365 dagar

Bloggkommentatorn Nisse P upprepar en fråga jag först uppfattade som enbart grälsjuk men den kanske bär? Varför hata de medkristna? Frågan är bra men träffar den situationen. Till Grälskola del I makar emellan hör att begrepp som "alltid" eller "alla" indikerar något som i vart fall inte har med samtal att göra. Lika illa med "aldrig". Pröva satsen "Du ska alltid sitta vid tv när det är sport" eller "Du städar aldrig" eller "Alla gånger som..."
Ni förstår

Jag fick dock gå igenom några bloggposter för att se om denna blogg inte lever upp till att vara pigg, käck och munter. Det jag läste, jävar påståendet om de 365 dagarna i varje fall. Men kritik finns i sammanhangen. Styr de mot person eller funktion - det är en liten finess i sammanhanget, kanske. Tror någon att det kyrkliga livet vardagsvis, dvs i kyrkopolitik och i den dagliga ävlan och tävlan som kännetecknar kyrkosystemet, formas eller inte formas utan mans medverkan? Det är människor indragna, dvs mänskligt DNA i det mesta. Somliga av de indragna betalas väl för sin möda - eller brist på möda. De ställer till det, det kan vi väl enas om, och ibland skapar de framtid. Det kan vara en framtid vi får ta emot ur Guds hand. Det kan vara en annan framtid också, en sådan som Gud särskilt måste ta hand om.

Problemet är inte att några kritiserar.
Problemet är att så få kritiserar. De flesta går undan och undrar vad som håller på att hända. De ser en annan kyrka än den de döptes i, konfirmerades i och, i somliga fall, prästvigdes i.

Den som läser denna blogg får ibland information om dessa förändringar. Texter, citat, interiörer levereras.

Detta sker i en pigg, käck och munter form. Provokationen är läsarvänlig. Den vill lyssna till andras röster. Därför hör till denna blogg ett kommentarfält som kan uppfattas yvigt men det har i alla fall nerv. Bäst är förstås om folk kommenterar i sak och inte bara skäller på varandra men också gräl är informationsbärande.

Kanske ska denna blogg uppfattas som rakt av kritisk mot somliga kristna. I så fall torde det väl framgå vilket slags kristna vi nu talar om. De kristna kan enkelt och schematiskt (men varför inte?) delas in i två grupper av kristna. Dels de medkristna, dels de motkristna. Låt oss utgå från att allt är kristendom. De motkristna kanske mer hängivna i sin trosutövning än de medkristna, kan då tänkas. Och varför inte? De drivs av ädla motiv att göra sig en grupp kvitt, de som ska marginaliseras för att elimineras. De bestämmer vilka som ska få vara med - och vilka som ska ut i marginalen. Ofta, men inte alltid, lyckas de väl. Så har de motkristna i mer än ett århundrade kunnat lita på hjälp av kättare, hycklare, maktutövare och idoiter i största allmänhet, som aldrig vill se vad som håller på att hända. Sådana som avhåller sig från all obehaglig information.
- Det heter inte idoiter. Det heter idioter!

Många motkristna tar trapporna upp i institutionerna. Jag antar att ordet trappnaskare är användbart.

De motkristna har ett gemensamt drag. De hatar det som är piggt, käckt och muntert. De använder sina institutioner för att försöka komma åt slikt.

Jag tror Nisse P har fått ett litet svar, om begripligt eller inte lämnar jag osagt.
Signaturen kom mig att tänka på en kär kollega i Kalmar, händelserna förlorar sig i forntid. Han hette Nils och kallades Nisse. Somliga präster kallades fader, f alltså. Nisse ville kallas pater - eller pastor, det kan vara vilket som. Han skrev ett "p" framför sitt namn och gick därför i våra kretsar under namnet Pe-Nisse. Så glyttigt! Vi tar omedelbart avstånd från detta tilltag. Fast lite piggt, käckt och muntert var det allt.