Vill man veta, kan man veta. Jag vet dock alltför litet om ärkebiskopens möte om - inte för! - barn och unga. "Barnet i Guds blick" handlade ett föredrag om. Jag läser det tack vare Seglora smedja som lagt ut talet. Jag ser att det knappast handlar om barnet i Guds blick däremot om en uppsättning kvinnor som genomförde en "kärleksreformation i mänsklighetens tjänst" - Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf, Klara Johansson, Lydia Wahlstedt, Emilia Fogelklou, Ester Lutteman och Ellen Key, är det väl fast de bara nämns vid förnamn som man brukar när det gäller kvinnor... Talaren själv, Ewa Lindqvist Hotz, förklarar att när "man som kvinna ställer sig på en scen och talar, som jag just nu, så står man där alltid sida vid sida med systrar som gått före." Förklarande heter det: "Ni kanske inte ser dem så tydligt, men jag känner deras närvaro ända in på huden."
Därefter handlar det om Ellen Key, som fick utstå mycket spott och spe på grund av sin "profetiska frispråkighet". Strindberg kallade henne Hanna Paj (i Svarta Fanor, kan jag berätta): "Vad företrädare för sekelskiftets Lutherska enhetskyrka kallade henne, ja, det vågar jag inte tänka på." Varför inte det? Kallade de henne något? Läste de henne?
Men barnet i Guds blick? Jesus lyfter fram de små "som alltings utgångspunkt. Vilket evangelium! Där bokstaven dödar, kan barnet ge liv." Är det verkligen så? Antagligen gör sig talaren skyldig till felläsning och övertolkning av vad Jesus gör när han välsignar barnen. Anförandet slutar dock i ett kraftfulllt slut: "Hud och Gud. Kropp och Hopp. Islossning. Vilken möjlighet!"
Kanske islossning - men lika kanske snömos. Det var nog väl att jag inte tog mig till ärkebiskopens möte om barn och unga utifrån bönens ord: Utsätt oss inte för prövning. I det här fallet är nog "frestelse" att ta i.
Pastor Helle Klein redovisar också en predikan på samma Slägga smedjas hemsida. Sofia församling har fått insikten i Guds ord Söndagen före Domssöndagen. Det handlar om de fåvitska tjejerna, som ni vet. Det är "de kloka flickornas attityd som skapar rädsla hos dem som ingen olja har." Aj, tusan. Det hade jag aldrig fattat. Brudgummen (Jesus) har inga synpunkter men de präktiga exkluderar. Fast, vänta! Är det inte skillnad på den bibelvetenskap som är exegetik (och läser ut ur texten vad den innehåller) och den som är eisegetik (och läser in ett innehåll i texten)? Vad får då opastor Klein in eller ut av texten? Att de främlingsfientliga nu marscherar och att "ekot från 1930-talet håller på att bli öronbedövande". Parollen blir: Håll er vakna, människovärdet står på spel. Det betyder att vara "närvarande kanske inte framför allt med vår tillräcklighet utan med vår otillräcklighet". Varför det? "För livet är en gåva, Guds gåva till oss."
För pastor Klein manar till motstånd: "Precis som en gång Dietrich Bonhoeffer och andra modiga kristna gjorde när nazismens stöveltrampp började i Tyskland, måste vi bilda motstånd och ställa oss på livets och kärlekens sida i denna dödens och hatets tid." Men är inte detta tillrättalagd historienskrivning? Var de kristna inte rätt tysta när stöveltrampet började och Bonhoeffer ägnade sig mestadels åt annat än partipolitik och politisk kritik? Hade Bonhoffer ett enda ord att säga till de släktingar som drog ut i kriget mot Sovjetunionen om att detta krig inte gick att rättfärdiga? Jag tror inte jag sett något sådant. Upplys mig. Jag har mest förvånats över hur tysk Bonhoeffer var, trots allt. Men jag lärdee mig tidigt att Bonhoeffer är en sådan som teologer gärna använder i eget syfte. Det är litev trist. Prosten Lindstam hävdade att den verklige Bonhoeffer fanns i fångenskapsbreven och att Bonhoffers andra böcker inte behövde läsas, till exempel. Det fann jag vara ett egendomligt ställningstagande men kanske ändå förklarligt. Libndstam översatte fångenskapsbreven Motstånd och underkastelse. Intresset ljuger aldrig - eller alltid.
Insikten att det är de kloka flickornas attityd som ställer till det i Matteusevangeliet 25:1-13 tar jag med mig. Är det bara där de kloka flickorna ställer till det, månntro?
Det är väl inte så ovanligt att bibelordet används för att som trampolin kunna flyga upp och prata om det som hjärtat är fullt av. Det jag finner mest anmärkningsvärt är inte det utan de vackra formuleringarna. Det blir så när Guds Heliga Lag sätts på undantag. Om bokstaven dödar, vilket den gör, så är den högst levande i sig emedan den kan aktivt döda. Det är lagens funktion, att så göra. Guds Helige Ande levandegör och det som föds är ett barn! Tron är ett " barn", Kristus själv, vars liv går i repris och bör kännas ända in på huden och lite till, genom själ och märg. Är det en ny helgonkalender som konstruerats? En variant på det gamla vanliga romerska och högkyrkliga? Bara nya namn. / Magnus Olsson
SvaraRaderaDetta är väl predikans stora risk: att börja spekulera löst.
SvaraRadera1. Månne de fåvitska hade lånat ut olja åt de duktiga? En Gudi behaglig gärning!
2. Månne de duktigas liv präglades av ängslighet att göra fel, medan de fåvitska levde av tro och litade på Guds nåd?
3. Månne de duktigas liv präglades av snålhet och egoism, medan de fåvitska var glada givare?
Så där är det kanske lockande att hålla på.
Men vad står det i bibeltexten?
LG
”Talaren själv, Ewa Lindqvist Hotz, förklarar att när "man som kvinna ställer sig på en scen och talar, som jag just nu, så står man där alltid sida vid sida med systrar som gått före." Förklarande heter det: "Ni kanske inte ser dem så tydligt, men jag känner deras närvaro ända in på huden."”
SvaraRaderaUhum. Gör experimentet att byta ut ”kvinna” mot ”man” i uttalandet. Hur låter det?
För övrigt är jag hjärtligt trött på alla generaliseringar om kvinnor. Jag är unik och ingen som är på ett visst sätt pga mitt kön. Jag är så trött på ”kvinnor är si” och ”män är så”. Extra mycket spyr jag när det generaliseras på ett sätt där jag utan vidare kan konstatera att det som tillskrivs kvinnor passar bättre in på maken än på mig, och vice versa. De ska sluta generalisera och istället se individen!
Jahaja. De kloka flickorna exkluderar de som inte har någon olja och det är fel av dem. Och Klein har aldrig förstått att tron är en förutsättning för att kunna möta brudgummen. Inte heller har hon förstått att ingen människa kan ge av sin tro till någon annan. Man kan be för att andra också ska komma till tro men det skulle förstås ses som en von oben-attityd, dvs. att man trodde sig vara bättre eftersom man bad. Arma människor som får sig sådan smörja till livs.
Att kalla det smörja är alltför positivt i sammanhanget, då det kan associeras med olja (måhända ett sådant där bibliskt inspirerat uttryck i det svenska språket, rent av från berättelsen ovan?). Torrt är vad det är - och tomt som de fåvitskas lampor.
Radera