kommer det sig att människor ser sig fria att konstruera sig en myling med mitt namn, en myling som passar deras förutfattade meningar? Det är lika intressant som de som jubilerar och vränger ord när det gått 48½ år med kvinnor i prästämbetet - det de kallade 50-årsjubileum och som de vilka nu deklarerar, att frågan om ämbetet är en icke-fråga (har de inte läst det minsta ekumenisk teologi?) eller att den är avgjord sedan länge och passar inte galoscherna får man skaffa sig en annan - håll i er! - arbetsgivare. Nu läste jag torsdagsdepressionens kommentarsfält.

Den som deklarerar att "för mig är det enkelt och självklart" ska i första hand misstros och uppfattas vara en korkskalle. Det är sådana skrivglada skallar som älskar de förenklingar som blir till förfalskningar.

Förresten vets det att beskriver jag Svenska kyrkan och hittar ähnlichkeiten - likheter - med DDR så är det utslag av offermentalitet och liknelsen är överdriven. Det är till att inte vilja inse vad man ser även om jag också beskrivit skillnaderna. I Svenska kyrkan har man inte polis och militär - men en hel del annat har man. Berufsverbot och Informanten till exempel, yrkesförbud och tjallare. Men jag får problem när jag inser att personer i Svenska kyrkan uppträder precis så som ockupationsmakten sammansatt av sovjetiska, polska och östtyska förband skulle agerat.

DÅ utbildades jag för att med vapen i hand undanröja hotet mot vårt lands fred och frihet, de grundlagsfästa friheterna. Jag har förstått att man får skjuta ryssar, polacker och tyskar som hotar friheterna men jag har också förstått att man inte får skjuta skåningar som gör detsamma, inte heller till Mälardalen utflyttade skåningar. Det enda jag inte fattat är varför. Eftersom jag inte vill framstå som intolerant, sitter jag lugnt och väntar på besked. Varför är vi främlingsfientliga mot ryssar, polacker och tyskar men inte mot skåningar? Kläm fram ett besked så att jag kan fatta.

7 kommentarer:

  1. Hmm...

    Gotlänningar, sedan skåningar, tidigare mälardalingar, danskar och tyskar (om än skämtsamt). Undrar vilken pålitlig urbefolkning som inte hotas av bannstråle? Själv bör jag väl som Mohedafödd klara mig??

    Skämt åsido. Det är helt mänskligt att skapa konstruerade fiendebilder att polemisera och strida mot.
    Har man inte vett att tiga med det som sticker ut eller retar, och därtill välja en lugn och lönsam vrå av tillvaron, får man helt enkelt skylla sig själv, när sotarhatten trycks ner över öronen...

    "Belöningen" bör väl vara att bli herostratiskt bekant, f a inte säga ökänd? En man skrämmer små och stora barn med?

    Än en gång:

    -BUH!!!


    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men det är väl just många av dem som var "herostratiskt bekanta" och ökända som numera i stor utsträckning återfinns i Helgonförteckningarna?

      LG

      Radera
    2. Så rätt. De kristna - som eftervärlden sedan kallat helgon - har predikat mot världens otro och synd. Och blivit förlöjligade, avskydda och förföljda för detta. Många har till sist fått plikta med livet. Den som förlöjligar en profet och manar till anpassning efter världens tycke. Den bör fundera lite till.

      Radera
    3. Hmm...

      Är inte så helt säker på att min ironi ovan uppfattas som just sådan. Huruvida Dag Sandahl bör hamna i en framtida helgonförteckning kanske är ovisst. Säkert är att han och hans likar retar och ofrivilligt blir symboler för samhällets onda.

      Som Voltaire sa:

      -Om någon anklagar mig för att ha stulit storklockan i Nôtre Dame de Paris, flyr jag omedelbart till Genève.

      Docenten Sandahl bör vara van vid påkletade, absurda anklagelser och fruktan och hat från obekanta och icke insatta, samt fula tjuvknip från bekanta och insatta. Hur hade G A Danell det? Lewi Pethrus? Axel B Svensson?

      Detta är sakernas normala tillstånd. Tack vare sådana personer kan vi andra, mindre andar, få lite lä i snålblåsten. Och eftermälet för den som kämpar den goda kampen till slutet lär bli bättre än då han stod i stridsdammet.

      Per S

      Radera
  2. Jodå, du hittar kommentarerna, 22 till antalet, också på HD:s webbvariant. Sök på "Dag Sandahl"! Själv fick jag inte in min kommentar nr 2, troligen cencurerades den bort för att jag i den bl a kritiserade HD som sänkte sig till att publicera artikeln ifråga.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  3. Men, Dag, vilken värld lever du i?
    Är man inte främlingsfientlig mot skåningar?
    Då har du inte fattat att gränsen före 1658 finns kvar! Det vet nog många skåningar som har försökt flytta över den!
    Och visst är det väl härligt att bli omdebatterad- vad som än skrivs!? :-)
    Tänk om det bara blev tyst om dig! Hur skulle du då må?

    SvaraRadera
  4. Dag!

    Det är naturligtvis inte roligt att bli reducerad till en symbol, när du nu är en person av kött och blod. Men du blir en viktig symbol, som avslöjar att alla har fel som säger att frågan om kvinnor i kyrkans ämbete sedan länge är avgjord, är en 'icke-fråga'. (Särskilt bekymmersamt är det naturligtvis att biskopen i Visby med sitt förflutna i Sveriges kristna råd säger så – har han ingenting sett, hört och lärt?)

    Man får dock konstatera att det att kvinnliga präster och deras politiskt korrekta understödjare ständigt attackerar dig (som representant för så många andra) är dålig strategi. De är så uppenbart osäkra om sin kallelse, att de blir oroliga så fort du och andra som ifrågasätter dem. Men just genom att de då försöker tysta dig (men uppenbart inte lyckas) håller de ju frågan vid liv, och skapar ny och aldrig upphörande oro!

    Och så: vilka andra skall man våga lita på? Som gotlänning ser jag naturligtvis med misstänksamhet på alla, som inte hör hemma på eller har sitt ursprung från ön. Har du inte hunnit tillägna dig samma identitetsstyrkande ö-mentalitet ännu, eller finns den inte längre, när Öland nu blivit en del av fastlandet genom bron?

    +Göran

    SvaraRadera