Kvinnlig präst förföljd av Kyrkans Tidning

När jag skrev mitt förra blogginlägg kunde jag inte få plats med den självklara kommentaren, d v s det som var förståelsehorisont när det begav sig och som gett oss regleringar i Kyrkoordningen. Jag tyckte jag var glasklar genom att hoppa och jämföra hur det som är nu hade tett sig då, under ett antal år när "kvinnoprästrmotståndarna" var skulden till allt ont. Nu fattar jag att ett antal personer inte fattar men fattar kanske inte riktigt vad det är de inte fattar. Det kan bero på att det som hänt under mina prästår i vanlig enkel mening är ofattbart. Med denna och ytterligare någon redigering får ni texten likväl. Tiden är ett ingenting, kom ihåg det och läs!

DÅ hade ni fått läsa om den inte bara vackra utan också begåvde kvinnliga prästen. Hon ville så mycket men kvinnoprästmotståndarna hade sett till att agera för att stoppa henne. Kvinnoprästmotståndarna hade fått Kyrkans Tidnings chefredaktör på sin sida och han måste självfallet nu avgå, eftersom han berett plats för synpunkter som ifrågasatte den kvinnliga prästen. Riktigt vad kvinnoprästmotståndarna gjort, var det emellertid onödigt att gå in på. Det förfärliga var ATT de gjort det. Och att de gjort det, visste alla.

De politiska partiernas kvinnoförbund agerar naturligtvis kraftfullt medan ärkebiskopen håller tyst. Beslutspotenta kyrkopolitiker (S) och (C) tar upp frågan med Konstitutionsutskottet och antagligen kallas biskop Gärtner in för att få sig en avbasning. Vid Lunds universitet anmäler en galning - men det får ingen veta att han - den teologiska fakulteten för att där försiggår pennalism och någon docent ställer upp och beskriver i DN vad bänkklottret utsäger och innebär. Regeringen kallar in ett kyrkomöte för att komma åt de misshagliga.

Sånt här gick då, men är inte läge nu. Det ljusnar vid horisonten, eller mörknar det i sinnet när man kan börja fatta själva ljuget? Och vad jag nu skrivit är detta: De som hade bestämda intressen att avgränsa och svartmåla, såg till att med alla medel - också lögnen och sveket - driva igenom sina intressen.