Dumhet bortom gräns

I mogon blir det tidig uppstigning ty Stockholm hägrar. Kyrkostyrelsen ska besöka Stockholms stift. Alltså får det bli en stillsam blogg innan askonsdagsmässan som ni kan avnjuta när jag fraktas till min födelsestad.

Näthatet har varit tema. Nu har Kyrkans Tidning vikit ner sig för Helle Klein, som anklagat tidningen för att blunda för näthatet. De gammalkyrkliga fäderna hade måhända sagt att det är lika bra att näthatet får komma ut så att allt kan bli rent efteråt - men det är tydligen inte den andliga hållningen nu. För detta hade min avhållne vän Rolf Ture respekt, såg jag i en kommentar. Han frågade artigt Helle Klein om hon inte gör detsamma som de hon klagar på när hon talat om de medverkande vid den teologiska fortbildningen i Visby och kallat dem mörkermän. Svaret han fick var belysande: "Jag anser att kvinnoprästmotstånd och homofobi hör till den mörka delen av kyrkans teologi genom historien."

Analysera satsen. Auktoriteten är pastor Klein själv. Hon anser. Då är det tydligen så. Men därmed har hon fria händer att förfara rättfärdigt mot de orättfärdiga och eftesom de är orättfärdiga, blir också ett orättfärdigt agerande (lögner, svek, löftesbrott) uttryck för rättfärdigheten.

En annan kommentator ger henne understöd med argumentet: "Gamla förlegade åsikter och tradiitoner MÅSTE kränkas för att sammhället (sic! DS) ska utvecklas" och Utveckling gör ont". På den här sidan 1945, bortsett från Röda kmehrerna, har jag nog aldrig sett denna tanke uttryckas så tydligt. Tredje rikets tänkare har fått sällskap. Här är de som deklarerar att doktorns kniv gör ont men gott när de olämpliga opereras bort. Och därmed försvinner seriöst teologisk arbete - påven och Luther och en del annat. Pastor Klein kan man annars fundera över. Har hon någonsin framträtt och levererat oss några andliga insikter? Har de inte alltid, säger alltid, varit ideologiska sanningar, alltså politik?

Vår vän ärkebiskop Wejryd har på senare tid både agerat i frågan om svensk vapenexport (och ingen har ställt frågan om det trots allt inte är bättre att bli skjuten med ett svenskt vapen än med ett franskt på samma sätt som man vill bli påkörd av en luxuös Vovo, BMW eller Mercedes och inte av en vanlig Renault eller Peugeot, om man nu ska bli påkörd vill säga!) och tvångssteriliseringarna. Nu handlar det inte om de historiska tvångssteriliseringar, de som svensk socialdemokrati bär ett mycket stort ansvar för, utan andra - och där agerar SAP kraftfullt. Vid könsbyte ska en kvinna kunna behålla sina äggstockar och därmed som man kunna föda barn. Detta sa Svenska kyrkan för fem år sedan nej till. Kanske inte längre.

Ärkebiskopen har ändrat åsikt. OK. På vilket underlag då? Kyrkostyrelsen har grundligt bearbetat frågan, skriver han - och det är möjligt - men faktiskt inte under det dryga år jag varit med. Inte en rad har jag sett som problematiserat och sedan löst upp problemen.

På mitt enfaldiga sätt tänkte jag att en kvinna som byter kön till man väl får dela samma villkor som jag, jag kan som man inte föda barn. Här är en kvinna som ska äta kakan och ha den kvar, om jag fattat saken. Och det ska man alltså kunna numera. Kön är en konstruktion och inte något Gud lagt ner i skapelsen. OK igen. Men var är det material om saken som kyrkostyrelsen redovisar efter att grundligt ha bearbetat frågan. Det finns självfallet - men var? Vad har ärkebiskopen läst när han beskriver att han satt sig in i frågan djupare de gångna åren, alltså från 2007 eller så? Eller kan man misstänka att vi här ser en ny ideologisk position, dvs politisk ideologi förvandlas till gudsprat, dvs teologi - men egentligen ideologi, ett uttryck för dominerande intrssen, lik förbannat?

Jag ska umgås med ärkebiskopen och kamraterna i morgon. Jag får nog veta vad de läst så att jag kan läsa ikapp. Under tiden ska jag fundera över ärkebiskopens definition: "Kyrkor ska ge rum för människor med olika bakgrund, för livstolkning, upplevelse av det heliga, av uppmuntran och gemenskap." Vart tog själva budskapet vägen - bekännelsen och vart tog den där Jesus vägen? Är det inte ihop med honom vi kan tala om det heliga och få uppmuntran genom Anden och gemenskap kring Jesus? Livstolkning - var detta verkligen det Jesus kom att ge oss?

Under fastetiden hade jag tänkt skriva några bloggar om hur vi skulle kunna börja ett försoningsarbete i Svenska kyrkan. Jag inser att mitt sätt att tänka försoning är totalt överspelat. Jag tänkte att vi var mer överens om Kyrkans själva idé och existensberättigande än vad vi uppenbarligen är. Jag kanske skriver ändå. Historien är en domstol. Vi får se.

Nu går jag och korstecknar mitt folk och säger: Omvänd dig och tro evangelium! Det behövs i en tid med dumhet utan gräns.