Aftonbladets rubrik bar syn för sägen när vi fick veta att stöveltrampet hörs tydligt på hatsajterna. Mitt eget stöveltramp efter snö och blåst hördes inte tydligt när hunden skulle ut. Jag trampade dock på. Den vita snön dolde isen. Jag slog mig inte så förskräckligt men spåren i snön förskräckte. Eller som kyrkvaktmästare Lennart sa, när jag berättade att jag kommit på fall: "Jaså, var det du." Annars är julfirandet lugnt.
När Dagens Seglora lagt av, funderar jag förstås över vad som kunnat publiceras om den modiga nättidningen arbetat. Påhaket på Aftonbladet granskning av hajtsajter är väl rätt självklart. Jag kunde dock inte se att Dagens Dispatch återfanns bland dem - är det något jag missat här? Jag skulle vilja att analyserna gick lite djupare. Det räcker inte att läsa kommentarfälten på sajter - några näthatare hade för 50 år sedan suttit på mentalsjukhus men kan nu skriva ungefär vad som helst och hur mycket som helst på kommentarfält. Det som skrivs är grova indikatorer på att något kanske är fel. Och politisk kritik mot den förda invandrings- och flyktingpolitiken behöver inte vara vardagsrasism.
Under helgen har jag läst Bibi Jonssons Bruna pennor (Carlssons 2012), som söker nazistiska motiv i svenska kvinnors litteratur. Jag har synpunkter på en del av författarens källor och noterar hennes svårigheter att veta vad som är nazism och vad som är högerextremism. I Barnbiblioteket Sagas utgivningsserie finns boken I Zigenarnas spår. Det är 30-tal - och här en bok som Svensk Läraretidnings förlag ger ut. Den påminde mig om Astrid Lindgrens bok Rasmus, Pontus och Toker från 1958, tror jag. Nog är de rasistiska schablonerna tydliga. Men påverkar de - och i så fall hur? Blir man rasist bara för att man säger "negerboll"? och är det inte rätt självklart att nazistiska motiv dyker upp i litteraturen från den tid när Tyskland var nazistiskt utan att motivet säger något om författarens politiska hemvist? Om skriften Ledaren kommer ut (en småskrift Jonsson inte behandlar), är det alls inte säkert att författaren är nazist - även om han polemiskt uppfattades så, till exempel. Tar författaren upp ett nazistiskt motiv eller en frågeställning i samtiden? Fundera kan man.
Går Svenska kyrkan fri från de stämningar som hatsajterna står för? Här hatas förstås inte flyktingar eller invandrare, tänker jag, men jag roade mig med ett tankeexperiment. Om man byter ut hatsajternas nyckelord mot begreppen "kvinnoprästmotståndare" och "homofober" - vad händer då?
I uttalande eller i annat meddelande som sprids får man inte hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Har gruppen "kvinnoprästmotståndare" och gruppen "homofober" (för övrigt beteckningar som av andra åsatts de åsyftade ...) i svenska media utsatts för missaktning?
AB:s kampanj "Granska skiten!" kunde få förödande kyrkliga konsekvenser.
Dagens Seglora kanske har ett undersökningsfält att ta sig an om redaktionen orkar efter sin långa vintervila.
Jag har använt broddar regelbundet vid vinterväglag sedan före min fyrtioärsdag.
SvaraRaderaNu sitter de på vinterkängorna och åker av vid tjällossningen.
En praktisk och billig svanskoteförsäkring.
Det kan ge lite lustiga kommentarer från omgivningen, men det är åtminstone mer p.k. än epitetet kvinnoprästmotståndare.
Huvudet på spiken!
SvaraRaderaDock är hat rart och hemvant, förutsatt bara att det är rätt vänt:
Socialister hatar med rätta borgare, eftersom dessa ÄR moraliskt perversa.
Borgare hatar med rätta socialister, eftersom dessa ÄR i avsaknad av grundläggande respekt för spelets regler.
"Humanister" hatar med rätta "religiösa", eftersom dessa ÄR dumma och farliga.
Slappt fostrade hatar med rätta kultiverade personer, eftersom dessa ÄR exkluderande och nedvärderar sin omgivning.
De som börjar äta sitt frukostägg i den breda änden, hatar med rätta dem som äter från den smala änden, eftersom dessa ÄR helt fel på det och allmänt föraktliga.
Listan kan nog bli rejält lång.
Aldrig skall den dag komma, då kvinnoprästmotståndare, islamofober och homofober i ett samhälle som vårt får frid. Här är jakttiden 24/7/365. Snarast utdelas skottpeng och varje omnämnande av suspekt person eller grupp eller tangerande av ömmande ämnesområden måste inledas med ett avståndstagande: "Jag är inte homofob, men...", "Jag delar inte Dag Sandahls åsikter, men..."
Nej, rätt hat är alltid både klokt och rart!!!
Hata mera Svensson, men hata rätt!
För hatet - i tiden!
Klokt hatat är hälften vunnet!
All solidaritet börjar med hatande av de osolidariska!
Tant Svart, som tycker att ironierna börjar osa brunbränt
Redan Daniel såg att tåriket var ett söndrat rike som bar alla de fem föregående i sig och Johannes förtydligar det hela genom att klargöra att ur de tio konungarnas huvuden vilka sitta på det sjätte riket kommer den lille ettrige elvahuvudskonungen som förgör det mesta. Det sk kristna Europa som avlöste det femte enhetsriket år 476, dväljes i sin sårade och läkande tid, i väntan på friskhet att slå till. Detta nya enhetsriket kommer ut splittringsriket och dess mångfaldsmakt för att med hat tillbedja sig själv. Det sjunde riket som kommer kommer på grundval av det kristna Europa. Det Europa som kallar sig kristet men håller sig med en delgud och sakta men säkert visar det sig utan människoansiktet, lejonansikte, tjuransikte och örnansikte! Om det har Hesekiel, Daniel, Sakarja sagt mycket innan Gud tystnade och inledde sin frånvarande tid i vilken Gud valde att låta Ordet bli kött, Guds Människoblivande i en gudstyst tid. Om detta har Johannes mycket att säga utifrån de förra profeterna men med lammet som nyckel till historien, vagnshjulen som rullar, enligt Hesekiel. / Magnus Olsson
SvaraRaderaTant svart. Du är vit efter detta!
SvaraRaderaHatet mot kristen tro har inte minskat. Idag som på Stefanus tid vill man inte höra talas om den Heliga Treenigheten och Människosonen på Faderns högra sidan. Dödens kulturbärare svarar denna uppenbarelse med sten vars syfte är att döda, men där synden blir större överflödar nåden.
SvaraRaderaNu tror jag Magnus har läst N.P. Wetterlund./Maria
SvaraRaderaDet stämmer Maria. NP Wetterlund är bland det bästa man kan läsa för att hålla sig borta från fraktionerna i Svk och gå "sin egen väg" som inget "eget" har. Det är inte den BUDLÖSA billiga evangelievägen, där det egna jaget är omhuldad avgud utan en ständig omprövning av allt, lite som Sartres "ond tro" och Jesus " om redan ni som är onda...". Wetterlunds arbete " Andens lag", borde alla präster läsa. Det är som Böhme och Guyon på svenska. / Magnus Olsson
RaderaJag är ingen präst, men tror jag plöjde hela "Andens lag", eller åtminstone delar av den. Det finns även andra skrifter av honom som är lite mindre kompakta. Intressant läsning, faktiskt. Under en period hade jag en bild av gubben inramad på väggen./Maria
RaderaDet Glädjer mig att du läser honom och numer finns alla hans skrifter i nyutgåva. Mitt eget ex av Andens lag, var ursprungligen en gåva av en av den sk flodbergkretsens medlemmar till en växjöbiskop, vars sidstreckningar är intressanta. Hans andra skrifter kan beställas via nätet. Fö är hela den tradition han ingår i mycket förbisedd, tyvärr. Där finns mycket gott att hämta för att undkomma utanpåtro och påsmetad teologi. / Magnus Olsson
RaderaDet är nyutgåvan jag har, men även den börjar väl ha 20 år på nacken, minst.
SvaraRaderaHuvudsaken att han blir läst oavsett upplaga. Jag tycker bara det är lite fascinerande med gamla utgåvor när det framgår vem som ägt dem och läst dem, som en påminnelse om att nätverk innan ordet var påhittat fanns och oväntade band fanns och finns, det är ju ett ofta förbisett fenomen i det "andliga livets" traditioner med böcker som s à s vandrat ur hand i hand, ibland mycket långa tider. Själv hade jag möjligheten att få alla böcker efter Wetterlunds " lärjunge" diakonen Gerhard Reuterswärd som blev troende genom att för att öva stenografi lyssnade på predikningar däribland Wetterlund i Stockholm. Eller bara för att ge ännu ett exempel en av Wetterlunds andra skrifter med påskriften " till mor , julen 1928/ Hjalmar" (Ekström) ännu en av diakonerna på Stora Sköndal som stod W nära. En tredje var Jakobsson som hörde hemma i högkyrkliga sammanhang. Det har alltid funnits underströmmar som betytt mer än den kyrkliga diskussionen ger intryck av. / Magnus Olsson
RaderaJa, det sunda består och eländet förgår. I det LÅNGA perspektivet.
RaderaSjälvklart! Det som inte är av Gud dör ut av sig självt och en kristen människa hyser inte oro för framtiden utan för sin egen frälsning. Att vara rädd är att vara kvar i kött, och kött kan inte ärva Guds rike. / Magnus Olsson
Radera