onsdag 13 februari 2013

En vardaglig fråga med nytt och rikt innehåll

Det är förstås Gårdagens Seglora som fått mig på banan.

Komminister Helena Ekhem berättar om Expressive Arti, EXA, och ett projekt SKAPA som finansierats med hjälp av Svenska kyrkans riktade utvecklingsstöd. "Det har handlat om att utforska de kreativa uttrycksformernas möjlighet att öppna upp för möten med livets djup och andliga dimensioner."
Om man är i kultursvängen kan man förstås då undra om detta inte är vad MOMA i NYC sysslar med - men det är om man är i kultursvängen och kanske gärna skulle vilja åka till New York och gå på ett museum för modern konst.
.
"Att vara kyrka handlar om att forma en miljö som är en möjlig växtplats; att gestalta ett förhållningssätt där öppenheten för det äkta mötet ständigt finns. Där förväntan är att den jag möter är ett subjekt."

Jag tror jag förstår. Men jag blir brydd av det exempel som ges: "Det är fikastund i öppna förskolan. Runt broden sitter föräldrar med sina barn. Många av dem är inte särskilt 'kyrkliga'; många från andra kulturer med annat modersmål och annan religion. En pappa frågar Var köper ni era ljus?

Frågan är enkel och konkret, men visar sig vara större än så. Det blir ingången till ett samtal om att tända ljus för det som är svårt och viktigt i livet. Om liv och död och tankar kring evigheten, livet efter döden och meningen med livet. Om dopet, den oro och det hopp man hyser för sitt barns framtid."

Pedagogiken är denna: "I stället för att besvara frågan med att vi beställer ljusen via internet, så svarar medarbetaren ungefär så: Ja, det stämmer, här går det åt mycket ljus. Samtalet öppnar sig."

Men allvarligt: är detta att låta någon vara subjekt? Medarbetaren har en "istället-agenda". Jag ska in i ett samtal om något mera - kanske något annat än det jag frågade om.

Nu blir det strax frukost och under dagen ska jag träffa folk. Funkar metoden? Blir det ett äkta samtal? "Vill du ha kaffe nu?" frågar jag. I stället för att svara  får jag veta att "det går åt en del kaffe i prästgården" och samtalet öppnar sig till att handla om något som rymmer "livets vibrerande kraft, en nära-livet-upplevelse". Eller blir resultatet en brutal käftsmäll? Jag vet inte. Vågar jag vilja veta?

"Går du ut med hunden?" Jag svarar inte utan öppnar för ett samtal: "Ja, det stämmer att hunden ofta vill gå ut medan människor gärna vill gå in i motsvarande ärende."

"Har posten kommit?" Jag svarar inte utan öppnar för ett samtal: "Ja, det stämmer att posten i romersk tid också bar ut brev från apostlarna som fortfarande läses som helig skrift."

"Handlar du middagsmaten?" Jag svarar inte utan öppnar för ett samtal: "Ja, det stämmer att maten är viktig och mer än som enbart näringsintag. Den rymmer flera existentiella dimensioner."

Man kan frukta en nära-döden-upplevelse om man driver detta så kallade samtalsprojekt bland klokt folk. Men försöka kanske duger?

Å andra sidan. Om jag ska uppfattas vara ett subjekt och undrar var dom köper ljusen, kanske jag ska få just det svar jag som subjekt söker? Detta sagt bara för att som inledning till ett existentiellt samtal pröva en tanke!

En annan tanke smyger sig på i morgonväkten: Varifrån får de kristliga allt? Pengar från nationell nivå, ja - men det andra? Betrakta min fråga som en mötesplats!

16 kommentarer:

  1. Ha ha, detta är komik på min nivå! Tack för ett inlägg som fick mig att skratta gott till frukosten. Alltihop är helt sanslöst. Svara så där och ta pastor Jansson till nya dimensioner. Hjälm rekommenderas.

    SvaraRadera
  2. Mycket underhållande! Somliga delar av kyrkan borde effektivitetsgranskas. Somliga har för lite att göra på jobbet.

    SvaraRadera
  3. Det där låter som ett bra sätt att driva sin hustru till vansinne på. :-)

    SvaraRadera
  4. De 'kristliga' är tydligen inte de 'kristna', åtminstone inte på Norra Öland?

    I övrigt undras som vanligt vad kyrkans personal egentligen har att pyssla med numera. Det kristliga tycks bli alltmera emo. Tankevärlden i kyrkan får drag av den hos flickor i nedre tonåren. Man har hur mycket tid som helst att ägna sig åt sig själv och relationer och fördolda budskap, mönster, meningar och samband. När får vi se kyrkliga sammankomster och kurser i andlig klarhet genom självsvält/fasta? Medvetandegörande genom späkning/skärande? Självförlösning genom skrik och gråt/primalterapi? Självdisciplin genom ätande- och födoregler/koscher?
    När nu sunda varianter av feminism tycks närmast utdöda i samhället, verkar en osund och omogen femininiseringsjuka i stället ha drabbat det kyrkliga. Kanske ingen tillfällighet att männen lämnar kyrkan?

    Sen må km Ekhem kanske ursäktas:
    Man må prova och därmed pröva idéer och metoder.

    Annars gäller i kyrka som annorstädes:

    Bewährtes bleibt.
    Klassiskt och beprövat håller.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  5. Jag tror komminister Ekhem var sjuk den dag satsläran lärdes ut i skolan.
    Om jag möter någon är denne ett OBJEKT.
    Ett felslag med hammaren i smedjan. Det blev väl någon gnista - men inte alla är genialiska infall.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och om någon möter mig så är _mig_ objekt och _någon_ subjekt. Börjar sedan någon att tala med mig så turas vi om att vara i första och andra person, och beroende på samtalsämnet kan det bli tillfällen för båda att vara subjekt.
      Ger jag inte dem jag möter möjlighet att bli annat än objekt så är jag en ganska tråkig typ. Det var säkert detta Helena Ekhem vill att vi ska undvika, men som Dag (med stor rätt) inte tyckte att hennes exempel undvek på något bra sätt.

      Radera
    2. Seglora smedja torde vara inspirerad av Nietzsche, vilken gärna filosoferade med hammaren. Man torde även vara bekräftad av Svartvik som på liknande sätt vill tolka bibeln med hammaren. Är man man den bogen torde det vara hammaren och skäran som gäller framför korset.

      Radera
  6. Skitpratet har alltså nått en nivå som kanske kan kallas akademisk?
    Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
  7. Helena Ekhems samtal = "Goddag - Yxskaft"! Tack Dag för dina träffande kommentarer till HE:s stollighet.

    SvaraRadera
  8. Varför vill man med kyrkliga förtecken ägna sig åt allt utom kristen tro. Det är ju bara Gud som skapar. Vi är av Fadern skapade genom Sonen (själv oskapad men född) att leva i den helige Ande som är vår första gåva. Vägen tillbaka till Fader går ofrånkomligen genom omvändelse.

    SvaraRadera
  9. Förutom att det är fnoskigt, är det klassiskt gnostiskt. Ett ljus eller något annat i det "vanliga" livet har ingen mening i sig själv om det inte tjänar som en associationspunkt till något djupare, andligare, högre, osv. SveK framstår som ett drivande skepp utan roder. Det verkar kunna gå precis vart som helst.

    SvaraRadera
  10. Ha, ha! Det här är så träffsäkert, Dag! Men samtidigt fastnade mitt skratt lite i halsen. För jag känner igen det här flum- språket sedan tidigare. Till slut blev det så mycket flum- språk så att jag höll på att bli tokig. Men jag återhämtade mig och kunde avsäga mig prästämbetet, eller "rätten att utöva vigningstjänsten som präst i Svenska kyrkan". Nu är jag katolik och är glad för det. Inget flum- språk längre, utan frid, glädje och ett växande i tron dag för dag, Dag!
    Daniel

    SvaraRadera
  11. Här sitter man och skrattar, men det är ju tragiskt. Och Obelix har förmodligen rätt i sin analys. /Maria

    SvaraRadera
  12. Att som kristen vara lyhörd för den helige Ande är ju för mig som lekman något självskrivet....och att som kristen inte sätta sig själv och sitt eget i centrum utan verkligen se de som vi möter i vår vardag. Saknar man spänning kan man pröva att be Gud välsigna ens dag på det sätt som han vill :) Efter ett tag blir man mer och mer lyhörd för vad han vill och förstår att det ofta är den helige Ande som manar oss att ringa en vän eller hälsa på någon och man blir mer och mer lyhörd för vad han vill och får en massa spännande möten och livshistorier....det är för mig att följa i Jesu fotspår....om man nu inte kan/förstår att möta människor där de är hur ska man då få tillfälle att vittna om Kristus och vad han har gjort för oss? För missionsbefallningen gällde väl oss alla? Och vem är mest villig att lyssna? En som vi inte har sett eller en som känner sig sedd och lyssnad till?
    Lilian

    SvaraRadera
  13. Fick en fundering direkt här, saknas det undervisning i Svk om den helige Ande och hur han verkar i vardagen?
    Lilian

    SvaraRadera
  14. Att utgå från något vardagligt för att sedan gå över till ett samtal med andligt innehåll är väl att följa Jesu exempel? Kvinnan vid brunnen kommer jag att tänka på. Problemet är väl snarast om det finns något innehåll eller bara är allmänt "andligt" eller med förment djup.
    HZ

    SvaraRadera