Bakom kulisserna

Påvens avgångsbeslut kanske inte är så överraskande. Han var med om de sista åren med JPII och entusiasterna kunde tala om andens seger över materien när den såg den sjukdomsmärkte påven men några måste ju ta ansvaret för påvens sysslor likväl. Kardinal Ratzinger gjorde det. Det tycks mig som om erfarenhyeterna från dessa år var sådana, att han ville bespara andra från dem. En tysk intellektuell gillar inte heller att inse hur en nedbrytningsperiod i livet går in och att arbetsuppgifter blir plågsamma och att allt tar så mycket längre tid och kräver så mycket av svårfångad koncentration. Åldrandet är som det är och inrymmer både lidande och förnedring. Det är bara att vänta och se. Jag tänkte i går kväll på ärkebiskop Cosmo Gordon Lang, som 1941 plötsligt bestämde sig för att avgå. Det överraskade också. Han hade William Temple som sin önskeefterträdare - och så blev det. Ärkebiskopen av Canterbury tyckte tiden efter avgång var svår men fick se det mesta av alla praktikaliteter lösa sig. Det var det andra som han fortsatt funderade över: han var utanför, borta från den centrala position han haft. Hur hanterade han den saken? Genom att be - och möta sina vänner. 78 år gammal vid sin avgång hade väl Lang lite mer tid på sig än påven, men i alla fall.

Fråga mig om möjliga kandidater efter konsultationen i Rom - när den nu blir. Så här långt irriterades jag mest av nyhetsförmedlingen att Joseph Ratzinger varit medlem av Hitlerjugend. Det var han. Under Hitlerjugend las alla ungdomsorganisationer. Enda sättet att undgå detta medlemskap för en ung föreningsmänniska var att ta värvning i den tyska krigsmakten! Journalistisk obildning ogillar jag. Det får jag göra. Jag har åldern inne.

Bland kommentarerna fäster jag vid som vanligt vid Anders Wejryds karaktäristik."Till en början var han mycket konservativ, men sedan rörde han sig mot mitten, vilket nog är ganska naturligt när man leder en så stor organisation som katolska kyrkan." Detta tror jag är en missuppfattning bortsett från att det är svårt att veta vilken "mitt" som avses. Karaktäristiken beskriver närmast Anders traktan att vara just i mitten och då avses den mitt som är mittast. Vilken är det? Den där majoriteten för tillfället befinner sig. En idémänniska som påven tänker inte riktigt på samma sätt som en maktmänniska av Anders Wejryds slag.

Idag kan man se hur slarvig jag var när jag läste makthavarlistan i Kalmar län. Inte så att plats 34 är ohotad, saken upprepas denna tisdag med bild på makthavarna. Men kommunalrådet Johan Persson var faktiskt med i  lördags på plats nr 3. Tvåa var landstingsrådet Anders Henriksson i Kalmar och etta blev, dagens nyhet, Lars Idermark, som är Södras blivande chef och ordförande för Swedbank. Kalmar FF är makthavarnav för det är där, inte i frimueriet eller Rotary, som Makten möts.
Bakom kulisserna på en fotbiollsplan som heter Guldfågeln Arena (Kycklingplan, alltså) - vem hade kunnat tro det?