Clearingsystem

I går fick jag (med flera) en genomgång av vart den s k Utjämningsutredningen lutar. Det finns mycket att fundera över i ett land där ett antal skillnader blir uppenbara och där utanförskapet inte bara gäller utsatta förorter utan också landsbygd och glesbygd. Vi skruvar på rattarna i det kyrkliga utjämningssystemet varje år, som ni vet. Och jag hörde till dem som var skeptiska när ett massivt clearingsystem skulle införas för därmed bröts territorialsystemet upp utan någon vidare debatt i frågan. Det är små förändringar, till synes praktiska, som kan få stora konsekvenser på sikt. Å andra sidan har clearingsystemet uppenbara fördelar men, tänker jag, borde utvidgas. Bli användarvänligt eller kundtillvänt, för att lägga orden väl.

Jag erlägger kyrkoavgift. Den är inte obetydlig när jag ser på utgiftsposter. Fast det kostar mig inte ens 30:-/dag att vara med i Svenska kyrkan, kan jag räkna ut. Kring 800:- i månaden låter lite värre. Det skulle motsvara 200:- per högmässa, om det nu vore högmässor jag erbjöds i den församling där jag bor. Nu söker jag den kristna huvudgudstjänst i vilken jag erfar sakramental trygghet. En sådan finns vid 40 tillfällen 25 km bort. Jag färdas dit och det blir sålunda 40 x 50 km (för jag ska hem också). 2000 km per år. I milkostnad är det 3.700:-. Min faktiska kyrkoavgift - kostnad - blir 50% högre än vad den rätteligen skulle vara, givet att den församling jag bor i försett mig med en kristen gudstjänst av nedärvt slag. Högmässa kallas den. Låt oss då utvidga clearingsystemet.

Jag för kyrkogångsbok, kyrkvärden i den församling jag uppsöker signerar och kvartalsvis kan jag skicka en räkning på de milkostnader jag haft för att ta mig till högmässan. Jag måste bevara min kyrkogångsbok så att revisorerna kan se att jag verkligen varit där. Den församling jag bor i lider ingen skada. Jag betalar snällt min kyrkoavgift dit och får tillbaka kostnadstäckning - men det mesta jag betalat får pastoratet behålla utan att jag på något sätt belastar pastoratet. Jag sliter inte på lokalerna, upptar inte prästernas tid, besvärar inte med att komma med krav eller annat sådant. Det enda pastoratet behöver göra är att betala de räkningar jag skickar in fyra gånger per år.

Gudstjänstclearing, smaka på ordet. Lika enkelt som clearing av dop, vigsel och begravning och samma resursöverförande vi väl har för konfirmandkostnader.

Nu har jag ett konstruktivt förslag. Det har inget att göra med förslag om fri församlingstillhörighet. Det handlar bara om att de som vill ta tron på allvar i Svenska kyrkan inte ska drabbas av merkostnader. Om vi inte ska göra som jag nu föreslagit, vad ska vi göra då?

Finns det inte en risk att jag åker till en gudstjänst i Tornedalen och begär milersättning av hempastoratet? Jo, det kan hända. Men knappast varje söndag. Och skulle det hända någon gång, är det mig väl unt, eller? På så vis kan ju pensionärers resnöje delfinasieras, fattar alla. Delfinansiering stavas diakoni. Ska denna hållning förslagsvis gälla Borgå-gemenskapen?

Låt oss börja i det enkla emellertid. Reseersättning för den som far till en högmässa av sedvanligt slag men som inte finns att få i hempastoratet. Resten kan få vara bonus.