lördag 24 mars 2012

Är det möjligt?

När system faller sönder - hur går det till i praktiken? I väldigt många år har kjag funderat över sönderfallet som process och därmed skapare av mentaliteter. Hur tänker människor? Hur anpassar de sig? Vilka håller emot i det längsta? Vilka driver sönderfallet och hur motiverar de allt vad de gör? Med de bästa argument, förstås, som beslöjar vilket sakinnehåll? Jag medger att jag aldrig kommit på en enkel formel för hur sönderfallsprocesser går till. Och jag fattar inte varför så många låter sig vara staffage, ser på men bryr sig inte. De har goda argument för det också. Det är alltid finare att inte bråka, som vi vet.

Avkragningen av kyrkoherde Jan-Erik Appell skulle självfallet följas av fler om nu detta är högsta ordning för många präster har medverkat och predikat i fel gudstjänster. Förr i världen, några av oss fortfarande, tänker förstås att när vi kommer och predikar och är präster så är vi alltid Svenska kyrkans präster och den sortens präster kan röra sig överallt. När de gör det, företräder de då och där Svenska kyrkan. Om detta inte längre gäller, är det väl bara att till domkapitlen skicka in anmälningar, i Lunds stift gick det bra med anonymitet, och påstå att både den ene och den andre haft fel gudstjänster. Domkapitlet får utreda och avkraga.

Men vad hade hänt, tänker jag,. om någon i domkapitlet inför ärendebehandlingen av fallet Appell skrivit sig fri, lämnat skrivelsen på sammanträdesbordet, rest sig och gått ut när frågan skulle avhandlas med argumentet "Jag deltar inte i en process för att komma åt en hederlig präst. Mer heder än så har jag."

Nej, jag kritiserar inte dem som skrev det särskilda yttrandet för undfallenhet. Jag funderar bara över vad som hänt om de gjort frågan till en fråga om moral. Den egna. För det som företogs var Svenska kyrkan till skada, kanske mer skada för Svenska kyrkan än för kyrkoherde Appell, som ju fortsätter göra precis det han gjorde också innan domkapitlet i Lund fattade beslut.

På insändarplats i Ölandsbladet inhämtar jag denna morgon annars upplysningen att jag skulle ha varit en oerhörd tillgång för Svenska kyrkan nationellt om det inte vore för min blogg, som avslöjar vilken självupptagen person jag är, ovillig att förstå andras synpunkter och lyssna.

11 kommentarer:

  1. För att förstå ett avfall skall man gå till vad som skett under gångna tider. Det börjar med:

    Religiöst avfall, fortsätter med
    moraliskt avfall och slutar med politisk anarki.

    Det land och folk som överger Gud kommer förr eller senare att gå under.
    Bed om väckelse!

    SvaraRadera
  2. Den så kallade avkragningen kommer egentligen aldrig åt de som är vigda i enlighet med det apostoliska ämbetet. De som omfattar och äger en "funktionalistisk vigningstjänstsyn" kommer kanske att ägna sig åt "avkragningsverksamhet" och på detta sätt bland många andra rasera det nuvarande kyrkosystemet.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  3. Det som är av jordiskhet kommen, kommer bli jord. Gud har inte lovat att helvetets portar inte ska bli Uppsala kyrkas övermäktig.

    Som Gandalf skulle sagt; "flee your fools"! :-)

    SvaraRadera
  4. Det förefaller som om Svenska Kyrkan vill ha monopol på kristendomen. Som barn fick jag lära mig att Gud är den som har makten över oss alla. Svenska Kyrkan tycks mena att det enbart är "hemmalaget" som skall besluta vem som är Kristen och följer GUDS BUD OCH ANVISNINGAR. Man kan fundera över vad som händer med de ombud som försöker kväsa andra i tron.

    SvaraRadera
  5. mäster Abraham24 mars 2012 kl. 12:04

    Det enda man gör är att ägna Missionsprovinsen den uppmärksamhet som provinsen behövt under cirka 10 år. Det är lysande PR.

    SvaraRadera
  6. Varför detta raseri från kyrkans sida? Varför nu? Är det möjligt att detta och Eckerdals brev är ett försök att ta fokus från andra frågor. Man visar sig vara intolerant mot de som håller fast vid Skriften som kyrkans rättesnöre för att slippa ta i identitetsdebatten och för att motverka den mediala exponeringen man fått där? Är det ett tecken på kyrkans sönderfall att man slår allt hårdare mot oliktänkande för att bevara den livsnerv som funnits i den statliga folkkyrkan?

    Eller har man börjat bli rädd för att Missionsprovinsen genom sina internationella kopplingar. Med 20 församlingar i Finland och 20 präster under sitt konsistorium. 10 församlingar i Sverige och 20 platser till som man betjänar med präster samt teologisk fakultet, m.m. Med det av nomenklaturen uppfattade politiska flanken inom Frimodig kyrka. Med biskop som vigts i Norge och baltiska kopplingar faktiskt aka få en smittoeffekt på andra kyrkor i Europa? En smittoeffekt som knyts till Svenska kyrkans oförmåga att hantera inomkyrkligq splittringar? Är man rädd för att konservativa lutherska sammanhang ska se verkligheten som den är, dvs att Svenska kyrkan är en schismatisk sekt?

    Samtidigt i Lunds stift: hbteologidagar där det inte firas gudstjänst utan hålls möjlighet för stilla meditation i kapellet. Där skriften bara nämns som den mörka antitesen man ska hålla workshops för att lära sig retoriskt komma undan. Där namnet Kesus inte nämns med en rad och där tro och teologi benämns som religion för att inte stöta sig med de inbjudna hbtq muslimerna och imamen som ska leda seminarier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mäster Abraham pekar på något viktigt. Domkapitlet beslutar avkraga Apell. Samtidigt hålls i domkyrkan i Lund dagar i hbteologi. Kan det tydligare markeras vad Svenska kyrkan vill stå för??

      Radera
  7. Som alltid:

    Den som lägger sig i mittfältet och radikalt samhällstillvänt och mitt i tiden pekar, talar, hånar och fördömer med vinden hålls för insiktsfull, vettig, medkännande, lyssnande och social.

    Ve, nu som alltid, den som inte förstår vad som ligger vare sig i tiden eller det egna intresset...

    Det gällar att hålla sig på eller nära segrarens vagn. Vae victis!


    Per S

    SvaraRadera
  8. Till att börja med. Ja, Svenska kyrkans beslut att obehörigförklara Appell är verkligen fel. Men kanske kan domkapitlets agerande bli en väckarklocka för väldigt många människor. Kanske kan människor bli varse över att Svenska kyrkan mer och mer vandrar sekterismens väg där de olika lagarna lagarna såsom både religionsfrihet, åsiktsfrihet och föreningsfrihet åsidosätts till förmån för en blind tillit till rådande system.

    Jag tror att Missionsprovinsen kommer gå framåt och få fler anhänga av det här agerandet. För mig är det dock inget alternativ. Inte heller ställer jag mig bakom Missionsprovinsens agerande att viga biskopar. Men givetvis får man skilja på sak och person. Domkapitlets agerande är under all värdihet.

    Ett par frågor till Dag. Varför försöker inte du engagera dig i Missionsprovinsen? Är Missionsprovinsen idag ett alternativ till Svenska kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En angelägen fråga för den svenska högkyrkligheten. Vilket är alternativet när alla rätte präster gått i pension?

      Ska man gå emot Communio in sacris och gå till präster vigda av eckerdal och tullike eller ska man söka sig till provinsen?

      Radera
  9. Hej Dag,

    Skulle du kunna förklara hur Svenska kyrkans hållning egentligen är emot oss andra frikyrkor.

    Är inställningen densamma som till Missionsprovinsen - att man bryter emot kyrkans väsen om man betjänar i våra församlingar?

    Själv är jag med i Alliansmissionen och vi anser ju oss stå nära SvK. Men SvK ser alltså på oss som att vi egentligen inte är en kristen kyrka? Eller varför får SvK:s präster ej välsigna oss, våra pastorer osv?

    Ola Nilsson

    SvaraRadera