fredag 23 mars 2012

Toleransen har minskat

I Lunds domkapitel avger domporosten Wilhelmsson och den prästerlige ledamoten Per Kristiansson ett särskilt yttrande när  beslut fattas att Jan-Erik Appell ska avkragas. De markerar att med det regelverk som arbetats fram "saknar domkapitlet utrymme för annan åtgärd" (just vad hela domkapitlet anger i sitt beslut) men tidigare har Svenska kyrkan haft en inställning som varit mer tolerant eftersom det för kyrkans sanna enhet är niog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. (Confessio Augustana art VII).

Vad gäller saken? Efter en anonym anmälan till Lunds domkapitel att kyrkoherde em Jan-Erik Appell bor i Lunds stift men verkar inom Missionsprovinsen blev det tillsynssamtal och Appell fick besked att han inte kunde stå under två biskopars tillsyn. Han övervägde då att lämna Svenska kyrkan men miot den tanken reagerade familjen. Han har dock tjänat Svenska kyrkan i 40 år och inte misskött sin tjänst. "Han har älskat Svenska kyrkan och har mycket att tacka den för", heter det i domkapitlets bakgrundsbeskrivning. Nu har Appell två högmässor i månaden i Kristianstad och det kommer 20-30 personer fölr att fira gudstjänst. När han predikar i Kyrkliga Förbundets gudstjänster i Växjö kommer det 40-50. Appell förklarar sig "ödmjuk till om domkapitlet obehörigförklarar honom".

Handlingarna hamnar förstås på www.brogren.nu. Anders Brogren kan man lita på. Det kan man inte på den systemimmanenta kyrkojustisen, i Lunds stift utförd av en tysk biskop. Ordniung muss sein. Appell har brutit mot vigningslöftet att troget efterleva kyrkans lag och ordning genom att förkunna evangelium! För detta ska han avkragas.

Naturligtvis kommer Missionsprovinsen omedelbart att ta upp honom bland sina präster. Ingenting förändras i sak, kyrkoherde Appell fortsätter predika, men misstron mot den kyrkliga ordningen bland alla oss andra borde bli ofantlig. Man ger sig på en nitisk och from präst som inte sökt strid utan hållit sig i bvakgrunden. Denne man framstår nu som ett mobbingoffer för han begrep inte att försvara sig i tid. När han avkragas tänker han i stället med tacksamhet på att han ändå haft Svenska kyrkans förtroende.

Så märkligt det blivit. Den som följer bekännelsen gör man sig kvitt utifrån ett regelverk som yxats till. Hade Svenska kyrkan verkligen varit mer bekännelsetrogen, hade toleransen varit större. Sug på den insikten, som är domprosten Wilhelmssons och kyrkoherde Kristianssons viktiga konstaterande.

Vad hade hänt om domkapitlet i Lund mot bakgrund av bekännelsens klara ord om vad som räcker för enhet sagt att Appell ryms inom det svenskkyrkliga kleresiet och att bekännelsen alltid står över kyrkoordningstexter? Lönlöst är det förstås att överklaga för vi hålls med en systemimmanent kyrkojustis. Men har de fromsinta och välanpassade kristna alldeles glömt att säga ifrån - eller ser de, välanpassade som de är, inte vad som sker?

Nu läser jag Torsdagsdepressionen, som inte kom till mig förrän i dag. Stiftsjuristen Wicander kan tycka att det kanske kunnat komma in fler ärenden angående Missionsprovinsen. Toleransen fortsätter nog att minska, det är min bedömning. Eller som en tysk biskop skulle kunna kommendera: Ausrotten!. När prästsöner i vårt land som blivit biskopar kommenderar, heter det "utrota".

Före detta Koskinen påstår i samma Deperssion att vi anmäler i stället för att samtala. Hade han samtalat med mig hade han förstått bättre än vad han skriver om vad jag anmälde, det han kallar "strntsak"  Han tror att "struntsaken" gällde ett fall "om en högst berättigad kritik mot en föredragshållare vid ett teologiskt seminarium" och att anmälan lämnades utan åtgärd. Saken gällde egentligen att domprosten Hermansson förfor vårdslöst med sanningen och det visade domkapitlets utredning att han gjort. Kritiken Hermansson fört fram var inte berättigad, den var osann, fabricerad. Resultatet blev bland annat att domprosten skulle samtala med biskopen.

Låt mig säga det tydligt. I valet av anständig präst vinner Appell klart före Koskinen. Appell ljuger nämligen inte, ägnar sig inte åt förställning varken av sig själv eller av verkligheten. Nu var det också sagt. Appell är avkragad, Koskinen fabricerar sig i Kyrkans Tidning.

13 kommentarer:

  1. Varför skall det göra så ont att älska Svenska Kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs Hosea så förstår du.

      Radera
  2. Makteliten på Gotland känner sig trängda. Koskinen skriver manipulativt och lögnaktigt i Kyrkans Tidning till stöd för Hemansson. Det är sorgligt att tidningen låter sig utnyttjas till sådant. Eller är det just sådant tidningen är till för? En sorglig uppvisning.

    Snart får nog Hermansson någon slags utmärkelse också. Så agerar makthavare för att bevara varandras anseende. Ungefär som de inkompetenta generalerna i första världskriget överröste varandra med medaljer och ärebetygelser. Trots magnifika nederlag på slafältet.

    SvaraRadera
  3. Vad gäller frågan om en präst kan stå under tillsyn av två biskopar: När man fick 'flying bishops' i England, var man tvungen att lösa problemet. Svaret blev: präst (och församling) står i lagligt avseende under stiftsbiskopen, i andligt avseende under sin 'flying bishop'.

    Vi har kopierat den ordningen i Missionsprovinsen. Vi har ju ett antal präster i vårt prästkollegium, som fortfarande är präster med behörighet i Svenska kyrkan. Om dem gäller alltså: deras biskop i lagligt avseende är stiftsbiskopen, i andligt avseende biskop inom Missionsprovinsen.

    Jan-Erik Appell hade kunnat svara att han i lagligt avseende inte står under två biskopar, utan endast under stiftschefen i Lund. Eftersom Kyrkordningen inte stadgar något om biskopens andliga auktoritet, hade domkapitlet varit tvungen att nöja sig. (Ja, jag inser att de i så fall hade hittat på något annat argument, som det ju är när man först bestämmer åtgärden, och sedan letar i lagtext för att motivera den.)

    SvaraRadera
  4. Lunds domkapitels "brasklappsliknande" motivering om att "finna att det saknas" visar egentligen på att man "saknar det man borde finna". I missionsprovinsen tar man med största sannolikhet tacksamt emot en ny präst som är befriad från den vigningstjänst som enl. Lunds domkapitel tycks vara dikterad av de villkor som bara är maktspråk.
    Dessutom kan den så kallade "kontextuella teologin" spela ett spratt där vi lever bland "Kedars tält", ett sammanhang vars mer eller mindre "dolda agenda" och credo kan sammanfattas: Det finns ingen gud och Nietzsche är hens profet.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  5. Innehållet i Biskop Görans parentes på slutet av inlägget är sant. Jag framförde denna möjlighet med två biskopar inför domkapitlet i Karlstad 2005, men mitt försvarstal möttes av iskall tystnad förutom ett inlägg av domprosten Kvastman: Det är inte fel att tro som du gör, men då får du öppna eget. Domen var redan beslutad.

    Biskop och domkapitel i Lund kunde varit så kristet mänskliga att de sagt Jan-Erik Appell och tagit med i protokollet: Tack för de fyrtio årens trogna tjänst i Svenska kyrkan. Nu stryks han ur prästmatrikeln och för Svenska kyrkan finns han inte.

    Domkapitlet hade väl inte möjlighet att tacka eftersom kyrkoordningen "saknar utrymme" för det.

    I Missionsprovinsen håller man på att upprätta en matrikel för prästkollegiets medlemmar där också de utstötta är med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att stå i kyrkans matrikel eller inte har väl ingen egentlig betydelse, i varje fall inte så som kyrkan nu har utvecklats. Jan-Erik Apell framstår ju ändå som en en präst i svenska kyrkan, även om en kyrklig myndighet har en annan uppfattning. Han är vigd av en rätt biskop enligt apostolisk grund, har inte handlat orätt mot sin prästkallelse och prästtjänst. Det är mer än man kan säga om de vigda s.k. präster och prästinnor som blivit vigda av "biskopinnan" Jackelén, som nu avkragat honom.
      De vigningarna vilar inte på apostolisk grund, även om de står i en prästmatrikel.
      F.ö. anser jag inte att man står under någon biskop när man har blivit pensionerad, har lämnat sin aktiva tjänst, utan det valet gör man i så fall själv. Så motiveringen att avskeda Apell därför att man inte kan stå under två biskopar är helt absurd. Det är inte klokt helt enkelt. Man tar sig för pannan. Vad är det för jurister som sitter i ett domkapitel och inte begriper detta. Därför, bort med alla domkapitel!

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  6. Tänkvärt skrivet Dag.

    Svenska Kyrkan utrotar sina fromma präster som är trogna sin prästkallelse. De likgiltiga, förnekarna och de tysta medlöparna stryks medhårs. Utrotningen genomförs nu under sken av juridisk nödvändighet.

    Dumheter. Bara staten har juridiskt bindande lagar och förordningar. Kyrkan håller sig en uppsättning löst internt regelverk som inte har något med juridik att skaffa. Grunden är lite tyckande som varierar mellan stiften.

    Det är dags att skrota domkapitlen. Betecknande är häpenheten hos makthavarna att antalet anmälningar ökat så kraftigt. "Det hade vi ingen aaaaaning om". Visst kände man till förhållandet. Men man vågar inte ge uttryck för någon uppfattning.

    SvaraRadera
  7. Det är kanske en bra tanke, att öppna för missionsprovinsen
    och kanske ge dem alternativet i nästa val.
    Missionsprovinsen alternativt Svenska Kyrkan tolkning 1 och tolkning 2.
    Pengarna går till viss del till välgörande kristet alternativ.

    Förenkla byråkratin.

    SvaraRadera
  8. Notera att Wilhelnsson biträder uppfattningen att det fattade beslutet är läromässigt felaktigt och att man aldrig tidigare gjort denna tolkning av kyrkoordningen. Dvs. att 17:17 ko inte tidigare ansetts ha denna innebörd.

    Vi vet alla att denna tolkning och detta beslut är fel. Frågan är vilken slutsats som de kyrktrogna gör? Antingen ser de att korset och lidandet är Kyrkans kännetecken eller så sitter man still och tänker att Missionsprovinsen borde ha förstått bättre...

    SvaraRadera
  9. "Appell har brutit mot vigningslöftet att troget efterleva kyrkans lag och ordning genom att förkunna evangelium! För detta ska han avkragas."

    En kärnfull sammanfattning! Det är dessvärre inte en enstaka händelse utan vad SveK har utvecklats till. Det handlar inte längre om flathet mot dom som angriper kristendomen utan man är själva pådrivande däri. Jag har svårt att se detta som något annat än direkt antikristligt.

    SvaraRadera
  10. Utifrån kan jag inte se annat än att SvK är ett rike som kommit i strid mot sig själv. Kanske finns ingen annan väg än att låta SvK bli så marginaliserad och perifer att politikerna tappar allt intresse för den. Först därefter kan en andlig återuppbyggnad ske...på den grund som då återstår (och som förmodligen saknar alla världsliga rikedomar, kanske t.o.m. sina kyrkobyggnader).

    SvaraRadera
  11. Ett tarvligt kyrkopolitiskt maktövergrepp har förövats mot en fullkomligt harmlös, rättskaffens och uppriktigt from präst.Efter att i många år ha troget tjänat kyrkan kastas nu Appell ut på ett förnedrande sätt. Så långt har vi alltså nu sjunkit i Svenska kyrkan att sådant kan gå an.

    SvaraRadera