söndag 18 mars 2012

Tryckfrihet

Min folkskollärare Nils Rubin hade varit journalist på Smålandsposten men hans mage behövde ett mindre stressande jobb så det blev skolans värld men med ett förblivande intresse för tidningar. Den svenska tryckfrihetslagstiftningen fick vi elever oss till del. Det finns en del i dagens mediadebatt som han funnit mycket uppseendeväckande, förstår jag. Främst kanske detta att Kleinaffären i KT visar hur en uppsättninmg journalister fungerar. Det är sannerligen så att på Djurfarmen är somliga grisar mer jämlika än andra.

Kaj Schueler är kulturchef på Svenska Dagbladet. Han anser inte att tryckfriheten i Sverige är hotad, meddelar han. Och jag som trodde att det hotet alltid var en möjlighet! Jag har ju läst den klassiska krigstidsdebatten om tryckfrihet med H-K Rönblom som viktig gestalt och jag var med på IB-affärens tid. Är det inte lite vanskligt när journalister sitter och funderar över vad som ska "tillåtas" bli publicerat och saken gäller vad som av politiska skäl ska tillåtas, dvs kör den politiska radran, so,m vi fått lära oss är ett arbetsverktyg? Tryckfriheten inte hotad? Blir svaret att det finns bloggar? Men då har väl den samlade journalistkåren ett problem att hantera om vi kan skriva på egen hand utan deras benägna insatser vid radarstationen?

Kaj Schueler menar att ord inte är oskyldiga. Det är de nog. Men inte avsikter. Ord ställs i tjänst - frågan är hos vem. Ord kan avslöja men de kan också dölja - frågan är hur de fungerar och det är en sanningsfråga men sådana frågor ställer vi knappast numera. Schuelers position är tydlig: För varje  kritisk "sanningssägare" är det avgörande i vilket sammanhang man syns, för åsiktssmuts klibbar.

Plötsligt blir jag glad över Kyrkan, för där kan jag få möta också "den åsiktssmutsige". Kyrkan är ju inte en gemenskap jag valt utan en jag blivit insatt i tillsammans med människor jag kanske aldrig annars skulle mött. Det riktigt allvarliga med Klein-affären kanske är att just denna frihet till öppenhet inför den andre nu hotas. Vi får den vanliga politiska agendan med åtföljande tystnad och disciplinering. Somligt får sägas, tyckas, skrivas och tryckas. Men bara somligt.

Ingrid Carlqvist är ordförande i Tryckfrihetssällskapet. Jag ska läsa presentationsartikeln av sällskapet på http://www.tryckfrihet.com/darfor-behover-sverige-ett-tryckfrihetssallskap

Det som hände på Kyrkans Tidning berättar kanske något större?

9 kommentarer:

  1. Här har du stött på en huvudåder...

    SvaraRadera
  2. Egentligen är jag lite förvånad över att man är förvånad över att Kyrkans Tidning stänger ute. Under alla de år som jag har skrivit debattartiklar på olika håll har det bara funnits två tidningar som har censurerat innehållet: Kyrkans tidning och Dagen. Alla andra har tagit in vartenda ord.
    Detta är i liten skala, men ytterst symptomatiskt för hur de agerar, tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Tryckfrihetssällskapet är väl en bra idé, men verkar ha kapats av rasister och antisemiter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick inte det intrycket när jag kollade sidan. Däremot verkar det som att deras vedersägare vill få det att framstå så (vilket ju kan förväntas).

      Radera
    2. Vill Larsig förklara i vilket sammanhang sällskapet har "kapats av rasister och antisemiter"? Syftar du på kommentarspalten på deras hemsida kan ju sällskapet inte utan vidare göras ansvarigt för att rasister och antisemiter i viss utsträckning luftar sina obehagliga åsikter där. Det kan ligga en poäng i att de där får ett visst utrymme för sina synpunkter så länge dessa inte får stå oemotsagda!

      Nåväl, jag har inte läst dessa kommentarer, men väl varit på sällskapets första möte i Malmö på Ungdomens Hus. Det som där kritiskt belystes var svensk debatt i invandrings- och flyktingfrågor. Inget som där sades var rasistiskt såvida man inte vill stämpla Merkel, Sarkozy och Cameron som rasister liksom varje kritisk synpunkt i ämnet. Vad gäller antisemitismen deltog ett flertal judar i mötet utan att så vitt jag kunde förstå ha känt sig varit utsatta för någon antisemitisk hets.

      Radera
    3. Det ska bli mycket intressant att följa den sidan. Den skulle kunna bli en riktig nagel i ögat på etablissemanget.

      Radera
  4. Den begränsade mänskliga friheten är alltid hotad. Att det bildas ett Tryckfrihetssällskap och att de så omedelbart baktalas i termer av rasister och rättshaverister visar på behovet. Vem är så fri från "åsiktssmuts" att man i sin begränsade frihet kan döma om vad som får skrivas?
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  5. Reflexion:

    Betydelsen av lärare och präster med bildning och utblick kan inte överskattas! De formar det uppväxande släktet.
    En god lärare har själv gjort den mödosamma bildningsresan och gett sig möda med de stora och svåra frågorna. Sådana personer ger verktyg för egen andlig och mental tillväxtprocess.

    Nils Rubin dyker då och då upp hos Bloggardag i tacksam erinran (själv har jag bara minnen av bemälte folkskollärare från kaffe- och middagsbord). Också jag präglades av några andra goda lärare. Fick verktyg och inspiration att utmejsla en mera hållbar världsbild. Berättelser. Dikter. Exempel. Årtal. Språk, Historiska gestalter. Grundläggande värderingar, hållbara i mogen ålder.

    Finns idag ö h t dessa stora andar kvsr inom vare sig skola eller kyrka? Männen har dragit ut. De högbegåvade och högpresterande likaså. Bland mina gymnasielärare var faktiskt en majoritet disputerade, övningsämnen inräknade. En t o m avhoppad, ordinarie professor från HHS. Förekommer sådant idag? Och är lönelägen och arbetsvillkor attraktiva inom vare sig skola, kyrka eller universitet?

    Är det - hemska tanke - inte så, att stora andar fostrar stora andar och små andar små? Talar bland många andra inte Nils Rubin och domprosten G A Danell genom docenten Sandahl?

    Vad blir vår framtid, när nu präster tycks sakna andligt liv? När lärare tycks sakna bildning och studieförmåga (mer än hälften av lärarkandidaterna som påbörjade studier i Malmö ht -11, hade redan efter en termin hoppat av!)? När ingendera själva tycks ha gjort vare sig den andliga resan eller bildningsresan? Blir vi alla små andar framöver? Blir intoleransen allt värre mot kvarvarande stora? Stora andar avslöjar ju genom sin blotta existens de små?

    Inte bara antal räknas. Kvalité betyder kanske mer!

    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket riktigt har männen dragit bort från skola och kyrka som yrkesval. Också begåvningarna (såväl manliga som kvinnliga) väljer andra karriärsvägar.

      Larmrapporter dyker upp om att platser på lärarutbildningarna står tomma. Dessutom är avhoppen många bland de som börjat utbildningen oroande. Inom en snar framtid saknas behöriga lärare överlag i skolan. Särskilt i matematik och naturvetenskapliga ämnen (traditionellt manliga ämnesval!) Kvar finns en kvinnodominerad och inte alltför begåvad yrkeskår. Som inte inspirerar sina lever till studiesatsningar. Vi har en dyr skola som sackar efter i kvalitet.

      Samma gäller prästerskapet idag. En kvinnodominerad och inte alltför begåvad yrkeskår. Som inte torde inspirera församlingarna till något andligt liv. Men här vågar ingen i kyrkan beskriva förhållandet i rätta ord och tala om larmrapporter.

      Sveriges är ju ett av världens mest sekulariserade länder där det satsas stora pengar på kyrkligt verksamhet utan andligt resultat. Likheten med skolan faktiskt påfallande.

      Radera