Kyrkans tidning kan man läsa på nätet och i går publicerades ett inlägg avkomministern Helena Myrstener. Jag läste frågan om det finns "något slut i sikte på det ensidigt manliga språkbruket som norm för Gud?" Påhaksfrågan också: "Hur länge ska vi behöva stå ut med detta?" Slutsatsen av att säga "Han" blir svår: "I värsta fall blir Gud likt en grånad tjänsteman i kostym och slips." Det invanda och inlärda gudsbegreppet är ett problemkomplex att ta tag i. I stället ska vi säga hen om Gud.
Man kan förstås svara klassiskt att Gud är ande men kanske är det rimligare att påstå att grundproblemet i Svenska kyrkan faktiskt gäller vad Uppenbarelsen innebär. Har Gud uppenbarat sig, alltså avslöjat sig, eller är Gud till sist den konstruktion vi använder för att göra livet lite mer hanterligt - och därmed underkastad krav på förändringar, dvs de förändringar som Svenska kyrkan behöver "för att vinna trovärdighet för vår bekännelse" - genom att ändra, alltså, så hur mycket bekännelse handlar det då om?
Är tron en deposition som vi förvaltar eller något annat? Och vem tror på att Gud är en grånad tjänsteman i kostym och slips och inte med vår bekännelse ett mysterium? Rätt många, tydligen?
I somras kom en artikel i danska Kristeligt Dagblad som hette "Kvinder bygger om på Gud". Den refererade an undersökning i Danmark där kvinnor visade sig ha en förändrad gudsbild: "Forandringen i gudsbilledet giver mere plads till individet og mere frihed til at bestemme selv". Lektor Peter B Andersen ser detta vara en förälängning av könskampen, som det heter. Gud blir en andlig kraft och rätt frikopplad från det där med Bibel. Naturligtvis får det konsekvenser när denna syn hamnar i predikstolen och då blir det faktiskt lite synd om de svenskkyrkliga, som antingen då ser sig andligt hemlösa eller manade att ta upp kampen för Kyrkan i sin egen kyrka, den första hållningen mestadels. Vill man läsa danska, läser man www.kristeligt-dagblad.artikel/425346:Kirka---tro---Kvinder-bygger-om-paa...
Marschen genom institutionerna talade Rudi Dutschke på sin tid om. Det är många som marscherat och nu sitter de så till, att de kan kommendera oss andra. "Säg hen", ropar de. "Hen" säger vi. Eller? Svenska språkrådet har ju gett böjningsformer för hen så saken ska antagligen ses som avgjord.
Askonsdagens morgon förfaller jag till en dysterhet som inte bara ter sig kyrkoårsmässigt motiverad. Att det kunde komma i en del galningar i prästerskapet hade jag klart för mig. Det förhållandet kunde balanseras av kloka och teologiskt insiktsfulla präster. Nu verkar det som om galningarna blivit i majoritet och att hastigheten i utförslöpan blivit skrämmande.
Bra att du slår larm, Dag.
SvaraRaderaDet är en bra analys. Jag tror att det är totalt kört för traditionell kristen tro i Svenska kyrkan. Det går mer och mer utför. Vi kommer att få ser en ytterligare nedmontering av denna tro och förfallets hastighet kommer att öka. Och detta kan vi i stort sett inte göra något som helst åt. Så fungerar nämligen stora motivförskjutningar. Att slåss mot detta är meningslöst. Återstår två alternativ: att lämna allt eller sluta sig inom sitt eget skal. Inget roligt för den som kan litet om Svenska kyrkans stora andlig arv. KE
SvaraRaderaDet hela är en språkvårdsfråga.
SvaraRaderaFör västkyrkans del avgjord i kyrkomöte i Mâcon i Frankerriket redan år 585. Oroliga andar hade börjat ifrågasätta huruvida kvinnokön kunde innefattas i liturgins 'man' och 'han' och 'honom'. Under hänvisning till språkbruket hos klassiska författare lugnades de oroliga. 'Han' o s v innefattar även kvinnor, varför några språkliga tillägg eller uppfinningar inte var behövliga.
Riktigt roligt blir att denna språkliga, frankiska klarläggningsfjäder så småningom blev till den genuskorrekta skr(h)önan om hur den illasinnade manskyrkan med EN rösts övervikt redan vid kyrkomötet i Nicaea år 325 skulle ha tillerkänt kvinnan en själ.
De oroliga och illvilliga tycks finnas kvar. Nu i majoritet, dock.
Den ensamme gammaltestamentlige gudsprofeten, ack så ensam i havet av populära Ba'alsprofeter och prästinnor får väl bli Bloggardags tröst och förebild.
Vad i övrigt skall ske lär vila i Herrens hand. Själv är jag benägen att tro att det är ljusastaken (bön och gudstjänst) som flyttas inför våra ögon.
Per S
Men det blir ju lite kul ändå: Man kan skämtsamt hävda, att kvinnan har fått sin själ av jultomten.
RaderaSt Nikolaus, känd kvinnoförespråkare och sedermera jultomte, deltog i omröstningen i Nicea, och bör ha lagt den avgörande rösten.
LG
Länken ska se ut såhär: http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/425346:Kirke---tro--Kvinder-bygger-om-paa-Gud
SvaraRaderaFör fem år sedan fanns majoritet i Svenska kyrkans styrelse om att behålla tvångssteriliseringar vid könsbyte. Sedan dess har vi grundligt bearbetat frågor om äktenskap och kön och jag själv har ändrat åsikt i frågan, skriver ärkebiskop Anders Wejryd i en replik i DN idag. Svenska kyrkan har nog avgett många remissvar som man skulle vara främmande för i dag, utan att man gått tillbaka och reviderat dem. Det är Gud som är evig, inte kyrkliga åsikter!
SvaraRaderaSå skriver en ärkebiskop när har anar vartåt opinionsvinden blåser. Givetvis avser denna hållning alla grundfrågor för Svenska kyrkan.
Det är givetvis denne ärkebiskop som leder utförslöpan Dag så målande beskriver.
Olika religioner eller bara religionsblandning?
SvaraRaderaGud är inte GUD utan en gudsupplevelse.Ingen att relatera till, en gång möta i evigheten, ta ansvar för sitt liv inför.
Synd är inte synd. Människan kan inte avstå från något man känner för utan att göra våld på sin person, behov. Speciellt sexuella, som är givna i skapelsen.(Guds fel- då finns han-hen) Död, evig förtappelse är irrelevanta begrepp. Frälsning behövs inte.
Frid är viktigt. Feel good. Friden är inte relaterad till Skaparen, Jesu försoningsdöd eller Andens frukter. Frid får man genom mental träning, mindfullness, andas rätt mm Jfr buddismens grunder. Ve den diakon iframtiden som inte kan leda en mindfullnes grupp- retreat eller pilgrimsvandring med liknande inslag.
Dag, fortsätt att predika en Korsfäst Kristus 1 Kor 1.ff Det höll för Paulus och apostlarna, även om det inte alltid var bekvämt. Du skulle inte "må bra" "feel good" med av att vara åskådarpräst! Inte din församling heller..
Prästänka
Att hellre vilja tala om det könsneutrala hen istället för Hon för en kvinna eller Kyrkan och Han för Gud och brudgummen gör att jag inte kan låta bli att undra om det ändå inte är "hönshjärnor" som dryftar dessa idéer.
SvaraRaderaThomas Andersson
Ja, finns det någon ände på denna kvinnodominans inom Svenska kyrkan? Hur länge ska vi behöva stå ut med enbart prästvigda kvinnor i vår församling?
SvaraRaderaOch hur länge ska vi behöva stå ut med en ÄB som är bekymrad över vapenexporten men, åtminstone till synes, föga bekymrad över saligheten hos de själar han anförtrotts?
För övrigt tycker jag att "hen" bör användas konsekvent inom Svenska kyrkan. Vårt språk är ju anglifierat och vad passar då bättre än just - hen.
Elisabeth
Moahahaha....
RaderaFör Guds skull, sluta med att sätta byxor eller kjol på Gud och projektera all sköns sexuella attribut på HEN. För att få litet perspektiv på vem det är vi talar om, ta t.ex.en universitetskurs i Grundläggande Geologi. Läs litet om teorier hur atomerna blivit till, om quarkar och solitarity och solsystem och periodiska systemet och mineraler och kol och silikon och de atomiska beståndsdelar i vår kropp som en gång formats i en white dwarf star. Den som gjorde upp planerna för universum är faktiskt långt bortom vad vårt ringa förstånd kan fatta. Vi har inga mätapparater för Gud helt enkelt. Men när Gud blev människa (Jesus)hade han en y-kromosom (manlig)liksom hans mamma Maria hade två X-kromosomer (kvinnlig)och Jesus lärde oss att kalla Gud vår Fader. Detta räcker som könsidentifiering. Rätta till perspektivet på vem Gud är och bed sedan med Jesu ord: Fader Vår.
SvaraRaderaBirgitta Peterson
Så talar en naturvetare!
RaderaLT
"en grånad tjänsteman i kostym och slips" - ska inte de kläderna reserveras för djävulen när nu horn, svans och treudd tjänat ut?
SvaraRadera