onsdag 15 februari 2012

Strukturutredningen

Upprördheten var inte att ta miste på. Det verkar, löd argumentet, som om Strukturutredningen gått igenom innan remissutfallet publicerats och diskuterats och innan egentliga beslut fattats. Situationen gjorde min vän upprörd. Jag förhöll mig mer cynisk. Är inte stukturutredningen ett ideologiskt uttryck för och ett praktiskt hanterande av det rådande läget?

Ett par grundläggande krav kan inte längre upprätthållas. Dels handlar det om att det i församlingen ska firas gudstjänst varje vecka, dels om att det ska finnas förtroendevalda. Nu blir kraven enklare. Bortom alla ordridåer blir pastoratet församling och församlingen blir ett distrikt - även om församlingen inte kallas församlingen och distriktet inte distrikt, om ni hänger med. I distriktet finns ett litet distriktsråd och gudstjänstkravet tas bort - hur många gudstjäntsre man vill fira beror på. Kanske 8-10 per år? På det här viset kan den partipolitiska strukturen, läs S och C, upprätthållas, pengar hanteras och personal som passar anställas.

Alternativet är ett enda - att bygga levande församlingar. Det kan entusiastiska präster fortfraande göra men med Strukturutredningen på fritid och utan besvärande mycket resurser. Att saken de facto gäller en gigantisk reträtt, kan man enkelt konstatera.

Därmed över till min förestående pensionering. Saken är enkel. Jag kan på intet sätt styra vem som kommer efter mig - och min församling lika lite. Beslutet om den saken fattas i Borgholm av kyrkonämnden. Det jag kan göra är det varje präst kan göra - medvetandegöra. Men jag vet sedan mer än 40 år hur enkelt det är att kyrkopolitiskt köra över den gudstjänstfirande församlingen.

Kanske en del kristliga nu likväl ägnar sig åt glädjeyttringar. Götebors Stadsteater ger pjäsen Bibeln. Vad är det tecken på? Andligt intresse? Säkert. Men det är en pjäs: "Vi behandlar inte det här som helig text" och författare och regissör ska gå förbi 2000 år av tolkningstradition. Det är det gamla vanliga - människor läser utifrån egna preferenser. Det blir som det blir och oftast blir det man tror vara teologi egentligen ideologiu, samtiden speglad.

När allt kommer till allt är det nog så enkelt att Bibeln är bäst i Kyrkan - där är Skriftens sammanhang. Men ironin ska man inte missa - å ena sidan en Strukturutredning som demonstrerar den ordnade eller oordnade reträtten, å andra sidan en andlighet så påtaglig att Bibeln kan bli pjäs på Stora Scen.

14 kommentarer:

  1. Kyrka är ute!
    Något för svaga Följa-John-typer. För dem som inget eget har, eller ens kan fantisera samman något eget. Läste just en artikel om fördelar med borgerliga begravningar: Man får just något eget. Något som berör. Underförstått är kyrkans gudstjänst inget eget och inget som berör. Sorgehus och enstaka konfirmandföräldrar i kyrkan deltar sällan i böner, psalmsång och nattvard. Inget som berör eller är integrerat eget alltså.
    Så tänks och ageras det idag.

    Andlighet och livsåskådning är inne. Är rentav lite fint. Något man kan stoltsera med. Till och med om man är man och vill höja sig något över den schimpansnivå där män förväntas dväljas. Man kan vara öppen för de stora frågorna. Känna förundran inför tillvaron. Normalt är att vara attraherad av buddhismen, levandegjord under täta Thailandssemestrar. Att ens föreställning om buddhismen är en vrångbild delad av många, har ingen betydelse. Hur många hundra tusen Buddhastatyetter och Buddhahuvuden säljs i Sverige varje år? Eller rent av miljoner? Buddha väcker ingen anstöt. Jesus och korset däremot gör. Förmodligen finns trots allt en växande marknad för kristendom, men då en kristendom i Breiviksk tappning: Utan kyrka.

    Där står vi. En kyrka utan folk. Bestående av anställda. Outsourcing av kyrkans kvarvarande verksamheter till skatteparadis verkar smart. Så gör man med dödsdömda, problemfyllda och tveksamma verksamhetsområden som man inte vill ta ansvar för...

    Per S

    SvaraRadera
  2. "Stenarna ropar"
    Jesus själv är den förste som medvetandegör åtskilliga gånger i NT om vad som ska komma. Mycket viktigt att någon fortsätter inte bara att medvetandegöra utan undervisa, gå före - vi lekmän är "utlämnade" åt allsköns teologi och aktiviteter. Den som är rustad med urskillningens gåva har märkt det länge. Vem ska skicklig-göra de "heliga" till att leva, överleva som kristna med evigheten i sikte? Alltför ofta kör emeritipräster på efter pensioneringen i samma stil, frånsett säga ett och annat man inte vågade yppa, så länge man var i tjänst. På så sätt upprätthåller sin egen andliga välfärd och lite extraknäck att dryga ut pensionen med.

    Framtidens Kristi kropp kanske behöver tränas till överlevnad,oavsett matsedeln i sockenkyrkan!
    Mindfullness i kyrkan, bibeltolkning på teatern. Vi behöver vara övade i Andens gåvor för att utskilja vad som kommer från Herren! Inte "blir var och en blir salig på sin tro". Det finns en del för herdarna att ta tag i och gå före och med sina liv och visa på Vägen. (Församlingen är som barn,gör inte som man säger, utan imiterar förebilder) Dvs. kunna säga: "Följ mig..", eller "följ mig som jag följer Kristus"!
    Prästänka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prästänka som förvånar mig.
      "Alltför ofta kör emeritipräster på efter pensioneringen i samma stil." Det är inte ofta emeritipräster anlitas numera, för det har inte kyrkan råd med. Man sammanlyser i stället och minskar på gudstjänsternas antal. Men då så sker, så tror jag nog att den gudstjänstfirande församlingen är glad över att den pensionerande prästen använder en agenda man har varit van vid, till skillnad på alla de egenproducerade agendor, den ena mer urvattnad än den andra, som idag användes i våra kyrkor. Det är i alla fall min uppfattning de gånger jag tjänstgjort efter pensioneringen. Man kan ex.vis komma fram och tacka för att jag använde det eller det från den gamla agendan, som ju faktiskt ännu är den agenda ur kyrkohandboken som fortfarande skulle gälla. Det var 1986 vi fick nu gällande kyrkohandbok, dvs den är 25 år gammal, och den har av många präster ansetts omodern i flera år numera.
      Skall utvecklingen följa den hastigheten att en handbok blir omodern så snabbt, då får vi nog producera en handbok vart femte år. Är det så du menar skulle kunna vara en lyckligare utveckling för vår kyrka?
      Jag tror nog inte du skall raljera över präster som vågar stå upp för en gudstjänstordning av äldre modell som dock har ett själavårdande ärende i sig. Det har inte många nya agendor alls. Min erfarenhet är i alla fall att det beprövade uppskattas.
      Du verkar bitter på något sätt. Kan det kanske bero på att du inte längre har någon man som kan tjänstgöra som emeritipräst och "dryga ut pensionen", som om nu det skulle vara det viktigaste.

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  3. En lösning på efterträdarskapet är förståss att Dag väljer att jobba kvar till 67 års ålder. Den rätten kan ingen frånta honom. Och då kanske det blivit klart i riksdagen att alla har rätt att jobba till 70 år eller kanske 75 år. Tio år till med Dag som kommunister på Norra Öland. Det finns nog dom som jublar men också dom som rasar!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När blev Dag kommunister?

      Radera
  4. Bibeln utan den tolkande Traditionen och det lärande Ämbetet blir bara den döda och dödande bokstaven på den sekulära teaterns scen.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  5. "Präst på åskådarläktaren" har uppenbarligen tolkat kommentaren från "prästänka" helt annorlunda än vad jag gör! Dessutom tycker jag att sista passusen var gränsande nära elakhet. Inte var väl det din avsikt?

    "Alltför ofta kör emeritii-präster efter pensioneringen på i samma stil..." Frågan är om "prästänka" menar i samma stil som före sin pensionering eller i samma stil som man alltid har i den aktuella församlingen.

    I mina trakter används emeritii-präster rätt ofta av de s k predikoturerna att döma. En god och lyhörd präst blir väl inte sämre av att bli pensionerad, men å andra sidan - den som under sin aktiva tid inte förmedlade något från Kyrkans Herre börjar nog inte heller göra det som emeritii. Vilka är det som anlitas?

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte min avsikt att såra.

      Men det var inte heller särskilt snällt att håna präster som ställer upp för att hjälpa en kollega att få en ledig söndag att man gör detta för att dryga ut pensionen. Den baktanken undrar jag om någon emeriti har. Så stort är nämligen inte arvodet, och det går kanske två dagar av ledig tid för uppdraget.

      Beträffande hur man kan tolka hennes "raljerande" uttryck att "köra på", så kunde jag enbart tänka mig din första tolkning; att köra på i samma stil som före sin pensionering. Som du själv uttryckte det, man blir väl inte annorlunda i sin förkunnelse efter sin pensionering. Eller blir man det? Var inte prästänkan lite inne på det, att en del präster vågar säga mer efter sin pensionering än under sin aktiva tid. Det var inget snällt påstående från hennes sida det heller. Jag tar i vart fall inte åt mig den kritiken. Jag har alltid sagt i min predikan det jag tyckt bör sägas. Är det hennes erfarenhet att det är så, då är det förstås illa. Då blir det något av det gamla ordspråket; "Försent skall syndarn vakna."
      Kontentan av mitt inlägg blir detta, att jag tyckte hon var onödigt kritiskt raljerande på två punkter. Jag var det bara på en punkt. Prästänkan tål nog därför slutklämmen i mitt förra inlägg.
      Men egentligen borde hon väl själv höra av sig vilken betydelse av de båda tolkningarna hon avsåg, så slipper vi gissa.

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  6. Oavsett vad prästänka menade så var det som skrevs efter "Du verkar bitter på något sätt... etcetera" av prästen, som förhoppningsvis håller sig på åskådarläktaren, otroligt elakt skrivet.
    Det är väl bra om personer, som kan uttrycka sig så sårande mot sina medmänniskor, inte längre finns i några predikstolar.

    SvaraRadera
  7. Den som är utan........kaste första stenen

    Nu kastar nya tant lila sten på prästen på åskådarläktaren och levererar samtidigt en bredsida av elakhet tillbaka. Om jag inte minns fel så var det väl du som fick sparken från en folkhögskola? Så du kanske platsar gott på åskådarläktaren du också, i gott sällskap.

    Vän av ordning

    SvaraRadera
  8. Tänker man att verkligen inget kan göras för att säkra gudstjänstlivet efter den gode herdens pensionering (må den komma vid 65, 67 eller 75) så sällar man sig till landshövdingens läger och gråter och ber när elden härjar. Vill man hellre svära och släcka så kan man fundera lite till.

    Kanske den gudstjänstfirande församlingen kan ge sig själv lite stadga genom att bilda en ideell förening? Kanske kan man sedan skapa en nomineringslista för att få lite att säga till om? Blir det inget med inflytandet kanske man kan få till en lösning som S:t Clara kyrka där verksamheten ju drivs av en EFS-förening? Går inte heller det får man väl hyra in sig i lämplig sekulär lokal och försöka få fatt en på en privatpraktiserande präst som kan leda mässan?

    Låter alternativen tragiska? Det är väl än värre att låta fungerande församlingar dö ut.

    SvaraRadera
  9. Till
    Vän av ordning.
    Om vi nu ska vara korrekta så gjorde styrelsen och jag en överenskommelse, som var mycket fördelaktig för mig. Detta brukar man inte efteråt benämna som att någon "fick sparken".
    (Det är väl inte heller så snyggt om en styrelse bestående av en biskop(nuv. ärkebiskopen), en kontraktsprost, en kyrkoherde plus diverse kyrkopolitiker "sparkar" folk.
    Detta är ju lika illa som att man hånar änkor!

    SvaraRadera
  10. Och "Vän av ordning" jag har för länge sedan, med stor framgång, stigit ner från åskådarläktaren. Så jag lär inte göra några åskådarpräster sällskap!

    SvaraRadera
  11. Nya tant lila

    Det du beskriver kallas för att lösa ut någon. Ett finare ord för att sparka någon. Men för att komma dithän måste du väl ha gjort något? Samarbetssvårigheter brukar vara en anledning till att hamna i en sådan situation. Det brukar många präster råka ut för numera, särskilt om man har fel åsikter. Så du är i gott sällskap.

    "vän av ordning"

    SvaraRadera