Det talas om "marxistpräster" i Svenska kyrkan. Det är rätt oförskämt. Mot marxisterna. Få präster har läst Karl Marx, till exempel arbetat sig igenom Kapitalet i Bomans översättning eller kan ge referenser till MEGA-Ausgabe. Däremot finns det präster av ett annat slag, de som refererar till sig själva som "gamla 68-or". Det är också fascinerande.
För rätt precis 26 år sedan överraskades jag av en sådan bekännelse av en akademiskt välutbildad kvinna. Jag hade aldrig sett henne i några vänstersammanhang i Lund men hon räknade sig likväl dit. Jag hade tänkt "vänster" mer i kategorin studenter som läste på, diskuterade tillsammans, tog ställning, demonstrerade och påverkade. Jag hade inte så mycket funderat över de påverkade. Men det är klart att de finns. Och så blir dessa "gamla 68-or". Som KG Hammar i gårdagens tv-program "Min sanning", som jag följde.
Det är upplysande både att höra vad KG vill tala om och vad han undviker. Han talar om den informella makt en ärkebiskop har. Men en ärkebiskop har också formell makt och kan utöva både informell och formell makt. KG var duktig på det. Han fick som han ville genom att vara charmerande, gråta, bli arg eller argumentera i sak. Han beskrev sig själv som en som gått uppåt i karriären - från att ha varit kyrkoadjunkt. Hade jag inte läst hans brors memoarer hade bilden varit mindre sammansatt inför familjen Hammars behov av karriär. Och KG glömde nu nämna att han inte hållit på och harvat med vanligt församlingsarbete. Det uppfattade han inte som meningsfullt, han lika lite som Ingmar Ström. KG ägnade ett antal år åt att utbilda präster i stället, sådana som skulle ut i vanlig prästtjänst. Vi andra alltså.
Att KG också är en del av ett system som gjort sig de oönskade kvitt, ska man självfallet också påminna sig. Det är sådant som somliga ser i lönekuvert och pensionsbesked men kanske än mer i detta att deras gåvor faktiskt inte kommit till sin rätt. De högre kyrkliga figuranterna vill gärna tala väl om det där med kompetenser och gåvor, fast kanske hellre om sina egna än andras? Och det konkreta bortdefinierandet av människor i Svenska kyrkan ska inte förnekas, även om några nog ska tillstå att systemet inte alltid lyckats så väl med den sysslan som man önskat.
Till makt hör definierande och somliga frågor definieras om för att bli mindre besvärliga. Ecce Homo-bilderna skulle visas i sin helhet, annars skulle fotografen lämna Svenska kyrkan fick KG en afton veta genom sin syster. Då definierade han raskt om frågan till att gälla Svenska kyrkans förhållningssätt mot homosexuella och denna omdefinierade fråga var enklare att hantera än teologiskt diskutabla bilder. Simsalabim. Det behöver man inte ha några synpunkter på, bara man fattar hur det hela går till ...
KG har varit med på en resa som förändrat Svenska kyrkan. Han har inte varit ensam och han har inte haft det gäng kring sig som försett honom med instrument att kritiskt utvärdera vad som hänt. Mycket av det som skett hör till kategorin "nödvändigheter", dvs om A så B. Det gör inte KG Hammar eller Martin Lind eller ens framlidne Per Frostin till marxistpräster och den vänster de stod för var detsamma som svensk socialdemokrati med frågan hur ideologiskt medveten socialdemokrati vi nu talar om. De var som den ideologiskt dominerande omgivningen - var inte detta det hela och därmed själva problemet?
Det fanns en tid då svenskkyrkliga biskopar hänvisade till Rom 12:1f. Det kan komma en tid med sådana biskopar. Under tiden får vi vänta och härda ut genom att hålla oss till det apostoliska ordet.
SvaraRaderaDet fanns en tid då högkyrkliga präster inte argumenterade genom oförskämdheter också. Allt förändras. Inget är som förr. Tyvärr medgav inte min almenacka mer nu så mer argument än alltings förändring blev det inte men vad gör det, det är inte sakfisskusdionen som är central utan almenackan / Magnus Olsson
RaderaKGH framstår som en sympatisk och lågmäld person, och är det sannolikt, vilket jag inte kan ha någon uppfattning om.
SvaraRaderaI TV-samtalet slogs jag av två saker (utöver denna nästan slumpmässiga karriären...). KGH hade ingen makt, makt att påverkan SvK's utveckling, sas det. Vem hade då makten, frågar man sig, knappast biskoparna, eller prästerna, eller diakonerna, väl. Skulle det kunna vara politikerna, i denna fria kyrka. Kanske är det detta då som förklarar utvecklingen - där politikerna tar rodret, ställs Gud åt sidan.
Den andra området som överraskade, var hur EOW nästan kuppartat fick sin utställning i domkyrkan, och KGH kunde inget göra.... Samma kuppartade situationer har vi kunnat läsa om från Norrköping, och Skara. Trots detta är EOW ständigt omkramad av SvK's biskopar och ärkebiskopar.
Kyrkans högdjur vågar inget annat.
RaderaAtt bli anklagad för homofobi är ett öde värre än döden och släpar kristendom och kyrka i smutsen.!
Tant Svart
Sådant gäller de flesta akademiska områden:
SvaraRaderaÄr du klok, håller du dig med den glasögontoning, som är dominerande i din tid och din omgivning. Allt annat leder till att du får sitta avsides i en hörna med dumstruten över öronen .
Är du klok, slösar du aldrig bort tid på arbete. Det slutar med att du får göra jobbet och får dålig karriärutveckling därtill. Sikta direkt på chefskorridoren. Den som skall bli något, blir det före trettio, eller varför inte före tjugofem!
Chefande och administrerande betalas och ger status. Råjobb är något för kulier. Så ock i kyrkan.
Hammar valde helt enkelt rätt. Sandahl fel. -OM det nu är karriärplanering som räknas. Men det är det kanske inte. I kyrkan?
Tant Svart
Min almenacka tillåter ingen lång kommentar, men att omformulera en fråga, för att göra den mindre farlig,var en klok tanke! Den snor jag och lägger på minnet. Kanske skulle det vara hög tid med en manlig homosexuell biskop i Svenska kyrkan. Tänk om alla heterosexuella kvinnor och män, och homosexuella kvinnor, sa "vi ställer inte upp". Då skulle scenariot bli intressant. Naturligtvis kan då invändas att att sexuell läggning inte spelar någon roll. Visst men då gäller väl det kön också? Nu är almenackstiden slut varför jag får nöja mig med detta så länge. / Magnus Olsson
SvaraRaderaDet gör i och för sig inte att de var marxister;Men vad som gäller "makthavare är väl att det anpassar sig till varande Riksdagsmajoriteter. Präster är normala människor med god anpassningsförmåga. Se bara på hur man numera tolkar bibeln.
SvaraRaderaGe oss en ÄB som varit ute i församlingstjänst. Gärna kristen.
SvaraRaderaDe verkliga marxistprästerna har verkat i det fördolda. Endast Aleksander Radler har avslöjats. Det finns skäl att tro att det varit många. Öppna och offentliggör Stasi-arkiven så kommer säkert många präster att få visa var deras övertygelse finns någonstans. Som uppgiftslämnare har de sanna marxistprästerna förorsakat mycket olycka.
SvaraRaderaTänk om fler kunde läsa din analys Dag.
SvaraRaderaNågra skulle då kanske omvärdera sin inställning till den etablerade makten och se att en del av dess hyllade företrädare bara var små små människor som utnyttjade kyrkan och vann egna fördelar.
Tack Dag för att du finns och för din oförtröttliga kamp som också är många andras.
P Frostin blev ideologen för en tänkt svensk befrielseteologi. KG Hammar med syster såg till att den blev riktningsgivare. M Lind försökte förkyrkliga den.
SvaraRaderaI Uppsala parades detta med Hedenius troslära och blev en svensk feministteologi. Syntes av marxism och Hägerströmsfilosofi?
Den ideologin implementeras nu i kyrkohandboken.
Att göra Hammar, Frostin och Lind till folkhemsteologer är väl att reta dem på allvar.
Sent omsider tittade jag på "Min sanning". Rätta mig gärna om jag fattat alldeles fel om vad f.d. ärkebiskopen antytt.
SvaraRaderaJag har varit precis rasande över SKUs teologi, som skulle vara den Jonas Gardell har (enligt bibelsajten runt år 2003). Inget stämde för mig med min innantillläsning av Gamla Testamentet.