Personalutskottets protokoll kom. Norra Ölands Kyrklig Samfällighet ståtar med ett sådant - befolkat rakt igenom av kvinnor. Jag påstår inte att det är något fel på ledamöterna - men hur var det med enkönade miljöer i det kyrkliga?
På samma sätt är det, som ni vet, med dem som leder arbetet med ny kyrkohandbok. Kvinnor. Inte en man inom synhåll. Med tanke på de feministteologiska böcker vi läst måste resultatet bli feministisk teologi iscensatt som kyrkohandbok. Bara om man tar tillvara både kvinnors och mäns kompetens markeras den fullhet Gud ville i skapelsen.
Nu är ord en bransch. Fakta en annan.
Vad vi bevittnar sedan 1840-talet är männens övergivande av den kyrkliga gemenskapen. Callum G. Brown har beskrivit processen i England. Där lämnade männen det kyrkliga på 1840-talet och kvinnorna tog över. De byggde en frivillig kvinnlig kultur - på god tyska Kinder, Küche, Kirche (barn, kök och kyrka) - och denna kultur höll till mitten av 1960-talet, då de brittiska kvinnorna blev yrkesarbetande. Parallellerna med Sverige är förstås inte exakt lika och antagligen är det först på 1860-talet som karlarna lämnar det kyrkliga med undantag av att de sitter i de organ som styr ekonomi, dvs i pastoratens styrelser. När det var kyrkostämma i Ormesberga kom karlarna. De väntade till slutad gudstjänst på kyrkbacken och gick sedan in i skolhuset och röstade i allsköns frågor. Den späde yngling som sett detta och hört Moderns skarpa ironier om fenomenet, har lärt sig något för livet.
Nu är det annorlunda. Kyrkan är kvinnors domän. Är det bara elakt förtal när det sägs att enkönade miljöer inte har någon överlevnadspotential? Jag frågar inte vad vi kan göra men när jag ser hur de kyrkliga arbetslagen ser ut, är det arbetsplatser som oftast ska betraktas som kvinnliga. Det är kvinnor som förmedlar pyssel och kanske lite Jesus till unga grabbar - och därmed vet de unga grabbarna vad som gäller om tron. Egentligen är allt detta ett elände. Det är ett logiskt elände, det medger jag. Men ett elände. Salig biskop Hellström påpekade också, okänsligt nog, att själva den kyrkliga miljön med kyrkkaffe var borgerliga fruars umgängelseform på 1800-talet. Den togs restlöst över som församlingarnas livsform.
Allt detta bara på grund av ingressen över deltagare vid personalutskottets sammanträde.
Och detta kanske förutspås av Strukturutredningens önskade förhoppningar. Svk's brist på verklig Teologi ersätts av lite vacker musik, några fagra ord av prästen/prästinnan och sen Samkväm med kaffe, saft, mackor & bullar/bakverk av allehanda slag - Nä, va kul - Borgerliga fruars umgängelseform! Jag beundrar Fr. Dag's styrka att kunna stå emot drabbningarna från Maria Svensson och hennes gelikar(inkl. de "manliga") inom dagens SvK.
SvaraRaderaGud välsigne dig Fr. Dag
Som förre kyrkoherden (nu i salig åminnelse)i Stigtomta på 80-talet beskrev det kyrkliga livet: sällskapsliv för medelklassen.
SvaraRaderaPå tal om "kön" ja.
SvaraRaderaFick mig tillsänd dagens nummer av Falköpings Tidning. Där fanns ett reportage om ett prästpar, ja, de är av olika kön, som bjuder in folk för att efterhöra om de förstår vad de predikar. De frågar: "Har ni suttit och under en predikan och undrat vad det egentligen är prästen säger?" De vill vara säkra på att de "når ut till folk med sina predikningar". Där får vi veta att prästparet under sex tillfällen skall hålla ett slags "teologi for dummies". De är rädda att de talar i gåtor som besökarna inte förstår, säger den kvinnliga delen av paret. "Det låter kanske inte så sexigt med teologiska samtal mitt i veckan", men det är just det som de båda prästerna vill råda bot på. Vidare får vi veta att "teologi bara är ett akademiskt ord för !gudsprat!" Ja, det står faktiskt så.
Lite längre ned står det: "De här träffarna är ett sätt för oss att få respons och för besökarna att ställa frågor och där vi kanske kan ge nycklar", säger prästinnan.
Jag måste väl verkligen tillhöra dom där "dummies" då, som svårligen kan förstå hur de skall kunna göra teologi mera sexigt i folks medvetande, likaså förklara att teologi bara är ett akademiskt ord för "gudsprat". Det verkar intressant, man kanske skulle gå dit och få lära sig och få sig förklarat. Något sådant fick jag då aldrig lära mig på den tiden jag läste teologi. Tänk ändå vad teologi kan utvecklas och bli spännande.
"Präst på åskådarläktaren"
Är inte också själva den udda feminism av idag något som drivs av de borgerliga fruarnas dotterdöttrar. Liksom dessa tagit över hela den kyrkliga arenan. För övrigt verkar inte kyrkan heller vara till för kvinnor i allmänhet heller. Det framgår av utbudet och budskapet. Bara för välutbildade kvinnor i medelklassen.
SvaraRaderaSom man känner jag mig idag väldigt kyrkligt alienerad. Någon gång har jag tänkt att om det är bara såna där i himmelen så känner man sig inte så hågad att komma dit.
Om det kan vara till någon tröst förkunnar tidniingen DAGEN i sitt nyhetsbrev, att den sekteristiska Ma Oftedal lämnar sitt prästämbete. Det manar åtskilliga kvinnopräster till efterföljd - alltför många låter det sekulära vara mera viktigt än den kristna förkunnelse de föutsatts låta komma i första hand (en namnlista skulle ta upp alltför stort utrymme i kommentaren).
SvaraRaderaDet spelar ingen roll vilket företag det gäller:Det är aldrig bra med endast män eller endast kvinnor. En blandning av båda könen ger de bästa förutsättningarna
SvaraRaderaEn myckenhet av onda eller snarast oroliga tankar tycks frammanas av "det kyrkliga". De goda och hoppfulla tankarna däremot tycks sitta långt inne. Och här är Bloggardag långtifrån ensam!
SvaraRaderaVarför är kyrkan, liksom skolan, enkönade, kvinnliga arbetplatser?
-Komplicerade, svåra arbetsuppgifter.
-Relativt låga löner (Nåja, det finns numera i kyrkan de som lärt så mycket tyska att de kan stava till det Brechtska:
-Erst kommt das Fressen, dann die Moral!)
-När män inte längre vill göra en uppgift, får kvinnor rycka in.
Rimligen gäller, att även om vigningsstoppet av traditionellt kristna unga män idag skulle upphävas, skulle detta endast marginellt förbättra personalförsörjningen i SvK. Det finns helt enkelt inte så värst många traditionellt kristna vare sig unga män eller kvinnor. Män är och förblir borta ur såväl kyrka som skola. Båda osexiga kärringbranscher. Båda med nollkrav på betyg och förkunskaper för antagning till utbildningar. Den man som ändå söker sig dit, kan snarast misstänkas för undermålig testosteronproduktion.
En kärring han också, alltså?
En fråga jag ställt mig, är hur kvarvarande dugliga präster och andra kyrkoanställda av ren lära orkar bevara sinnesron i skeendet? Hur med jämnmod åse och åhöra de latas, de okunnigas, de odugligas, de kontraproduktivas, de förljugnas och de destruktivas framfart? Hur orka låtsas att man ror båten åt samma håll? Hur hålla masken inför världen? Hur intala sig att tala väl om sina kollegor, älska dem och tänka väl om dem och tyda allt till det bästa??
Det borde vara mycket svårt. Åtminstone för oss testosteronstinna män?
Per S
Per S
RaderaDu uttrycker dig helt gudomligt bra. Bättre eller ens lika bra kunde inte jag uttrycka mig. Stort tack!
"Präst på åskådarläktaren"
Men vi lever ju oxå i ett grundligt avsnoppat samhälle, så vad annat att vänta?
RaderaRrrrrooffff... ooyyyyyyyyy...