Vi blev utestängda!

Det vore intressant att få veta hur många församlingar som i går avhandlade vad som skett i veckan, nämligen att en kyrka inom Lutherska Världsförbundet (LVF) brutit med en annan LVF-kyrka. Kanske gick söndagen förbi utan någon reflektion - som om Jesus inte manat till enhet för att världen ska tro och som om själva saken är rakt av ointressant. Saken? Att medkristna förklarar att vi inte är medkristna längre.

Snälla människor bekymrar sig om de pengar Svenska kyrkan skickat till Mekane Yesus-kyrkan och som nu denna kyrka sägs avstå från. Jag är inte så bekymrad, eftersom jag beundrar en kyrka som trots pengar vågar hålla på sig. Man kan anta att andra kyrkor stöttar med lite extra när nu saken är som den är. Syndapengar behövs alltså inte.

Mina frågor gäller det faktum att "min" kyrka definieras bort av fd medkristna. I klartext får vi veta vad den ryska ortodoxa kyrkan tidigare sagt - men nu av en kyrka med vilken vi historiskt varit förbundna. Har Mekane Yesus-kyrkan rätt? Är mässan som firas i Svenska kyrkan sådan att en rätt kristen avstår från den? Det tror jag inte. Men då fokuseras på kyrkopolitiska frågor - har verkligen Svenska kyrkans kyrkomöte läroauktoritet? Det tror jag ju inte heller - och markerade 1982 i det dåvarande kyrkomötet. Men vad har hänt när politiska partier får härja fritt i frågor som slår sönder kristen enhet och driva igenom en reform utan besvärande teologisk underbyggnad? Kan Mekane Yesus-kyrkans beslut hjälpa oss till självkritik?

Bortförklaringarna för att slippa grundläggande självkritik kan vi nog samla in den närmaste tiden.
En kommer att handla om att EELCMA:s kyrkoledning hade velat en mer diplomatisk lösning men kördes över av de mer ekumeniskt okunniga i deras synod. Det är en intressant form av klerikal rasism, kan man tycka.
En annan förklaring handlar om homofobin i Etiopien, enligt lag är homosexualitet förbjuden. Med denna förklaring slipper man ägna sig åt teologi och kan mer hänge sig åt tanken på de okunniga och underutvecklade. Stämplat och klart.
En tredje förklaring är mest en deklaration att vi inte stänger några dörrar. Det gör vi inte. Problemet är det motsatta. En medlemskyrka i LVF har stängt dörren för oss. Vi är utestängda - och den insikten landar alltså inte. Mental förträngning som försvar, om jag fattat den kyrkopolitiska psykologin rätt.

Återstår frågorna för EFS. Det är rätt lite som går EFS väg i Svenska kyrkan just nu. Utbildningen på Johannelund liksom hanteringen av Hammarbykyrkan och så Mekane Yesus-kyrkans beslut borde göra det svårt för EFS. När blir det för mycket? När ska EFS säga att "i valet att stå samman med våra trossyskon i Etiopien och få somliga fördelar av vår position i Svenska kyrkan, väljer vi tron och trons syskon? Att segla med ett Kyrkans skepp som heter Titanic är inte vår modell för framtiden. Vi formar en annan."

Klerikal svenskkyrklig självräcklighet kanske håller ett tag till. Vi står ju samman med ELCA i USA och där finns ju också TEC. Odlar vi våra förbindelser i USA behöver vi kanske inte bry oss om etiopierna, eller? Amerikanarna är ju lika fina som vi, men faktiskt lika utestängda när det kommer till de fd medkristna som lever i kyrkor som växer.

Jag får förstås aldrig veta i hur många församlingar vår kyrkas utestängning aktualiserades i går. 1, 10 eller 100? Sas ingenting, är det också informationsbärande. Illavarslande informationsbärande.