Vagnen före hästen samt mygga och ko

Det trovärdiga och sannfärdiga vittnet ringde. Han läste tidningen Dagen och slogs en av insikt, kanske en uppenbarelse. Bestört ringde han på stört. Insikten var inte beskedet att mat och familj går före Jesus under julen - det visste  han och det visste man väl redan om man läst Johannesprologen, att hans egna inte ville ta emot honom när han kom?

Biskop Johansson markerar att Växjö stift är landets kyrkligaste som förklaring till att 19% av de svarande från Jönköpings län markerar Jesu födelse (rikssnittet är 12%)

Lunds stift har lägst andel Jesusmarkeringar och biskop Jackelén menar att det visar på en okunskap om kristen tro. Säg den stiftschef, professionella optimister som de är, som inte drar fram något positivt ur ett sådant konstaterande. "Det säger oss att vi tänker rätt i Lunds stift med vår nya satsning på just undervisning."

Ryggmärgsreflexen är faktiskt rätt rörande. Någon gång borde man samla ihop citat i kategorin "biskopars belåtna besked" och se vilka de varit under det senaste århundradet. Nu var det inte heller detta det trovärdiga och sannfärdiga vittnet stannat inför utan det sista Antje Jackelén sa i sin kommentar. Jag återger rubbet:

"Julevangeliet handlar om hopp och gemenskap: Gud blir människa. Därför tycker jag det är glädjande att 83 procent lyfter fram just närvaron med nära och kära i samband med julen. Även om det svaret inte når ända fram till julens kärna finns det alltså ingen principiell motsättning mellan de två svaren att julens budskap handlar om gemenskap och att det handlar om Jesu födelse."

Ingen principiell motsättning - nä, vem har påstått att det skulle finnas det? Men det finns kanske - om man ska se till siffrorna - en praktisk? Men det var inte heller här insikten slog det trovärdiga och sannfärdiga vittnet. Det var inledningen. Julevangeliet handlar om hopp och gemenskap: Gud blir människa.

"Hon vänder på sammanhanget!" Det var insikten. Julevangeliet säger att Gud blir människa. Konsekvensen av denna nya händelse i en fallen värld blir hopp och gemenskap. Jag höll med om att vagnen i biskopsresoneamnget kom före hästen - för det var det långa talets korta mening, fast det långa talet mest var ett utrop.

Också jag försökte tänka klokt.
Är det inte så att vi allihop är så bra på att peka på hur relevant allt det vi säger och gör är, att vi tappar hårdfakta. För 50-60 år sedan fanns en stabil kristendomskunskap i landet men ingen vettig koppling mellan tro /inhämtad i skola och kanske söndagsskola .../och liv. Vi tränades på att visa sammanhanget mellan tro och liv, högtid och vardag för dem som visste något om tron. När kunskapen inte längre finns om trons hårdfakta, blir allt till sist välmenande tal på en nivå där humanisterna kan göra lika bra ifrån sig. Julen är en viktig fest oavsett tro för vi människor behöver ljus i decembermörkret och i romarriket fanns det en ljusfest som de kristna tog över, som det hävdades i en insändare i lokaltidningarna denna vecka.

Plötsligt grep vemodet tag i mig. Tänk om Svenska kyrkan verkligen hade gjort julsatsningen 2009, som vi föreslog, med 1. en offensiv folkbok i 3 miljoner ex, 2. en handbok för församlingens julfirande och 3. en allmän upprustning av kyrkoarbetarnas julkompetens, då hade vi kunnat göra skillnad och slagits för att julen är bäst i Kyrkan. Av det projektet blev en satsning från bokförlaget Verbums sida, som alls inte nådde lika långt och där nog den mer offensiva spetsen kom bort. Om vi ändå hade gjort satsningen ... "Om" - om inte om hade funnits, hade myggan varit en ko.

Är Svenska kyrkan en resursstark kyrka som satsar på allt utom på det hon skulle satsa på? Jag frågar i midvintermörkret. Kl 12.12 idag inträffar vintersolståndet.