tisdag 5 februari 2013

Fader Bob griper in

Det är som en deckare. Kyrkklockorna ringer och fader Bob, som firat sin 70-årsdag så nyligen att alla blommor ännu inte vissnat, finner detta märkligt eftersom klockan denna lördagskväll är strax före 22. Hans ärende är bara att rasta hunden Booties. (Eftersom alla hundvänner nu undrar om Booties, kan jag meddela att det är en lurvig sak av spanielmodell. Jag läser nämligen Ölandsbladet där både fader Bob och Bootie är oppmålta.)

Fader Bob går med raska steg till kyrkan och ser där rester efter fest.En ölburk på altaret, tändstickor på golvet, brända ljus överallt, cigarettfimpar på orgellläktaren - och senare hittade polisen fler ölburkar och flaskor. Kyrkvaktmästaren får ett samtal från den alltid alerte fader Bob och ringer polisen, som kommer till platsen och vid yttre spaning i den lilla byn Resmo hittar tre berusade ungdomar i 20-årsåldern. De klartänkta poliserna anar ugglor i mossen och följer med de tre till den sommarstuga där de tillsammans med ytterligare en kamrat kamperar, ungdomarna bor nämligen "på Småland", som det heter på Öland. I Emmaboda-trakten, dessutom! I stugan hittar polisen tre stolor, en svart, en blå och en röd. En stola är, förklaras för den fåkunnige i gårdagens Barometern/OT "ett slags halsduk som prästen bär runt halsen vid gudstjänst."

Varför ta sig in i kyrkan? Ungdomarna gillade den lugna och fina miljön, de ville sitta där och filosofera, får man veta i Ölandsbladet. Det kan man förstås säga. "En ren fyllegrej" säger polisen lite mer utan fromma omsvep. Stöld och skadegörelse är misstanken. Fader Bob prisar ungdomarna som släckt ljusen. Kyrkan kunde brunnit ner. Det är förstås allvarligt - nästan mer allvarligt än det faktum att begåvningsreserven inte tycks återfinnas i Emmaboda. Den har rest till Resmo!

Fader Bobs hundrastning innebar väl att han kom till sängs lite senare än tänkt och lite mer uppfylld av lördagskvällens händelser. Kunde han somna? En bloggkommentartor nämner att -Tuulikko delar sängkammare med en fd ärkebiskop. Det hade jag inte tänkt på, men det är sant. Gunnar Hultgren sov också i biskopshuset i Härnösand, där han var biskop innan han blev ärkebiskop. Konstigt för biskopar. De delar sängkammare med mängder av företrädare och alla behöver inte ha varit så roliga. Inte konstigt då att senare tiders biskopar undviker att sova i Tegnérs dödsrum på Östrabo i Växjö. I det kyrkliga kan man, liksom i politiken, få underliga sängkamrater.

För klarhets vinnande: Resmo ligger på Öland men långt ifrån den fridfyllda Nordölands församling. Själv var jag ute med hunden Grynet i går kväll utan att några kyrkklockor ringde. Men en sängkamrat fick jag under natten. Samma strävhåriga foxterrier Grynet sov i knävecket.

2 kommentarer:

  1. Låt oss glädjas, att unga och dito ur begåvningsreserven anser att SvK är relevant. Längtan efter kyrkorummets helgd, klockklang och helig skrud blev helt enkelt dessa oförstörda själar övermäktig. Se där ännu ett av talrika tecken om hopp för kyrkans framtid!

    När -Tuulikki läser ovanstående bloggpost, blir hon kanske så upprymd att hon förvandlas till +-(Noll)Tuulikki. Och så vart detta kanske i hastigheten och helt oavsiktligt en försmak av ÄB-valkampanjen?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  2. Trodde kanske att en docent i teologi var noga med att kolla sina källor... Ölandsbladet är intte alltid att lita på.
    Hälsningar Nils Hellén

    SvaraRadera