Kollekten och samvetet

Kollekten och samvetet är en följetong och inte bara en dokumentsamling från 1960-talet, när två präster åtalats. Josef Imberg gav ut handlingarna. De ställde samvetsfrågan på sin spets. Skulle alla med kollekt behöva stötta Katarinastiftelsen, arena och symbol för det beslut de inte trodde på? Rikskollekten var, såvitt jag kan se, aldrig ifrågsatt dessförinnan även om det fanns argument att fler stiftelser skulle få denna ekonomiska och PR-mässiga förmån.

Stiftskollekten i Stockholm delas i morgon mellan Katarinastiftelsen och Seglora smedja. Den förra stiftelsen har ekonomiska problem men vad den uträttat, kian man veta. Lite annorlunda kan man kanske tycka att det är med Seglora smedja - inte minst efter Annika Borgs genomgång Åttonde budet på Kristen Opinion. Nu är inte dr Borg ofelbar, så framställningen kan vara felaktig. Det har sagts att den är det - utan skymten av motargument eller bevis. Vem går på sådant?  Kollekten är alltså med vissa goda skäl ifrågasatt.

Vad säger biskopen då till försvar för kollektbeslutet? Intet, intet, intet. Är det inte, som det heter, problematiskt? Och jag går inte på denna taktiska tystnad heller. Den är strategin när den berusade trampat ut i drivbänkarna, inget annat.

I Facebookinlägg ser jag att några tänker bojkotta söndagens högmässor/gudstjänster eftersom de inte vill ge kollekt. Är det så klokt? Får stiftsledningen klart för sig att en handfull personer inte kom? Måste man inte skriva ett brev och förklara sin protest i så fall?

Vad annat kan man göra? Kloka församlingar kan ställa fram en skål för dagens gåva till något behjärtansvärt. Präster kan förstås beskriva problemet med kollekten - om de ser något. Vi lever i ett på papperet fritt land med yttrandefrihet. Man kan släppa fram en protestant att förklara sina betänkligheter - med risk eller möjlighet att kollekten blir större. Man kan nog inte lämna ett kuvetrt med påskrift att innehållet ska gå till något annat .- man kan inte lita på att gåvan hanteras så, dessvärre. Man kan svepa med handen över kollekthåven eller demonstrativty skaka på huvudet och vinka avvärjande med handen och man  kan lägga ner en liten lapp med budskap omj att det inte blev någon kollekt.

Jag tror det är bättre att markera i all stillsamhet än att inte upprätthålla sin kyrkogångssed. Men - och det är riktigt illa - jag kan förstå den som inte vill gå.